Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•335
kattor också. Deras ögon äro
lik» skarpa, som <leras klnr.
Du får nldrig flyg» neil på
kökstaket, min lilla älskling,
ej heller skall du våga dig in
på bakgården. Gör du detta,
skola de säker äta upp dig.
— Nej, mamma jag lofvar
dig, att aldrig, nldrig flyga dit!
— Under bela denna utfärd,
dröjde Twitter qvar i nästet.
Han visste, att lians moder
icke kunde glömma bort sin
unges middag, hvarföre ban
drog ihop sina lata ben under
bröstet, oeb sofde bela tiden.
Då aftonen instundade,
berättade Flit lör honom om alin
de underbara saker, han sett
och upplefvat under (lagens
lopp.
Vid morgonrodnndetis första
strimma vorö .Flitssmå, runda
ögon vidt öppna. „Kärn, lille
broder, hviskade ban till Tivit,
kom med mig i dng ut i
verlden. Vi skola flyga öfver
till körsbärsträdet tillsammans.
— Låt mig vara i fred —
hör du icke! — grälade Twit,
kan jng oj få sofva någon
morgonstund ostörd för dig?
Dervid sträckte ban på sig så
o-ba imbert igt, ntt Flits (ma
vinge blef illa klämd elliot nästets
väggar.
Flit var fullkomligt vaken,
liflig son) vanligt, och så snart
modren började att plocka om
sina fjåilrar, gjorde han
det-snmnin. Då den stora solen
sköt fram i östern, lemnade fa-
dren, modren oeh deras lilln
Flit nästet tillsammans. De
sågo solstrålarna utströ sitt
giihl öfver berg ocli dalar,
medan träden och blommorna
inandades den vnrnin, ljusa luft
som gaf dem lif och färg.
Pappa svala hade för sig en
lång nffärsresa den dagen, och
derför qvittrade hnn ott
kärleksfullt fnrväl till sin maka
och deras lilla älskling.
— Säg, liten, vill du icke
flyga med mig öfver till
körsbärsträdet i den vackra
morgonstunden, frågade modren.
Flits ögon glänste af IVöjd
och hans hjerta klappnde
häftigt af blandad glädje och
fruktan.
— Tänk, om jag skulle falla
ned från den vida rymden till
den hårdn marken, och i fallet
bryta nackcti af mig!
Men Flit var en modig,
liten fogel, behöll sin fruktan
för sig sjelf, och bredde ut
vingarna så mycket han förmådde.
Ack, huru outsägligt lycklig
Flit kände sig att likasom sim-,
ma genom den lätta luften och
öfver den vida verlden! De
rika körsbårsgrcnarna
omfamnade sedan så mjukt den lilla,
trötta gftsten. Aldrig har cn
lyckligare fogel funnits på
jorden än Flit i detta ögonblick.
Mamma svala berömde hans
mod snmt hemtade de sötaste,
sädesfrön och läckrnste maskar
till frukost åt sitt barn. Hon
förblef ständigt vid Flits sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
