Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•270
Der borta på kyrkogården
framskymtar den iilJu ålenen,
som bevarar minnet. uf Lilys
stoft. Br,kom den hnr rednn
uppvuxit ett litet trild, i hvars
topp en fogel q vitt rar så I
velig, som om (len ej nnnt, ntt
den sjöng uti sorgernas
hemvist. Framför hnr man
planterat en späd lilja, som snkin
gungar för livnrje vindpust,
och bredvid slår en yngling
och ur hans öga faller eil tår på
den späda blommans krona.
Då susar det i trädtoppen, en
sakta vindfläkt bortblåser
tåren, oeli det är liksom om
Lilys ande talade genom den
hvita liljans kalk: „0 sörj
mig ej, Lorenzo. Lily är så
lycklig der uppe i himmelen,"
(Slut.)
En Elfsaga.
Af Dmbft rcrna.
Lilla vän, nu vill jag berätta
för dig en saga om eu liten
elfva. Jag är säker på, att
du känner ellVorna, mamma
eller stora syster hafva säkert
berättat för dig om dem, dessa
ljufva, lätta väsen, hvilka fira
sina fester ucli hålla sina baler
under de vackra
sommarnätterna på de blomstersmyckade |
ängarna, eller på den mjuka,’
gröna mossan under (le
susande granarna och björkarna i
den dunkla skogen. Oeh ändå,
fastän dc dansat natten om,
märka vi menniskobarn ej
några spår efter dem. Men äro
vi mycket barnsliga och glada,
så se vi Finå gångstigar öfver
blad och blommor, så lått
trampade, ntt del. är som
morgonvinden endast farit litet
häftigare fram och förorsakat
en liten dnrrning bland
daggdropparna och då veta vi hvad
det. är, vi nicka och le och
mena ntt elfvorna haft roligt i
natt.
Det. var nu en vacker
juli-natt, då elfvorna åter hade sin
vanliga bal, elfdrottningen var
äfven sjelf tned och det gick
muntert till. Blott en af dem
satt ensam och sorgen på en
tufva och gret och ändå var
det just den skönaste af
drottningens hofdamer, det värden
unga förr sä glada och leende
Viola. Hennes tårar droppade
sakta neil på den fina
klädnin-gen af spindelväf och
silfverskir och den lilla hatten af en
liljekonvalj, som nyss kommit
på modet bland elfvorna,
skadades ibland, ty så häftigt
darrade hon. Hvarföre var Viola
då så sorgsen? Jo, hon lindé
förlorat sitt undersköna
balsband, hvilket bestod af lem
små glänsande perlor, oeh hou
visste, att om hou ej fnnn det,
innan soleil gick upp, skulle
hon förintas, förvandlas till en
fattig stackars daggdroppe, och
verlden var så rolig, så glad.
hon ville ej lemna den.
Stackurs lilla Viola, hon gret allt
häftigare och märkte ej, att
någon stod vid hennes sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
