Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•218
étru, 8CW1I ii’ke var mindre glad,
iln hnn sjelf: dr lefde som
gräshoppor utaf inugik oeli
polsken, gingo fr A o bröllopp till
bröllopp oeh voro allestädes
välkomna. Hilda voro de unga
oeh togo lifvet lätt. De hade
en liten stuga nfttn till kyrkan
oeli strax bredvid kyrkogården,
men ieke voro de ofta hemma,
de tyckte det vara roligare att
vistas pä bröllopp, oeh när
Matts spelade, var Biitn alltid
den första i dansen, näst efter
bruden.
— Nog kunde du dika
potatislandet så växer det bättre,
— sade Brita en dag, när der
icke var bröllopp på sju mils
omkrets oeh Lustiga Matts
hade intet att göra.
Jag skulle hålla i spaden!
utropade Matts. — Nej, se då
blefve fingrarna styfva som
korfpinnsir, oeh hvad skulle
tiloken säga?
Nästa vecka blef der ett
bröllopp i Nokkis gård, och
Mntts skulle spela
brudmarschen. Men nflr ban kom med
tiloken på armen till Nokkis,
sä mötte han en likprocession
vid grinden, ty der voro två
gårdar: i den ena var bröllopp
oeh i den andra begrafning.
Matts tyckte icke
orahegrafnin-gar, ty der ville ingen hörn
filoken, oeh det förargade honom,
ntt någon kunde vara bedröfvad,
när ban var glad. Så företog
ban sig nu i förargelsen
någonting mycket opassande. Han
ställde sig vid grinden oeh
begynte spela sin
bröllopps-mnrscli, medan
likprocessionen gick der förbi. Och när
sorgefolket bad honom tiga,
spelte ban desto mer »ett följde
efter processionen ell stycke
pä vägen, spelande efter
itinr-schen eu lustig polskn.
Detta var nu illn gjordt nf
lustiga Mntts, men så fick han
också plikta derför. Ty när
hnn seilun ville, spela vid
brölloppet, kände hnn sinn fingrar
så besynnerligt styfva, och från
den dagen fick ban gikten uti
sin ven Sfr n band, som hnn så
nödvändigt behöfde för att
gripa om strängarna. Mntts
gick till alin kloka gummor i
byn, och slutligen gick hnn
till doktorn, men fingrarna
blefvo allt styfvare, ja, rätt så
styfva som korfpinnar, oeh då
vnr det slut med alin marscher
och polskor för lustiga Matts.
Filokeu hängdes på väggen,
likasom en gnmnial utsliten
röck, men filoken vnr munter
och trisk, det vnr bara Matts,
som hade fått gikten i fingrarne
ocb icke mera visste hvad hnn
skulle taga sig för.
— Jng vet, — 8ivde Britn,
som aldrig var råd I ös. — Du
skulle bli dödgräfvnrc efter
gamla Nils Kalmn, som de
be-grofvo i söndags.
Lustiga Malts gjorde en
stygg grimas vid detta förslag,
ty nltlris hnr ninn väl sett
någon dödgräfvare lustig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
