Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•325
ten ocli djuret Itro lefvande
varelser. Intet med lif
bo»rilf-vndt väsende kan undvara födn.
— Så år det, men känner
du icke någon annan egenskap,
som tillkommer alla lefvande
varelser, och saknas hos de
döda föremålen.
— Nej, det känner jag icke.
— Växten och djuret ega
förmågan att framalstra sin
like. Hvarje äfven den minsta
växt lägger frön, ur hvilka en
ny växt framspirar. Hvarje
djur framföder sin like. Känner
du ännu någonting, som skulle
skilja lefvande väsenden från
döda föremål.
— Jag kan icke påminna
mig.
— Alla vftxter och djur,
hvarje blomma, som doftar på
ängen, och hvarje träd, som
susar i skogen; hvarje djur,
som andas på jorden, ined ett
ord, alla lefvande varelser
måste dö. De döda
naturföremålen deremot, det skummande
hafvet och det skyhöga fjell et
till exempel, upphöra aldrig
af sig sjelfva att vara till, blott
yttre väld kan utplåna dem
från jorden. Döden är en
nödvändig följd af lifvet. Döden
är det enda svar, vi ega, på
lifvets gåta. Om vi nu tänka
efter allt, som skiljer de
lefvande varelserna från de döda
föremålen, ihågkomma vi, att
de förstnämnda hafva behof af
föda, framalstra sin like och
dö; de sistnämnda deremot be-
höfva aldrig någon näring,
fortplanta sig aldrig, och
upphöra icke att vara till, förrän
verlden förgås.
— Hvarför kunna de
lefvande varelserna ej undvara
föda?
— Emedan de delar, af
hvilka deras kropp består,
oupphörligt omsättas och förnyas.
Djuren och växterna måste
följaktligen från den yttre naturen
låna de ämnen, de behöfva för,
att ersätta dc beståndsdelar af
deras kropp, som (lagligen gå
förlorade.
— Huru tillgår då detta?
— Djuren föra på ett
eller annat sätt födoämnen till
munden, från munden
komma dc in i matstrupen och
längs matstrupen ned i
magen. Magen åter har till
uppgift att bringa födoämnena i
flytande form, dessa kunna
nämnligèn under fast form icke
gagna kroppen. Då
födoämnena genom magens til|lhjelp
blifvit lika lättflytande som
vattnet, uppsugas de af kärl
eller ådror, som finnes på
mag-våggarna, oeh kommu sålunda
i beröring ined blodet samt
blandas med detsamma.
Blodet är af omätlig vigt i
kroppens hushållning, ty utan blod
kan något djur eller någon
menniska icke lefva. Blodet
står, aldrig stilla utan
strömmar ständigt i ådrorna till alla
kroppens delar. Då nu de af
magen upplösta födoämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
