Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•339
mamma svala till Flit. Kom
mitt barn, låtom oss lyda en
inre röst, som varnar oss att
stanna här!
— Inre dumheter, utropade
Twit. loke kunnen 1 narra
mig! Sådan naturen nu är,
skall den förblifva; solsken,
blommor, gröna blad, biir och
andra <;odn saker. Jag vill
förblifva i ro der jag är!
Öfvertygad om att hafva sagt
någonting mycket klokt, stack
Twit sjeifbelåtet hufvudet
under vingen. Några andra, små
fogelungar, som hört hans tnl,
tyckte det vara mycket klokt
och sade:
— Hvartill tjenar det, att
bråka sin hjerna med sådana
mörka spådomer, nej, hell re
njuta af den närvarande Stundens
behag.
Flera veckar förgingo ocli
allt kallare blefvo vindarna.
Fappa svala, som visste hvad
det skulle betyda, och anade,
alt Sommaren flytt sin kos,
begaf sig till ett möte, som alla
gamla och kloka svalor hade
föranstaltat. Hår beslöto alla
svalorna att flytta bort till ett
varmt, fjerran land. Twit och
några andra fogelungar voro
dc enda, som beslöto att stanna
qvar. Oupphörligt förestälde
dem de äldre, mera erfarna
svalorna, alt deras envishet
skulle hafva svåra följder. De
lade dem på hjertat, att ett
längre qvardröjande skulle
sluta med död och undergång.
De småsvnlorna lyssnade,
trodde och lydde de äldre och
förståndigare. Blott en enda svala
blef döf för alla föreställningar
och kunde icke förmås att följa
ined. Det var — Twit!
En vacker dag valde
svalorna sina anförare, och
anträdde den långn färden. Aftonen
före afresan, sökte inan ännu
engång alt förmå Twit att följa
med. Fappa och mamma svala
ansträngde sina sista krafter,
och Flit bad ined tårar och
smekningar sin broder, att icke
stanna qvar, men — förgäfves!
Tåget satte sig i rörelse, och
bestod af en talrik skara gamla
och unga svalor. Alla sträckte
de ut. sina lätta vingar, och
framåt, flög den bevingade
skaran. Stundom sväfvade
svalorna högt uppe bland molnen,
stundom sänkte de sig ned till
jorden, för att. hvila och söka
sin föda. öfver höjder och
dalar, sjöar ocli binder bar
det nf. Slutligen hade Bkaraii
nått sitt mål och kunde hvila
Ut i den herrliga södern. Dc
gladaste fogelsånger och det
muntraste qvitt rande hördes nu
från hvarje greu och solen,
tyckte svalorna, strålade med
så bländande glans i den varma
södern.
Arma Twit, lian var allena!
Några veckar flög ban
omkring, sysslolös och utan
vänner, slutligen fick ban erfara
att den inre rösten hade talat
sanning, En hvit, kall snömas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
