Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•334
T witter hade ingen, om man
undortnger en Jiten, hvit Häck
som tittade fram nu och då
under hans vinge, och måhända
var det, likgiltigt då allt går
omkring.
Oaktadt deras yttre likhet
voro dc båda fogelungarne till
lynnet myckel olika. Flit var
flitig, lydig ocli älskvärd; Twit
deremot var aurmnlen, tvär
och lat. Så snart Flits vintrar
voro fullt utbildade, ville han
flyga. Hans moder förde
honom derför en vacker
majmorgon upp till kanten af nästet,
och lärde honom att taga de
första vingslagen ut i verlden.
O, hvilken vid, stor verld han
nu såg och hvilka underbara
föremål deruti funnos. Det.
svindlade i Flits lilla
sval-hufvud, då hon blickade nedåt,
nedåt, nedåt! — och huru
långt borta syntes ej det stora
körsbärsträdet!
Allt detta oaktadt var det
cn skön verld, och Flit bilde
många saker att berätta för
Twit, då aftonen instundade.
Twit hade varit alltför lat, för
att besvära sig ut på
nästkanten och derför gick ban
miste om alla dessa vackra
utsigter. Följande morgon
trip-putlc Flit åter upp till kanten
id nästet, för att ännu uiera
se omkring sig i den 6tora,
vida verlden. — „Snälla
mamma, sade ban, jag ville sä gerna
flyga, men jag kan icke, och
vid denna tanke var ban nära
på att brista ut i gråt.
— Försök, sade tnntnmn
svala, lyfta på vingarna, och gör
som jag, och derefter flög
modren till närmaste
fönsterbräde.
— Ack, jag kan ej, jag kan
ej, jag skulle endast falla ned,
om jag försökte, jcmrade sig
Flit.
— Nej, du skall icke falla;
bred ut vingarn så långt du
kan — ja, just så!
Flit bredde ut sina små
vingar, flög ned på fönsterbrädet,
men darrade i hela sin lilla
kropp, och smög sig tätt intill
den goda modren.
— Se sä, liten, det var
modigt det, stanna nu qvar här
och hvila dig, medan jag
flyger bort, för alt söka en mask.
Modren flög af genom den
solfyllda luften, till dess hon
var nästan ur sigte, men
återvände snart med den läckraste,
lilla mask, som Flit någonsin
ätit. liuru väl ilen smakade
der uppe på fönsterbrädet!
Huru herrligt solen sken, och
huru mild och len vinden lekte
omkring dem! Huru vackra
voro ej de snövita
körsbärsblommorna, som gungade i
solljuset.
— O, hvilken underbart
hcrlig verld, vi lefva uti,
utropade Flit, och hvilken
lycklig, liten fogel jag är!
— Ja, verlden är skön,
svarade modren, raeu i den finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
