Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2S5
ner. Det låg på samum berg
vid hvars fot godscgarens nya
slott var beläget. I iletta
af-skydda slott spökade en
gammal jättes ande. Den lindé
huserat der sedan den gråa
forntiden oeli föröfvat mänga onda
handlingar. En bland de
svåraste af den gnmln jättens
bragder hade varit, att ban bedragit
den nuvarande godsegnrens
förfäder på en stor summa
penningar oeli detta var tillika en
orsak hvarföre den gamla
jättens anda icke kunnat få ro
utan måste spöka omkring i det
gamla slottet.
Frun lät ropa Gottlieb till
sig, förställde sig, dolde sin
motvilja för drängen och sade:
..Hör du, min godn Gottlieb!
Herrn vill gifva dig en särskild
belöning för ntt du är så flitig
ock skickar dig så väl. Han
vill dessutom gifva dig ett
uppdrag i förtroende. Deruppe
på det gamla slottet, vet du,
der bor den gamla
egendoras-innehnfvaren, af hvilken min
man köpt godset, det ären girig
hund som ännu är skyldig oss
mycket penningar, men ej
betalar ut dem med godo — gä
du, Gottlieb, och k räf ut
summan med ondo, ty duärstnrk
oeh behjertad — alin andra
äro harar och våga icke
fullgöra uppdraget. Om du
hämtar åt oss penningarna så skall
äfven du få en stor del af dem
för ditt välförhållande."
— Saken biler göra sig, nå-
diga fru, svarade Gottlieb. Jng
vill genast gå och om
penningar finnas deruppe att
af-häinta, så skall ni få dem, derpå
knn ni lita.
Snart var Gottlieb deruppe
på bergspetsen och förundrade
sig högeligen. Hm, Hm, tänkte
hnn. Alltid hufva de dernere
sngt ntt här skulle stå ett
gammalt, förfallet slott ocb jag har
derföre ieke gjort mig möda
att 6tiga hit upp. Nu ser jag
ett alldeles nytt, skünt hus,
mycket vackrare ån slottet
dernere. Der finnes säkert
penningar nog.
Gottlieb kom till det
präktiga husets port, klappade på,
men dörren blef likasom
qvarnens fast sluten. Hm, mumlade
Gottlieb, då måste jag äter vara
smed och begagna min dyrk.
Unn sparkade således sakta till
dörren, likväl skakade deraf
bela väggen och dörren gick
upp med ett förfärligt brak.
Men då Gottleih kom in i
slottet trädde emot honotn samma
jätte, som ban kastade med
qvarnstenen i hufvudet.
— „Aha, en gammal bekant,
utropade Gottlieb. Är du
niä-liäiula den herren som beröfvar
andra menniskor deras
penningar. Se så, fram tned dem.
min herre behöfver penningar
— och min fru, det vill säga,
min herres fru, vill hafva dem,
Menniskomnsk! vrålade
jätten, hvad vågar du säga? Hvem
är så träck eller djerf ntt fordra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
