Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■i 7li
och hjelpa ofm hvarandra
ömsesidigt vid jagten.
Egendomligt nog ftr bland roffoglarna
honan ansenligt större Än
hannen och honom öfverlägsen i
mod.
På samma sätt som örnen
heter sig äfven falken, men
ban öfverträffar honoin i
snabbhet. Man har beräknat att ban
vid förföljandet af sitt byte på
en timme t i II ryggalägger ända
till fyratio mil •), Ilaror och
andra fyrfota djur bryr ban
sig mindre om, deremot jagar
ban gerna fogel. Kapphönan,
som af förskräckelse oförsigtigt
uppflyger, är ohjelpligt
förlorad, likaså den dufva, som i
ångest aflägsnar sig från
duf-skocken. Midt i skocken slår
falken aldrig ned.
Tornfalken är en mindre
kusin til) ädelfalkarna och har
de flesta dygder och odygder
med dem gemensamma. Ilan
kan äfven beskrifva stora
kretsar högt uppe i luften och det
ser då ut som om ban blott
för sitt nöjes skull sväfvade i
»let blåa lufthafvet. Emellertid
spejar han med skarp blick
ned på de snabba svalornn
eller på Ankarna sotn sjunga sina
morgonsånger på trädens
grenar. Sotn en lefvande pil
störtar ban ned på det offer ban
åt sig utsett. Vid ett sådant
tillfälle glömmer han belt och
hållet sin vanliga försigtighet
*) Tyslut nil.
och kommer till och med in i
laiirltmannens ladugård, dit den
förskräckta sparfven någon
gång flyr. Dufvor och höns
äro alltför stora för honom,
och blifva derföre icke oroade.
Myckel ifrigt jagar tornfalken
efter åkerråttor och sväfvar
derföre mycket uppmärksamt
öfver åkerfälten samt griper
den oförsigtige råtta, som i
solskenet begifver sig ut att
spatsera på sädesfältet. Finner ban
icke något högt träd, i hvars
ihåliga inre ban kan bygga
sitt bo så slår ban sig ned
till och med midt i en stad
högt uppe på kyrktornet och
har häraf erhållit sitt namn.
Gerna använder han i detta fall
älven något öfvergifvet
kråk-näste för att deri utkläcka sina
ägg.
Den vanliga pt/djmu/i har
erhållit uppsigten öfver
fiskarna i floderna och förstår sitt
handtverk såsom fiskare i
grund. Öfver strömmens
blänkande spegel sväfvar ban och
upptäcker från höjden den lilla
(iskon i vattnet, som vågat sig
upp till vattenytan. Anderna
och andra vattenfoglar äro icke
rädda för honom. De vela
att ban icke gör dem något
illa; på fiskarna deremot, slår
hnn girigt ned och dyker iu
i vattnet sä att skummet
strit|ar högt upp. Med sina skarpa
klor griper han det slipprig:!,
sprattlande djuret och ettor få
sekunder synes ban åter vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
