Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•253
derå öniliet, då hon återsåg
sin barndoms älskliga
lekkamrater.
Claras hjerta var förträffligt,
tusende Älskvärda egenskaper
utmärkte henne oeh gjorde
henne omtyckt, men dessa goda
sidor fördunklades nf en ful
nyfikenhet, som ingenting
hitintills lindé förmått henne att
lemna.
Hundrade gånger hade
tjenstefel ket öfverraskat henne,
lyssnande till deras samtal eller
utspionerande hvad dc hade
lör sig. Fru Volmars sjelf
lindé nicr än en gäng
påträffat henne vid dörren till sitt
rum, medan hon i hemlighet
samtalade med någon; ofta
hade hon dessutom öfverraskat
Clara, ihopkrupen i något skåp,
för att derifrån kunna lyssna
till nllt som försiggick.
Hvarken fruktan eller skam lindé
kunnat bekämpa dennn
omåttliga nyfikenhet. Var hon ute
på någon promenad, lyssnade
hon så uppmärksamt till nllt
som sades omkring henne ntt
hon icke kunde svara
ordentligt på de frågor man gjorde
henne, Ännu mindre draga
nytta nf sin moders
anmärkningar.
FfU Vohnais hade
förgäfves försökt att rätta sin
dotters fel, hvilket
ögonskenli-gen beHflckade hennes för
öfrigt älskvärda karaktär; hon
insåg snart att förmaningar och
tålamod äro alltför vnnmäktiga
medel att stäfja cn gammal,
inrotad vann. Hnn beslöt
således att använda något medel
som kraftigt skulle tnla till
Claras hederskänsla. En
sommarafton hade hon följt
Clara till Tuilerier trädgården,
som var uppfylld af en
oräknelig mängd menniskor. Clara
var som vanligt så envist
sysselsatt med att lyssna till allt
som talades omkring henne,
att fru Volmars, fast besluten
att gifva henne en kraftig
lektion, steg upp och lemnade
henne ensam midt ibland denna
böljnndc mcnniskomnssa utan
annat skydd än en gammal
betjent, åt hvilken hon
anförtrodt sin hemlighet och
gifvit i uppdrag att bakom ett
träd åskåda den förvirring i
hvilken den ungn nyfikna
skulle råka och derpå följa henne
på afstånd, utan att lion sjelf
skulle märka det.
Clara, uttröttad att vidare
lyssna till det som man sade
på båda sidor om henne,
blickar omkring sig försagd,
darrande, söker öfver nllt sin
moder och då hon slutligen
finner sig vnra öfvergifven midt
iblnnd dennn nicnniskoskara,
utgjuter hon bittra tårar af
harm och fruktan. Genast
omringas hon af flera menniskor,
hvilkas mångfaldiga frågor
bidraga att ytterligare öka
hennes förvirring. Hon skulle vilja
säga sitt namn men hon vågar
icke, hon aflägsnar sig, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
