Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2-J2
Lustigs bnrn lin funnit det
nu. Z. T.
––; rs —. V
Lilla Hans.
(FovtS. fp. u:o 2’.)
Oin morgonen, dä lilln lians
vaknade stod solen redan högt
tipp pà himmelen. Det var
en vacker vinterdag, luften var
ovanligt ren oeh kölden
måttlig. Så snart den ensamma
gossen innerligt anropat Gud
0111 skydd oeh bistånd,
anträdde ban ritad gladt mod sin
långa färd. Unns hade aldrig
sett någon stad oeh hade ej
den aflägsnaste aning om vnr
Finlands hufvudstad var
belägen. Sà mycket visste hnn dock
att sofen middagstiden är i
söder och att ban ständigt
skulle rikta sina steir åt samma
håll föT- att nd sin
bestämmelseort. Hans lindé inga
penningar och ingen vägkost, ty hans
flyckt från det fordna hemmet
lindé belt och hållet varit
ögonblickets ingifvelse. Likasom de
små flyttfåglarne hade han känt
ett behof att flytta långt bort
till mem leende nejder, och
samma hund soui vakar öfver
de förra, ledde äfven linns steg.
Öfverallt på vägen anträffade
ban endast goda och välvilliga
menniskor, hvilka gåfvo honom
föda, då lian var hungrig och
tak öfver hufvudet under de
mörka vinternätterna. Alla
lyssnade med deltagande och
förvåning till hans berättelse
om den resande, herren i
kurslå.lan och styrk|e honom i
lians afsigt »tf fly till denne
undan sin fordna husbondes
misshandlingar. En lycklig
tillfällighet förde Hans betydligt
närmare målet lör lians
önsk-n i ngn r. 1 en bondgård
påträffade ban nemligen en karl,
som hade samma väg som han.
Knrlcn tyckte det vara tråkigt
ntt färdas så lång väg alldeles
ensam och var genast villig
att taga Hans upp på sin kärra.
Detta var en lycklig stund för
den flitiga gossen. Han kunde
kna||pt beherrska den glädje
ban kände då den efterlängtade
staden allt mer och mer
närmade sig. Tidigt en morgon
fingo dc resande hufvudstaden
i sigte. Hans kände sig
underlig till mods. Allt var så
nytt; de höga husen och det
rörliga lifvet pà de breda,
stun-laggdn gatorna nästan
förvirrade honom. Tårar stego Hans
i ögonen då lians reskamrat
log afsked och tillkännagaf att
deras vägar nu skilde sig från
hvarandra. "Visa ditt kort åt
den förstn du påträffnrså
kommer du nog fram," vore den
fremmnndes sista ord. Fläns
hade aldrig känt sig så
olycklig som i delta ögonblick. Han
kände ingen menniska i hein
ilen stora staden, till hvem
skulle ban rända sig; af hvem
skulle han få reda på hvar
herren i kurslädaii bodde; och
om dou sistnämnda för tillfället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
