Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•310
I detta ögonblick intrfldde
Rudolf belt uppspelt, med
mi-sigtet rödt och lifvadt. Hans
kläder voro genomdränkt^ nf
en isig fuktighet och en kall
tfäckt från gatan åtföljde
honom vid inträdandet i rummet.
Rudolf förde sin syster till
ett hörn nf rummet och sade
åt henne.
— Hnr du ännu penningar?
.Ing ber dig, gif mig hvad du
har!
Sophie hade icke penningar,
hon kunde derföre icke gifva
honom sådana.
— Hvnd skall du göra med
dessn penningar frågade hon
ängsligt.
Rudolf smålog under det
han skakade sina fuktiga
loc-knr,
— Vi spela, Sophie, vi spela
med ordentliga kort, sade han
med en högdragen mine. Det
är förträffligt! Du måste äfven
lära dig ntt speln.
— Spelen I på penningnr,
frågade Sophie.
— Blott på några
penuislau-tnr snde Rudolf leende.
— Men vi hafva icke
penningar att spela bort, icke ens
pennislantar. Om pappa visste
det! Stanna hemma Rudolf.
Rudolf svarade att hnn icke
kunde det, ty hans kamrater
väntade på honom. De lindé
alla penningnr, hnn vnr ilen
ende soni var alldeles utan.
lian gick bort i vredesmod.
Sophie vnr mycket sorgsen
och orolig. Hon återtog sitt
nrbete oeh gamla Bnrbnra som
lindé hämtat fram Rudolfs
aftonvard, förde den tillbaka i
köket, skakade på hufvudet.
Hon vnr uppretnd öfver ntt
hnn oj ens stnnnat hemma för
att. äta. Natten kom. Sophie
och Barbara sydde på sina
nrbeten och ett ögonblick
derefter inträdde de båda barnens
fader, bärande i handen en
liten påse, hvilken syntes vara
mycket tung och tillslöts genom
ett snöre, hvarå båda ändar
voro fästade vid hvarandra
med rödt lnck. Barbarn, som
anade hvad påsen inneslöt,
dukade hastigt af bordet och
ställde fram lampan, derefter
öppnade fadren den lilla påsen
som var fylld af alldeles nya
sillverslniitnr. Under det hnn
vnr sysselsntt med ntt räkna
detn återkom Rudolf. Unns
nnsigte förrådde oro och
rörelse och hnn bet rakt ode
tankspridd sin fader, som radade
slantnrna i en låda och
fastläste densamma. Rudolf gick
ut ännu engång, linns fader
tog sin hatt och gjorde
det-saiutnn. Barbara Och Sophie
blefvo allena. Mon satte sig
tankfull i sitt lilln hörn oeh
tänkte på Rudolf. I samma
ögonblick trädde den
sistnämnda mycket sakta in i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
