Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•322
tillbringa natten härstädes; vi
kunna nu engång für alla icke
gå vidare, snde de tre
kamraterna till hvarandra, och lade
sig till hvila der, hvarest de
funno en lämplig plats.
Ostörda sofvo de bela natten och
vaknade, då den glada
morgonen rednn var inne.
— Det är nätt i detta hus,
sade smeden, jng tänker, att
vi icke så hastigt lemna det,
på det vi må kunna tacka dess
innevårnare för den gästfrihet,
vi rönt.
— Måhända kan jag lappa
åt dem någonting, menade
skräddaren.
— Jag är ej heller emot att
rasta här, sade jägaren; men
i fall vi göra det, måste vi
skaffa oss någonting att äta.
ty här synes Smal-Hans vara
köksmästare. Jag föreslår
derför, att en af oss qvardröjer
här, under det dc två andra
gå i skogen, för att fånga
eller skjuta något villebråd, på
»let vi må hafva någonting att
lefva nf.
— Rådet är godt sade
smeden. Derute finnes en källa.
Den, som blifver hemma, gör
emellertid upp eld och sätter
vatten på, att vi sedan niå
kunna koka oss en god soppa.
Smeden och jägaren begåfvo
sig af, och skräddaren stannade
qvar i det lilla huset, gjorde
upp eld, satte vatten på elden
ocn sig sjelf bredvid. Då syn-
tes plötsligen en krokig, liten
man, som sade:
Skräddare, skrüililnro, skräddare liten!
•Tsk släcker tit iliu eld.
— Understå dig bara,
ropa-de skråddnren, full af mod,
emedan (len lilla mannen vnr
så krokig, men denne blåste
till, elden slocknade, och den
lilla mannen vnr försvunnen.
Snnrt. kommo jägaren och
smeden med villebråd och goda
rötter. Skräddaren berättade
hvad som händt honom, och
nu måste de ånyo upptända
eld, och lägga nytt vntten på.
Då villebrådet vnr förtärd t,
gingo smeden och skräddaren
i skoiren, jägaren vaktade
huset, gjorde upp en stor eld,
satte valton på och sig sjelf
bredvid. Då kom plötsligt den
lilla mannen och gäckade:
.Tagare, jägare, jägare liten !
Jag släcker nt din eld.
— Försök det bara! .Ing
vrider halsen af dig, ropade
jägaren, men — ft! — oeh
elden slocknade, och den lilla
mannen försvann.
Då kanirnternn återkommo,
hnde de intet villebråd och
ingen eld. Visserligen
berömde sig skräddaren, åt. hvilken
jägaren hade lånat sitt gevär,
af att hafva nära nog träffat
en hock, mon det var endast
nära nog, geväret hade fel,
kulan hade gått till venster.
Nu skall jag engång försöka,
utropade den starka smeden.
Nu blef ban hemma, och jä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
