Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•231
moder!" ropnde Ini ti och ville
störta fram till henne. Men
då fattade Lolmian blixtsnabbt
hans hand. — Innan han ännu
hann ec eller höra något, satt
han i en täckvagn, som stått
utanför dörren och hvars kusk
var en medlem af tjufbnndet,
och framåt gick det i fullt
galopp genom gatorna. Men i fullt
galopp följde dem en annan vagn.
Modren hnde igenkänt sitt
barn, denna gång skulle han
icke blifva undanryckt henne.
Hon tryckte ett guldmynt i
handen på en droschkusk, som
lyckligtvis fanns i närheten och
var en ärlig inan.
»Dubbelt mer, om ni
upphinner denna vagn," sade bon,
i det hon uppsprang i
drosch-kan. Och nu gick det framåt
genom alla de trånga, krokiga
gatorna i den stora stnden,
alltid tålt efter tjufvagnen, som
emellertid fått, ett ganska stort
försprång. Redan hade den
förtviflade modren uppgifvit
allt hopp att kunna räddu sitt
barn, då tjufvens hästar, hvilka
ej voro så unga och kraftiga,
som droschkkuskens, störtade
och Löhman måste, jemte sin
lille fänge, tillrygggalägga
resten af vägen till fots. Men
tjufven visste att begagna sina
ben, och dessutom var det
endast några steg lill
tjufherber-get. I ett nu var det upphunnet,
Löhman kastade den naift
bedröfvade Wilhelm i ett hörn
af hvalfvet, och ilade redan att
bättre tillstänga dörren. Alen
innan han hann få den lunga
nyckeln i låset, blef dörren
utifrån uppryckt med ön kraft,
hvartill endast moderskärleken
är mäktig, och in i det dystra
källnrhvalfvet störtade en hög,
smärt qvinnogestnlt —
Wilhelms Stjufmoder. Hon ilade
frnm till gossen, tog upp
honom och tryckte honom fnst,
fnst till sig. Hon hnde ju honom
nu åter, ingen, ingen skulle mer
få rycka honom ifrån henne!
Dock, på undflykt var icke
ntt tänka; flere tjufvar befunno
sig i källa i hvalfvet. De hade
lorst emot morgonen återvändt
ifrån sina sysselsättningar och
tillbringade nu dagen i ro
der-henitna. Alla dessa störtade
nu löst pä madame Spät och
omringade henne under
hånskratt.
„En så ung och vacker dnme
släppn vi icke så lätt ifrån
oss," ropnde de, „vnr så god
och tag nf er, madame, gör
det beqvämt för er i vår
salong I"
Madame Spät höll med den
ena armen sitt barn
krampaktigt tryckt till sig, och med
den andra sökte hon förgäfves
att afhålla ifrån sig de råa
männerne, hvilka allt fräckare
trängde in på henne, för att
från rycka henne hatten,
knp-pan och den tunga gnldkeden.
Med förtviflan blickade hon
omkring sig i det storn, dystra
rummet, men ingenstädes, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
