Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•242
Lilly Morton biol cn tröst, I
ett stöd för nlln futtiga och I
sjuka, hennes älskliga uppen- i
bnrelsc blef helsad som en i
engel vid mången sjukbädd. :
Ingen plåga vnr henne för i
svår, hon kände ingen fruktan
för smitta. Ickc ensamt de :
kroppsliga smärtorna kunde
hon lindra, hon visste äfven
att vederqvicka bekymrade
själar med ljufva trösteord, och
mången, som under sina
plågor förbannat sin tillvaro,
lemnade det jordiska med ett
saligt leende på sina läppar, —
med det eviga lifvets hopp i
sitt hjerta.
Då en fruktansvärd pest
utbröt i Alexandria, och man
anhöll om hjelp hos
diakon-nissnnstalten, då var Lilly
Morton en bland de första som
erbjödo sig dertill. Föräldrarne
ville väl ej först tillåta att hon
utsatte sig för en så stor fara,
men hon had så innerligt
derom, att de ej kunde slå emot
— det vnr en underbar
dragningskraft som förde den unga
flickan.till den afrikanska
statlen. Äfven der gjorde hon
underverk nf sjclfuppoHVing.
Tusende brännande läppar
välsignade henne, tusende
bristnn-de hjertan mcdtogo dit upp
till (le ljusa rymderna
brinnande tneksägclser för sin
välgörarinna.
Man visste ondast en, som
gjorde mer än Lilly Morton.
Om lians pligltrogenhet, sjelf-
förgätcnhet blefvo underverk
berättade, lian var
föreståndare lör det hospital, der de
svåraste sjuka vårdades, mon
ingen visste hvem ban vnr,
och hvarifrån ban kommit.
Lilly varseblef honom första
gången, knåböjande vid en
döendes bädd. Viil hennes
inträde blickade han upp och
— Lilly igenkände sin fader!
»Fader, dyre fader," sade
hon med sin vekn, ljufva
stämma, och den ensamme mannen
igenkände sin dotter! Här,
långt, långt ifrån henunet,
skulle de då åter finna hvarandra.
Länge, länge höllo de
hvarandra omslutna i outsäglig fröjd.
..Hvarföre, älskade fader, har
jag icke på så länge, |fingo hört.
något om dig," frågade Lilly,
då de ändtligen funno en
ledig stund att samtala med
hvarandra."
„Jag ville att du skulle
glömma mig," sade ban.
-O jag har aldrig glömt dig,"
försäkrade hon ljuft leende,
„dct har alltid gått mig så väl,
och likväl är jag först nu
riktigt. lycklig.
Det var en skön, gemensam
verkningskrets för fader och
dotter, midt ibland faror och
död. Dc kunde ej nog visa
hvarandra sin kflrlck, de nnnde
väl att de icke skulle få lång
tid dertill. Båda blefvo några
dagar efter hvarandrn
angripna af den fruktansvärda pesten
och efter ett kort lidande bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
