Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•354
Och ärfver blott en graf!
O, ne mot stjernehimlen
Hur verldar äro smil.
Och svara pä min fråga:
livad är en mcnska da?
Den klagande sången.
Af L. Hoohstein.
vnr en "ling en
ko-i ,
iiiing, som dog och
efterlemnade gemål snint
två bnrn, en son och en
dotter. En dag stredo lie båda
kungnlmrnen med hvarandra
om hvilken nf dem skulle
blif-vn fadrens efterträdnre.
Brödren sade: „jag är en prins
och prinsar hafva alltid
företräde framför prinsessor."
Dottren sade: „«Ing är den
förstfödde och äldre, mig
.tillkommer företrädet. Hvad de
hådn hnrnen sålunda sade,
skedde i all oskuld, och orden
hade de uppsnappat af
hoffol-ket, utan att. på något sätt
förstå innehållet nf dem. Då de
i sin tvist icke kunde öfvertyga
hvarandra, gingo båda till
deras moder och frågade af
henne: »säg, kära moder, hvem
af oss båda skall engång
blif-va vår faders efterträdare?
Denna fråga bedröfvade
modren, ty herrsklystnndens frö
framskymtade i densnmina, hon
svarade derför: kära barn!
sen noga på denna lilln, sköna
blomnia, och gån sedan till
skogen att söka. Den nfeder,
som först finner cn sådan blom-
ma, han skall blifva konung.
Bnrnen betraktade blomman
med uppmärksamhet, derefter
gingo de förtroligt vid
hvarandras sida till skogen oeh
begynte att söka. Under
söknn-det kommo de båda barnen
snart ur sigte för hvarandra.
Den lilln prinsessan fann först
den sköna blomman, fröjdade
sig deröfver, och såg efter sin
broder, men hnn vnr icke der.
Då tänkte barnet: han skall
snart komnin, jng vill här vänta
på honom. Derefter lade ban
sig i den mjuka mossan i
skuggan af de höga tråden. Det
var så stilla och tyst i den
djnpn skogen, skalbaggar och
hin voro de enda, som surrade
omkring, och pä afstånd
sorlade en liten källa. Himmelen
blickade djupblå genom de
gröna trädkronorna ned på ilen
blomstrande jorden. Den lilla
prinsessan lindé sin lilla
blomma i handen, och då det var
så tyst och hon tillika något
trött, låt: hon snart försänkt
i en stilla slummer.
Det dröjde en kort stund
| förrän brödren kom till det
I ställe i skogen, hvarest systern
slumrade. Hnn hade icke
funnit den blomma, ban sökte Då
såg ban sin syster ligga på
marken, ljuft slumrande, med
blomman i sin hand. Nu
upp-stego svnrta tankar i prinsens
själ och förskräcklig» planer
grodde i hans sinne. Jag
måste blifva konung, jag, tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
