Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tro dngar derefter siannnde
en vagn utanför Matts stuga,
iän ting nian hoppade snabbt
ur vagnen oeh hjelpte
vördnadsfullt ön gråhårig gubbe
nedför fotsteget. Båda t råtide
vid hvarandras sida in i huset,
men uttrycket i deras ansigte
var mycket olika. Gubbens
drag förrådde köld ocli
likgiltighet, ett stolt förakt spelade
på hans läppar; ilen unga
mannen deremot syntes djupt rörd
vid den anblick som mötte
honom. Längst in i stugan
låg på cn bädd en man, som
vid första ögonkastet tycktes
vara öfver hundra år gammal.
Hans långa skägg var alldeles
krithvitt, ögonen djupt
insjunkna och huden skrynklig och
gul. Den unga mannen, som
var ingen annan än Hans, smög
sakta fram till sängen och böjde
sig ned öfver den slumrande.
Lian kunde med möda uti
denna skugga igenkänna sin
fordna, kraftfulla husbonde. Den
sjuke spratt häftigt till och
blickade förvirrad på
ynglingen, som stod vid hans bädd.
— Känner ni igen mig,
Matts, frågade Hans med djupt
deltagande; jag kunde icke fara
förbi er dörr utan att ännu
engåug få se och tala med
eder.
— Haf tack, store Gud, att
du hört min hön, hviskade den
döende knappt hörbart, nu kan
jag dö i ro, sedan jag bekänt
det brott som tynger på mitt
samvete; unga herre sätt er
här på sängkanten, att jng lär
öppna milt hjerta för eder.
Hans fullgjorde hvad han
önskade.
— Jag har plågat och
misshandlat eder, förbittrat edert lif,
det skulle ni kunna förlåta mig,
unga herre, ty edert hjerta
känner icke hvad hal och agg
vilja säga, men ni kan aldrig
förlåta mig, gamla brottsling,
att jag varit orsaken till edra
föräldrars död, suckade den
döende med slocknad blick.
llaus blef likblek, kände du
mina föräldrar, Matts, berätta!
berätta!
— Jag kände eder far. lians,
det var en ståtlig trottio-Ars
man; jag gjorde hans
bekantskap på det sätt att jag bröt
mig in i hans hus för att om
natten stjäla lians penningar,
men han vaknade och grep
ined revolvern i band ett sä
förfärligt tag om min nacke, att
jag måste falla lill bönboken.
Han var obeveklig och lät mig
med fästnings- och spö-starfl
umgälla mitt brott. Efter tre
års förlopp hade jag utstått
mitt straff och befriades från
fängelset, men hat oeh
förbittring rasade i mitt hjerta och
jag beslöt att liåinnas grymt,
på er far.
Den döende var nära att
uppgifva andan och sjönk
vanmäktig tillbaka på kudden.
- Store Gud. fortsätt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
