Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
skåp hos ljusstrålen, inen ilen
färgade bild ett glasprisma
qvarlemna|1, då solstrålen
banar sig väg igenom detsntnina,
bevisar pà det tydligaste att
ljuset är orsaken till alla
färger ooh alla färgskiftningar på
jorden. Denna omständighet
är af oberäknelig vigt. Om
vi till exempel antaga att
ljuset ständigt vore hvitt och ieke
på sågot sätt skulle låta
sönderdela sig i de sju färgade
strålar jag redan omnämnt,
hvad skulle föjden blifva. Jo,
alla föremål på jorden skulle
synns oss antingen hvita
eller svarta; några skulle
till-egna sig eller absorbera
ljusstrålen och de skulle synas
hvita, andra åter stöta den ifrån
sig och do skulle synas svarta.
Hafvet skulle måhända i detta
fall hafva brusat kolsvart oss
till mötes och träden smyckat
sig med hvita blad; alla
menniskor skulle hafva varit
antingen likbleka eller bccksvartn,
alla djur antingen hvita eller
svarta. Denna enformighet
skulle hafva plågat oss till döds,
vårt medfödda skönhetssinne
hade försvunnit lika spårlöst
som en suck. Men den allvise
skaparens godhet är outtömlig,
han öfverhopar oss med sina
välgerningar. Han gömde
färgernas lika verld i sin
glimmande ljusstråle, han
framtrollade ur dess gyllne barm nil
den omvexling, all den
rikedom, all den skönhet som hän-
rycker vårt öga. Till örterna
på marken och träden uti
skogen ljöd hans herrsknrstämmn:
I växtverldens barn, tillegnen
eder den lilla gröna stråle jag
gömt innerst i ljusstrålen,
för-smån alin andra färger som
ljuset vill erbjuda eder. Så
skedde, växterna klädde sig i
hoppets gröna drägt, derföre
se ue så ungdomliga ocli friska
ut som hoppet sjelft. Ät
li||fvet och den omätliga rymden
skänkte han ljusets blåa stråle,
men mullen ocb de svarta
korsen på grafvarna försmå allt
ljus, de stirra svarta oss till
mötes.
Den nyfikna.
Fru Vol mars, en rik enka
efter en sjöofficer, hade tre
barn: två gossar, vid namn
Julius och Adolf oeh en
dotter, som hette Clara. Alla tre
utgjorde den tillbedda modrens
glädje och tröst. De båda
bröderna hade beslutit att välja
den ärofulla bana, som deras
fader på ett så lysande sätt
hade geuoinlupit, ocb i deras
glödande inbillning lekte redan
bilderna nf flydda tiders
yppersta sjö hj char. Dc |nåde nyss
kommit till denis moders slott
i närheten af Paris för att
derstädes tillbringa den manad dc
hade ledighet från
sjökadett-corpsen. Deras ankomst hade
naturligtvis föranledt stor
glädje och Clara dclnde ein mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
