Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•220
svarade: Malts, — Nå ju,
menade presten — Pil uttnlàs
eilra nnnin med menniskors
tunga, men i englnrmis dopbok
sta de uppskrifna som Vita èch
Mor».
— Hvad vill det säga? —
frågade fadren. — Sådana
namn sta ieke i almanaekan.
— Vita betyder lifvet, ocli
Mor* betyder döden, — svarade
presten. — Den der goda
flickan år lifvet, och den der stilla
gossen 9r döden, och nu leka
de jordens korta lek på de
gröna grafvarna.
Detta förstod icke lustiga
Matts; än mindre hans barn.
Men en tid derefter hände sig,
att barnens moder, lustiga
Malls’ hustru Brita, blef sjuk,
och när bon varit sjuk i två
veckor, blef bon alldeles stilla
oeh talade intet mer och slog
ieke mera upp sinn ögon.
Barnen voro iIä ensama
hemma, ty fadren hade gått om
qvällen lill doktorn och kom
ieke hem förrän andra
morgonen. De skulle vaka turvis
om natten, hade far sagt dem,
men den, som vakade,
råkade somna, och den, som sof,
ban sof. Om morgonen kom
lustiga Matta tillbaka med
droppar från apotheket, och
barnen berättade, att inor sof
så förunderligt stilla; nu skulle
hon säkert bli frisk.
Lustiga Matts blef vid dessa
ord alldeles ieke lustig till
mods, ban kastade sig öfver
sin hustrus bädd oeh begynte
öfverljudt gråta. De
förskräckta barnen frågade hvarför ban
gret.
— Mor ät dödl — sade
lustiga Matts, och orden
fastnade honom sr.ni ben i halsen.
En stund stodo barnen tysta
och häpna, ty de hade mycket
iilskat sin mor, och efter fadren
gret, så greto de med. Men
de, som så ofta hade sett döda
begrafvas, förstodo alls icke
hvad det betydde att dö. —
| Skall mor begrafvas? —
frågade de.
— Ja, — sade fadern. —
Mycket hellre ville jag grälva
min egen graf.
—- Få vi gå med 5
processionen?— frågade barnen åter.
— Jag och ni två skola gå
närmast efter den döda, —
svarade fadern suckande.
Delta var något rart, tyckte
barnen. De visste hvad en så
stor ära betydde, och de tänkte
mera derpå, än på sorgen
öfver sin inor. Det skedde
verkligen så, att den stora äran
vederfors dem. Deras mor blef
begrafven, de gingo närmast
processionen ocli greto ibland,
när andra greto, men
dcreinel-lan voro de glada oeh
betraktade prestcns långa kaftan och
tänkte på att de skulle få en
kringla vid hemkomsten. — Se.
der går lustiga Matts med sina
två barn, sade folket.
Lustiga Matts reste ett kors
på grafven och sörjde en tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
