Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
4
ned för rlon mörka, trånga
trappan „L)u får icke glömma
arbetet för lekarne,* sade
fiek-tjufven strängt, ocli ånyo
begynte öfningnrne med dockorna
och andra lärorika studier.
Men på eftermiddagen blef
Wilhelm åter påklädd sina
egna, snygga kläder och vid
Mortons hand steg han åter
upp for den smala trappan,
till den lilla Lilly, som gladt
tog emot honom.
Tanken på dessa
eftermiddagsstunder, kom Wilhelm att
tåligt fördraga allt det
oangenäma, som morgnarne medförde,
alla ränker, allt hån och spott,
han fick lida af sin råa
omgifning. I Mortons närvaro
vågade de visserligen aldrig göra
honom något illa, i honom egde
han en mäktig beskyddare;
men sjelf var han dock
mycket sträng emot den lille. Stryk
fick han dock nu mera icke
så ofta som förr, sedan den
dagen hnn berättat om sin
andra moder för honom. Ehuru
Wilhelms ställning förbättrats
mycket, så önskade han dock
alltid, såväl i sin lilla
vännin-nas vackra rum, som i den
bedröfliga tjufhålnn, ntt få
å-terse föräldrar och syskon,
af-bedja sina oarter och sitt trots
och visa dem huru annorlunda
ban nu skulle löna deras
kärlek. Men nek! hans goda
föresatser kommo för sent. Huru
skulle ban väl kunna slippa
härifrån? 1 dc historier Hanna
berättat honom, förekom det
ofta, att barn befriat sig uren
ännu mycket svårare
fångenskap, men i verkligheten gick
det icke så lätt.
Endast sällan kom ban ut
i det fria, och äfven tlå endast
i en liten, med höga murar
omgifven trädgård, i hvilken
ban fick leka ined Lilly.
Aldrig, aldrig var ban allena.
Hum gerna hade ban ej
meddelat denna sin verkligt
stora sorg åt sin lilla vänninna,
ban, som alltid varit vati att
vid minsta bekymmer springa
till Hanna eller Lottchen och
beklaga sig för ilein, huru
gerna hade ban ej berättat för
henne om sin pnppn, sina
systrar och sitt hein! Men
deti-från nfhölls hnn ju nf Mortons
stränga förbud, och Wilhelm,
som förr aldrig frivilligt velat
lyda sin fader, ban lydde nu
af fruktan sin stränga herre.
Lilly frågade honom heller
aldrig något om hans förflutna
eller närvarande lif, — äfven
henne hade fadren strängeligen
förbjudit detta och hon visste
ej af någon olydnad.
Det arma barnet hnde ingen
aning om att hennes fader var
hufvudman för ett tjufband.
Om hon ock ndgon gång
händelsevis nedkom i
källarvåningen, så lindé bon ingen aning
om hvartill den tjenade.
Hennes fader kallade den sin
arbetslokal och hon aktade sig
väl för att ofta beträda den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
