Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Airii dou hcrrligii
sommardagen vnr ej nit lim pä ty mOrlcn
moln. som legat iloldn vid
horizonten. höjde sig nllt mer
oeh mer och häftiga stormilnr
begynte gripa i seglen. Med
van sjömnnsblick såg jng
ge-n ii st ntt ell oväder var i
annalkande och de gnmla
hämdpln-nernn vaknade äter till lifs.
Nil eller aldrig tänkte jng oeh
spände upp alin seglen; vågen
skall uppsluka dem och ingen
misstanke skall falla på mig.
.Ing vågade icke kasta en blick
c- r-
på er eller er mor, ty edra
älskliga ansigten skulle
måhända hafva väckt mitt
slumrande samvete: jag tänkte
en-dnsi pii spöstraffet och de
tunga jernkedjor jag burit.
Himlen mörknade allt mera,
skummet yrde inot våra ansigten
oeh döfva åsknaltar ljödo öfver
våra hufvuden. Med tvunget
lugn försäkrade jng eder mor
att ingen fara var på färde,
men styrde emellertid längre
ut på fjärilen för att gifva
stormen båttre tillfälle alt hnndskiis
med seglen. Jag hade beräknat
rätt, ty inom ett ögonblick hade
båten kantrat och vi lågo lilla
fvra i det kalla vattnet.
— O, Gud! min arma
moder drunknade, utropade Hans.
— Ja, uiign herre, jag såg
henne blott ett ögonblick. Med
en förtviflad ansträngning
sträckte hon mot mig sitt
grà-innile barn. Jng kunde ej
e-iuotsta denna stumma bön, utan
fattade tag i edra kläder och
sökte 4iediin simmande uppnå
land. Vi båda voro de enda som
blefvo räddade. Min löist
efter hämd var likväl ingalunda
släckt; jag beslöt att ni aldrig
skulle återse er far, hnn skulle
förlora aili som ban höll kärt.
En dålig qvinna tog vård om
eder och förde er genast på
min befallning till min broder,
som bodde i deiinn stuga. Den
sistnämnda dog omkring ett
år derefter, jag ärfde stugan
oeh ui kom i mitt våld —
— Men min far, min far,
utropade Hans, under det
tårarna trillade neil för hans
kinder och snyftningar nästan
qväfde hans röst.
— Tala ej om er far, unga
herre, jag ryser, då jag tänker
på honom. Eu enda gång såg
jag honom efter det
sorgebudskapet hade nått hans öra.
Den kraftfulla inaunen lindé
på några dagar förvandlats till
en orklös gubbe. Han sålde
sin egendom och allt hvad han
egde samt begaf sig derefter
till andra länder för att döfva
sin smärta. Jag har aldrig
sedan hört talas om honom,
förmodligen har ban dukat
under och gått till ett bättre land.
— Nej, hnn luir icke duknt
under, hördes en röst från
andra ändan nf stugan och Unns
välgörare trädde fram; hnn
lefver ännu för ntt förbanna dig
som stört hans lefiiadsro och
härjat alla blommor på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
