Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
1
Unn vände sig om »l. nlln håll i
oeli lyssnade, derefter skred
|inn pil ti till pennJltgelådnn,
som knti öppnnde. Unns
fader som ondnst hrtde aflägsnat
sig på ett ögonblick lindé
lemnat nyckeln rjvnr i låset. Han
famlade några ögonblick i
lå-dnn oeli Sophie, sittande i sitt
hörn, blek som döden, trodde
sig höra ett sakta ljud, som
löt ungefär som då man
handskas med penningar, derefter
tillslöts lådan och hon såg
Rudolf hastigt begifva sig bort.
Stel af fruktan och
skräck-kände hnn sitt bröst likasom
genomstunget af ett spjut och
kallsvetten luktade hennes
panna. Hade hon sett rått? Hade
hon hört rått? Var det blott
en elak dröm eller hade hon
feber? Hennes broder, hennes
kära Rudolf med sina vackra
blå ögon och sina ljufva drag;
hennes faders gunstling, en ...
nej, nej ... det var omöjligt...
Rudolf. ..en tjuf!
I sin ångest sökte hon vända
tankarna på någonting nnnat
för att blifva qvitt sin
förskräckliga misstanke, men hon
kunde icke. livad hade
Rudolf ntt göra i sin faders låda?
Hvarföre hade hnn kommit |
smygande och med rädd
uppsyn? Och ljudet som hon hade
hört ... och det stora begäret
efter penningar, hvilket hnn
lindé yppat några ögonblick
förut.
Hvad skulle det blifva nf
hennes fader, då ban skulle få
veta att hans kära gosse vnr
en tjuf?
Smärtan ville döda henne.
Ilon steg hastigt ned för
trappan för att skynda efter sin
broder. Ilon hörde ännu
ljudet, nf hans steg i tn ni buren, ty
endast några minuter hade
förflutit; derefter tillslöts linsets
dörr. Ilon öppnade dou och
befann sig på den fuktiga och
kalla gatan. Då hon vandrat
några steg, träffade hnn sin
broder och fattade honom i
armen.
— Rudolf, utropade hon,
jag var ...jng var i rummet
.. . och jag har sett.. .
Rudolf sötte henne häftigt
tillbaka.
— Lemna mig och gå din
väg. livad vill du mig? sade
P C
han, förargad.
— Ack! Rudolf! du har tagit
någonting, jag har sett det.
Gif det tillbaka, gif det snart.
— I morgon skall jag
återlemna det, nu behöfver jag
penningar för att kunna spela.
Då loin sagt dessa ord
skyndade hnn bort. Sophie,
darrande och förskräckt åter
inträdde och gick ntt hämta sig
i sitt lilla hörn. Det gick
omkring i hennes hufvud och
tårarna rullade långsamt ucd pä
hennes stela kinder, hvilka hon
vred nf förtviflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
