Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
7
randades vnr Sophie så godt
soin återställd. Hon hvilnde
på sina dynor, ljuft slumrande,
men hon var iinnn mycket
lilek ocli matt. Sophies
återvändande till lifvet helsades
med glädje af alla hennes
anförvandter. Hvad som hnde
händt omedelbart före hennes
sjukdom, omhöljdes likasom af
en slöja; »let föreföll henne
som oni hon haft en låg, elak
dröm. En ljuf känsla af inre
frid intog hennes själ. Då
Sophie för första gången efter
sin sjukdom inträdde i
salongen, sken solen med all sin
glans in genom fönsterrutorna.
Allt föreföll henne nytt. Ömt
omfamnad af siti far, kände
hon för första gången en
o-hlnndad glädje i sitt. lilla hjerta.
Barbara hade nil möda i
verlden att säkerställa den bleka,
matta flickan för utbrottet af
Rudolfs ömhet. Minnet af
brödrens fel flög förbi det ljufva
barnets själ likasom en dyster
skugga.
— Ilvnd hans nnsigte år
älskvärdt och förtjusande, snde
hon till sig sjelf, och dock hnr
han gjort mig så mycket ondt!
Sophie, van vid den jemna
värmen i sitt. rum, blef
plötsligt gripen al en lindrig frossa
oaktadt solen sken med full
glans in i salongen och
oaktadt den varma luft mnn
derstädes inandades. Hennes
fader märkte detta, och förrän
Barbara hunnit gå efter någon
öfverbeklädnad, skyndnde han
sig ntt hemtn sin dubbelt
fo-drnde nattrock, i hvilken ban
sorgfälligt insvepto sin lilla
dotter.
— Hvad du är god, älskade
pappa, sade Sophie, i det hon
svepte omkring sig den varma
och mjuka nattrocken. Genom
en besynnerlig tillfällighet
erinrade hon sig den olyckliga
aftonen, som hade förorsakat
hennes sjukdom. Denna afton
hade hennes fader burit samma
nattrock; hon ih&gkom att
hans fingrar hade vidrört
fodret, då hon kastade sig
omkring lians hals för att göra
sin förskräckliga bekännelse.
I det Sophie plötsligt, vände
sig, lyftade hon upp ärmen på
klädesplagget; en silfverslant
föll dcrur och efter ntt hafva
beskrifvit en bred cirkel,
stannade den vid hennes fnders
fötter. Han böjde sig ned för
att taga upp den; det var en
alldeles ny slant, hnn
igenkände den och bleknade.
— Hvarifrån kom denna
silt-verslant Sophie? hvar var den,
frågade han ängsligt.
Sophie hade icke sett
slanten falla, hon hade endast hört
den rulla.
Rudolf och Barbara hade
deremot 6ett den falla från
nattrockens ärm.
— Men huru fanns slanten
der, sade fadreu i det han
förde handen öfver ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
