Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•323
garen gick med skräddaren på
s
Smeden hade icke suttit
länge vid elden, som han
uppgjort, efter att hafva
förfärdigat en skrufstoek, förrän den
lilla mannen uppenbarade sig
för tredje gången och gäckade:
Suiud, miiciI, biunl liu-n I
Jng sliickcr ut din eld.
J stället för att svara grep
smeden den lilla mannen i
kragen, skakade honom dugtigt,
och klämde honom fast vid
skridstocken, så ntt hnn
sprattlade och tjöt. Det hjelpte
honom till intet, ty smeden
hand-lerade honom ytterst
handgripligt, och då nu jägaren och
skräddaren återkommo, hjelpte
de honom dessutom i hans
göromål.
Den lilla trollmenniskan led
förskräckligt och utropade:
släpp mig lös, och må någon
af eder komma med mig!
Skräddare liten, kom med mig!
— Jag kommer icke tned
dig, svarade skräddaren.
— Jägare, kom du med mig>
had den lille mannen.
— Nej, jng kommer icke
ined dig, svarndc jägaren.
— Smed, stncd, smed kom
med tnig, had klagande den
lilla mannen.
— Då svarade smeden: godt,
jag skall komma med dig, men
tro icke, att jag skull släppa dig
lös, ty du skall eljes störta
mig i förderfvet. De tvenne
andra skola följa oss på
afstånd.
— För min del är jag
fullkomligt nöjd, svarade den lilla
mannen. Befria mig endast
från skrufstockcn.
Smeden gjorde detta, men
höll den lilla mannen fast i
kragen, och nil förde han
smeden genom en dörr i stugan
och genom en källargång in
i ett stort, matt upplyst hvalf.
I detta hvalf, satt på en stol
nf elfenben ett vidunder, och
bakom detsamma stod dess fru,
och kammade med en kam af
ben vidundrets länga, tofviga
hår.
Dubbelt fastare höll smeden
den lille mnnnen i kragen, ty
hade han lössläpt honom, skulle
ban hafva öfverlemnat smeden
oeh hans kamrater åt
vidundret. Nu deremot förde ban
smeden genom en sidogång och
de andra följde. Så kommo
de till ett hål i berget, öfver
hvilket låg ett stort klippstycke,
och då sade den lilla mannen:
tVältra bort denna sten, kryp
sedan ut genom öppningen oclt
ropa: vivatl jag år befriad!
För att vältra bort stenen,
behöfver jng två armar,
sade smeden, öfverlemnade den
sprattlande, lilla mannen åt
jägaren, ty åt skräddaren vågade
han icke lemna honom,
emedan denne ansåg sig icke stark
nog. Likväl hjelpte
skräddaren till, ntt hålla fast dvergen
och grep fatt i dennes ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
