Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 it
någon skulle vnra ilen förste,
neli lustiga Matts lilel ilen
förste. Högra liniiden vnr ännu
frisk, oeli det gick väl för sig
att gräfva grnfvnr, faßtän det
ieke gick för sig att sjiela på
en filuk. Alltså blef lustign
Mntts den som gräfde en graf
åt iiiåugii, för hvilka Inni förut
spelat brudniarseheii, och
folket tyckte nil det vnr som det
skulle vnra, efter lifvet ilr
deladt emellnti bröllop oeli grnföl.
I början lindé väl lustign Matts
he||re spelat på bröllopp, men
när . lian engång blef van, så
tyckte ban att det enn vnr så
godt som det andrn, och nu
sjöng hnn lika andäktigt,
pilliner, som han förr sp. lat
polskor. Men Brita vnr ieke mera
så glad som förr, hon ångrade
sitt förrn lättsinne och begynte
nil ofta läsa Guds ord och
bedja. Grafven kan oeksä vnra
en stor läromästare.
Matts och Britn lindé två
barn, en flicka oeli en gosse,
hvilka fått namn elter sina
föräldrar. Lilla Brita var sju ar.
De voro båda goda barn. men
mycket olika hvarandra, ty
Brita var ljusläti och gladlynt,
likasom hennes föräldrar,
medan lilla Matts hade mörkt
hår, stora, bruna ögon, som
kunde se sà förunderligt djupa
ut ibland, oeh ban var mera
stilla och allvarsam, än hans
glnda och öfverdådiga syster.
Efter barnens hein vnr strax
invid kyrkogården oeh deras
fader ofta nrbetnde der vul
grafvnrnn, hade också barnen
uppvuxit i dödens närmaste
grnnskap. Der var så fridsamt
och iJköni på den stilla
kyrkogården med dess lummiga träd.
dess många kors oeh dess
vaek-rn grnfstennr med deras
förgyllda inskrifter. Barnen lindé
alltid sin käraste lekplats der
ibland grafvarna, oeh det föll
dem alldeles ieke in, att der
var sorgligare, än i skogen
eller i byn. Visst sågo de många
begrafningar och många tårar,
de hörde ofta prestens
allvarliga ord och kloeknrons
psalmer; men tlå klefvo de upp
på en grafsten, för alt bättre
se, oeh tyckte det vnra lika
så roligt, som något annat.
Ofta lekte de sjelfva
begrafning: de lindé en egen
kyrkogård vid ett hörn nf muren,
och der begrofvo de döda
fåglar. döda möss, döda fjärilar,
döda blommor, men fanns ingen
död. så begrofvo de stickor
och stenar. Lilla Millis gräfde
grafven, och lilla Brita gjorde
svepningen; sedan var Matts
prest, nch Bviln gick i
processionen. Dettn vnr mycket
roligt, tyckte (le, oeh så ställdes
en sticka som kors på grafven,
och de förnäma döda fintro en
sten på sin graf, alldeles så som
det brukas i verlden.
En dag kom en ny prest till
kyrkogården, såg barnen leka
och frågade dem hvad de hette.
Flickan svnrnde: Brita; trossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
