Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•330
aspar snsn ej mer; don
höstliga vinden brottas i natten
mot. granarnas grenar.
Fjär-larna sofva, blommorna ligga
döda; vargen allena gär med
tysta fjät öfver de mossiga
tufvorna.
Jag vet en saga om ett. fru
-vissnadt löf. Det är en
mycket vanlig historia, kanske har
du hört henne förr, och bing
nr hon icke, men det är nu
den tiden pä aret, när hon
bäst kan förstås,
f Det var en asp; ban stod
någonstädes i Finlands skog,
ban var ung, ban var stark,
ban var full af Iefnadsmod. Maj
kom, när hans löf slogo ut, —
friska, vackra ljusgröna löf, som
skulle ha prydt den mjukaste
krans, men sotn ännu täcknre
prydde den högstammiga
aspen. Vårvinden kom om
qvällen till aspen och sjöng för
honom en visa; „tusen, tusen löf
har min unga asp, och hvarje
löf är väfd t af solsken och dagg,
hvarje löf är en tunga, och
med tusen, tusen darrande
tungor prisar min asp Guds
oändliga godhet."
— Det var en artig visa,
qvittrade bofinken, som nyss
hade byggt sig ett bo i aspen;
den visan måste, du lära mig,
vind! — Och så begynte
bofinken stafva på samina viga,
tilldess att han lärde henne hel
och bållen: „tuscn, tusen löf har
min unga asp, och hvarje löf är
väfdt nf solsken och dagg,
hvarje löf är en tunga, och
ined tusen, tusen tungor prisar
tnin asp Guds oändliga
godhet."
— Hvad vill det säga, all
prisa Gud? tänkte ett litet
spädt, n3rss utslaget löf i
toppen pä aspen. Asplöfvet
tyckte om visnn. men förstod icke
rått hvad dess mening vnr.
,lng har ju aldrig sett Gud,
tänkte löfvet; huru skall jng
prisa den, soln jng ieke linr
sett?
Dngen derpå koin vinden
tillbaka, nspen begynte susn,
och det unga löfvet susade ut
sina tankar. — Hvad är det
löfvet säger? qvittrade
bofinken. Ar du icke Guds
skapade verk? Ocli du säger att
du icke har sett din skapare?
— Det är visst möjligt, sade
det unga löfvet, sorgset och
darrande; men det är så lärdt,
jag kan icke förstå det.
— Nå, så lef litet längre,
tills du båttre förstår det,
menade bofinken.
Sommaren kom, alla löf
vox-te storn och gröna under
himmelens sol, och alla de tusen
lofven prisade Gud; men
delsamma unga asj)löfvet i
toppen tänkte ännu vid sig sjelf:
jag förstår icke hvad de mena,
jag måtte icke ännu vara
gammal nog att förslå allting; —
och löfvet sörjde i sin oskuld,
att det så litet förstod.
Sommaren var lång, vacker
och varm; den hade sin tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
