Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22(5
Mannen skakade hjertligt
dränggOBsøns framsträckta hand
oeli lians vnr gonnst
öfvertygad om ntt detta handslag
gällde mer itn alla ord.
— Berätta mig dina öden,
gosse sedan vi skildes åt på
landsvägen, fortsatte Hans
beskyddare, sednn gossen hunnit
vederqvieka sig med litet mat
oeh dryck.
Sanningsenligt, oeh med lugn
röst skildrade Hans alla
omständigheter, som förmätt
honom att öfvergifva sitt. fordna
hem oeh taga sin tillflykt till
den mnn, som slumpen fört i
hans väg.
Den sistnämnda afhörde med
synbart intresse gossens
berättelse; klappade honom hjertligt
på hufvudet, lofordade hans
å-dagalagda mod och den
rättskänsla hans uppförande lade i
dagen.
De första åren af Hans lif
hade vnrit hårda och svåra, de
kunde förliknas vid en dyster
oeh mulen morgon; nu
försvunno alla moln från gossens
lef-nadshinunel och lyckans sol
dolde icke mera för honom sitt
leende ansigte. Han rönte den
störta vänlighet af hela sin
omgifning och inhemtade i
skolan det förråd af vetande ban
behöfde. Hans goda
beskyddare var en rik affärsman.
Pröfvad genom motgångar och
bekymmer, hyste ban ett lifligt
deltagande för alla nödställda
ocb olyckliga medmenniskor.
Den fader- oeh moderlösa
gossen kunde isynnerhet glädja
sig öfver hans vänskap och
förtroende. Dertill bidrog
framförallt Hans öppna och redliga
sinne, lians stora vet t girighet
och ständigt ådagalagda
sanningskärlek. Den gamla
mannen beslöt att gifva gossen en
god uppfostran och denne ä
sin sida vedergällde genom flit
och ordentlighet all bevisad
godhet. Han arbetade hvarje
afton på sin förnians kontor
och hade snart alla dennes
affärer om händer. Sålunda
förflöto tio lyckliga år. Den
fordna bondgossen hade förvandlats
till en ung, reslig nian med
behagligt yttre oeli finn,
angenäma seder. Han älskade
sin välgörare oeh beskyddare
ined en nästan onaturlig
kärlek och den förstnämnda
betraktade Hans alldeles som sin
son. Hans åtföljde sin förman
på alla dennes resor, åt vid
näns bord och tillbragte alla
qvällar i hans sällskap. En
afton dà de båda männen
så-lundn sutto tillsammans,
tillkännagaf Hans beskyddare sin
afsigt att göra en resa till
Savolax hvarest han egde en
större egendom, som han ej på en
längre tid hade besökt. Den
I unga mannens hjerta klappade
I häftigt vid denna underrättelse,
ty nu skulle ban få återse dc
trakter der han lefvat såsoin
barn och der hårdhet och nöd
voro hans dagliga lott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
