Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•340
sn betäcktc marken, och kölden
blef »lit starkare,
tiordnnvin-dnrnn oIIt skarpare. Unn
skälf-dc i hein sin kropp och bloden
i hnns ådror stelnwlp. En
dng begaf sig en gosse till
skolnn, och säg ett litet
föremål ligga utsträckt på snön.
Unn tog det i sin hand, det
var en liten ihjålfrusen
fogel-unge. Det vnr den nrmn Twit!
(Slut.)
De tre önskningarna.
nder den tid, dä den godn
Guden i synlig motto
vandrade omkring på
jonlen, för ntt pröfva
menniskorna, ocb hvem vet
om ban icke gör det ännu i
dag, kom ban i gestalten nf
en lattig, gammal och nedböjd
gubbe till en by, och stannade
framför en rik mans hus, för
att begära litet mat och dryck
och ett läger till natten,
emedan vädret var vildt och
stormigt.
Då trädde den rike hånande
ur sitt ståtliga bus, och sade
till den gode Guden: „Dum
är tlu, gamle! Tror du att här
är ett värdshus eller ett tiggar
herberget Gå din väg, gamle
dagdrifvare, och undcrstå dig
ej, att mera beträda min gård!"
Med en suck vände sig den
fattiga gubben från ilen rike, girigt;
och hårdhjärtade mannens gård
och stapplade vidare. Dä
ropade en karlröst honom 1’rån
ett litet hus gentemot: „Säg,
gamle, hvart skall du gä,
frågade husets egare, med
medlidsam ton." Den fattige svarade:
„Ingenstädes, jag har intet
hem, men hungrig ocb törstig
är jag och mycket trött. „Så
kotn då öfver till mig, gamle,
svarade husegaren, jag är sjelf
en fattig stackare, men en bit
bröd har jag dock, och vatten
att släcka din törst, och ott
enkelt nattläger, på hvilket
du kan hvila dig."
„Jng är mycket nöjd, jag
följer ditt anbud och ilen
Högste välsigne dig, svarade den
gode guden, ocli smög sig
öfver till husegaren, ocb åt med
honom och hvilade ut. I)å
det ännu ej var tid ntt lägga
sig till sängs, satte sig de båda
männen framför huset, ty den
gode Guden hade låtit det fula
vädret tngn en ände, och hade
framtrollat, en klar, mild inån
ljus afton, och låt sitt
himlahvalf stråla och sin eviga
stjernehär i dunkel prnkt belysa
den dystra jorden. Der sutto
de båda männen, den gamle
och den unge, den gode,
kärleksrike Guden och ilen
fattige husegaren bredvid
hvarandra på stenbänken och
samtalade förtroligt.
Midtcmot deremot blickade
den rike mannen ut genom
fönstret, blossade ur en stor
tnbakspipa och mumlade för
sig sjelf: „Der har stackaren,
min granne, upptagit den gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
