Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•318
Huru hur penningen kommit
in i Armen?
— Pappa, erinrar du dig
icke, ntt du bar denna nattrock
samma afton sont du räknade
penningarna. Det var utnn
tvifvel sistn gången som du
burit den, ty sedan den aftonen
hnr vädret vnrit sn vnrxnt och
vackert.
— Men Sophie, sade fadren,
och eu sällsnm smärta
afmå-lade sig i hnns anletsdrag, hnr
du icke sagt mig?... lindé du
ieke ? ... Sophie, säg mig
sanningen.
En liflig rodnnd uppsteg på
flickans bleka kinder.
— Ar det. samma slant,
frågade hon?
Hon betraktade först sin
fader, derefter Rudolf.
— Pnppn, utropade hon,
kära pappa! förlåt mig! jag hade
icke tngit den.
— Icke tngit? Gud vare
lofvad, mitt bnrn!
Hnn andades djupt likasom
en hvilken känner sig befriad
från en tung börda.
— Men hvarföre då ...
hvarföre har du förorsakat mig
denna smärta? Du vet icke
huru jng hnr lidit.
Sophie rodnade och
bleknade. Hon betraktade Rudolf
med en bönfallande och
frågande blick.
— Säg tnig sanningen,
Sophie. Hvarföre har du gjort
detta, frågade hennes fader
med otålighet,
— Emedan . . . ack, min
Gud !... emetlnn Rudolf . . .
pnppn, jng kan icke sägn
det! . , . ’
Rudolf lyssnade.
— Emednn jng? .. .Tänkte
du, Sophie, ntt jng lindé tngit
penningen och är det derföre,
du sade. att du hade gjort det.
Sophie gjorde en jakande
åtbörd med hufvudet.
Tårarna stodo henne i ögonen.
Hennes fader lutade sig med
ömhet ned mot sin dotter.
— .Tng såg Rudolf ... jag
trodde att jng såg honom i
den låda och jng tänkte att
hnn tog penningeslanten och
... då han år din gunstling
... trodde jng. ntt denna snk
skulle döda dig, ont du skulle
få kunskap derom ... se der,
hvarföre jng sade ntt det var
jag ... Vnr icke ledsen, pappa!
— Sophie, Sophie! det var
icke rätt handlat
Sophie kände svett perlor nå
sin panna. Hennes fnder
tryckte henne till sitt hjerta. Det
var en stunds tystnad. Far
och dotter höllo sina annar
hårdt slingrade 0111 hvarandra
oeh tårar glänste i deras ögon.
ßnrbnra stötte sakta till
fadren.
— Rörelsen sknll skada
henne, hvisknde hon med låg röst.
Rudolf stod eftertänksam
oeli förvirrad. En sak, som
ban längesedan glömt, utan
att tänka på, ntt den kunde
hafva någon gemenskap med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
