Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•237
mållid för honom ocli lians
unga fru.
Men — han kom ulan fru,
endast åtföljd nf sina tre små
flickor. Hjertligt helsade hnn
de gamla vännerne och de
trogna tjen a rene, men för glädje
syntes hnn ej böjd. Stum och
sorgsen blickade hnn omkring
sig i de fordna, kära rummen,
och inneslöt sig snnrt i sitt
eget. Bleka och förstörda
irrade de tre flickorna omkring
i det gnmln, välbekanta huset,
hvilket de så bedröfvade,
beträdde.
„IIvar är då eder nya
moder," frågade skyggt en af
tjensteflickornn Lottchen, -och
hvarföre hafven I dröjt så
länge?"
-Ack," snde Lottchen
sorgset," vi skulle fö rl ängesed an
hafva kommit, men vi hafva
förlorat vår lille bror, och
föräldrarne hoppades alltid, ntt vi
ändå slutligen skulle återfinna
honom, ehuru i början många
kommo och hemtade oss
klädespersedlar och påstodo att
han drunknat. Vi trodde dock
icke och hoppades i stillhet
att hnn ännu lefde. Men
slutligen kunde pnppa icke vänta
längre utan lät inskrifva oss
på skeppet. Då, just när vi
skulle resa, berättade mamma,
att hon om natten drömt så
lifligt, att Wilhelm blek och
uthungrad, stod framför henne
och sade med bedjande
stämma: ..jng är här! rädda mig!"
Mamma sade alt det belt
säkert vnr en vink af den gode
Guden oeli derföre frågade hon
0111 pnppa ej ville tillåta henne
qvarslnnna i London ännu
några dngnr, på det hon skulle
få söka efter Wilhelm. Pnppa
ville det alls icke först, men
slutligen gick hnn dock in
derpå, med det vilkoret att
mamma efter åtta dagar skulle
komma efter, och det gör hon
nog också, ty hon vet väl, att
vi ej kunna undvara henne."
Den klara Decembersr.len
sken morgonen derpå så
vänligt in i herr Späts trefliga
hvardagsrum men de, som voro
der inne, voro alls icke väl
till mods. Sorgsen satt herr
Spät i sin saminetsfàtölj, stilla
och sorgsna sutto bnns döttrar
omkring honom. Huru ödslig
och stilla förekom dem ej allt,
utan moder, utan broder! Den
lille brodern, som de, oaktadt
all bnns egensinnighet, så
innerligt älskat, begreto de rednn
sedan länge, som död.
Smärtan öfver denna stora förlust,
hade på denna korta tid blekt
fadrens hår. Hår, der de
engång under jubel helsat honom
välkommen, här, hvarifrån de
tngit honom med sig, som ett
minne af den aflidna modren,
här blef det dem dubbelt
svårare. De längtade till den tid,
då den nya modren skulle
komma, hon, de små flickornas
ömma, Omsorgsfulla
vårdarin-’ na, soln. under all deras sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
