Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•341
le dftgdrifvnren och gifvit
honom q vnr t öl’, och hnr Hock
sjelf intet ntt flin och dricka.
Iltirn dum är hnn icke! Men
jng snde det ju alltid: likar
sillln sig gerna lill hvarandra.
Egentligen ilr del ej tillbörligt,
ntt stVlunda upptaga en
kringlöpande landsstryka re, ty man
vet ej hvnd hnn går och
gäller för. Hur de slnddrn, de
båda dngdrifvarene! .lag vill
dock litet lyssna till dem.
— Du är øå god och from,
talade ilen kärleksfulle Ciudcn
till sin värd. Du vore värd
detsamma som förut skett så
mången from man, att du
nämnligen finge önska dig
tre ting till din egen
sällhet oeh din själs eviga
salighet. Men du skulle ej få
glömma det sednare, ntt det ej må
gå med dig, som med smeden
nf Jfiterhock.
— Och hur gick det med
honom? frågade husvärden.
— Känner du ej den sagan?
frågade den kärleksfulle
Guden. Den helige aposteln
Petrus kom ridande till denna
smed, och bad honom beslå
hnns åsna med nya hästskor,
hvarför ban skulle få önskn
sig tre ting. Då önskade
smeden, att hans bränvinsflaska
nldrig skulle blifva tom, vidare
att den som satte sig på hans
päronträd, skulle mästa
qvar-sitta till dess smeden gaf
honom tillåtelse att bortgå och alt
slutligen ingen utan lof Bkulle
komma i hans slugn, utom
genom nyckelhålet. Dermed vann
smeden visserligen nf döden ett
långt lif, cmednn ban med list
tvungit denne alt sätta sig på
lians päronträd och spelnde den
onde ett sträck emednn denne
blott genom nyckelhålet kunde
komma i Binedens stugn; men
den bästa önsknn, den evign
snligheten, hade smeden glömt,
och nu dog ban icke, och S:t
Petrus tog honom ej upp till
himmelen, och den onde
fruktade honom saint öppnade ej
för honom helvetets portar
u-tnn reglnde fnst dem — och
nu måste smeden vandra
omkring evigt osalig.
— Ack du gode Gud!
utropade husegaren utan att veta
hvem som satt bredvid honom.
Det är dåligt, förfeladt; då ville
jag hellre vnrn död, ifall
sålunda en apostel skulle komma
till mig. Sådant skall dock ej
ske!
— Man kan ej veta det,
å-tertog gästen. Menniskan må
blott ej önska sig något sn
dåraktigt som etl äkta pnr, till
hvilket Guds engel kom och
lät det önska sig trenne ling.
— Hvnd skedde dä? 1’rågadc
husegaren.
En man och hans hustru
lefde i stort nrmod, berättade
gästen, och bådo Gud dag och
natt om hjelp i sitt aruiod.
Emedan de voro frömma och
redliga så ville Gud bevilja
deras bön och sände till dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
