Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ntt cn ljut stämma frågade
livnt) hi’iin<: felades. Ändtligen
bliclcidc hon dock upp och
varsebliT en nf sinn v/inner,
Linnen. Hon vnr ej sn vneker
soto V in|n, men så god och
snäll, ntt alin höllo nf henne.
DA Linnen hört orsnken till
Viohis sorg, knäppte hon saktn
upp sitt hnlshnud, ty nlln
elf-vorntt lindé sädann. och Inde
det kring Violns linls.
"Nej, nej, det fAr ej ske,"
ropade Viola, i det hon ville
gifvit det tillhaka, »hellre
undergår jag min förvandling äu
att beröfva dig ditt hnlshnud."
..Du måste ändå behålla det,
Viola," sade Linnea, „ty
drottningen ropar efter dig, och
du får ej snknns i polsknn;
mig deremot saknar ingen så
hastigt och kanske," tillade
hon tröstande, »hittar jag ditt
halsband före soluppgången
och skall då begagna det, men
i annat fall, hvem vet, kanske
daggdroppens lott ej år så
sorglig." Nu hördes drottningens
stämma närmare, hon kallade
på sin tärna. »Skynda dig,
Viola," sade Linnea kyssande
henne och ett ögonblick
derefter var hon borta samt Violn
allena. Då allägsnade hon sig
äfven, fastän rned litet dröjande
steg, med det hoppet, att
Linnea skulle hitta hennes
perl-band och några minuter
derefter dansade hon polska med
sin herskarhuin, och skogen
genljöd at deras munterhet.
Emellertid sökte Linnea
fåfängt efter perlorna. Väl
försökte de snälla lysmaskarna
sitt bästa att lysa upp alla
stigar och snår, men det var
ändå förgäfves. Det vnr
numera entlnst en half timme till
soluppgången, således en half
timme ntt lefva på. »Hvad
skall jag nu göra denna korta
tid?" sade Linnea till sig sjelf,
»perlorna vill jng ej söka mcrn,
ty jag hittar dem ändå icke,
och till mina vänner vill jag
ej Ireller återvända, då skulle
Viola vilja gifva mina perlor
tillbaka, och hon får ej dö,
den vackra aflid||na, nej hellre
försakar jng lifvet ån ntt
tillåta det." Nu sväfvade
Linnen fram i den dunkla natten,
ined både vemod och
tillfredsställelse i det lilla hjertat,
sväfvade fram mellan hvitstnmmiga
björkar och grönskande
buskar, tills hon stannade vid en
liten stuga, hvilken låg ensam
vid stranden af hnfvet hvars
vågor nu slumrade. Linnea
blickade in genom fönstret oeh
såg en moder sittande på
golfvet och vaggande sitt sjtikn
barn. Hon smög sig in genom
den på glänt stående dörren,
fann barnet vara dödt och
modren, som nätter och
dagar vakat för den lilla, satt
der allt ännu med förtviflan i
sitt ansigte och utan en tår i
sitt öga. Linnea närmade sig
qvinnan, hviskade något i
hennes öra, det lät som en hels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
