Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•355
hnti, min »yster *kstll icke
bestiga tronen. Ilellre vill jag
döda henne oeh taga hloimnnn
samt gä hein med ilen, ty dä
skall jng blifva konung. Tänkt
oeh gjordt! Prinsen mördade
sin oskyldiga, lilla syster under
sömnen, gömde liket i skogen,
och betäckte det med jord.
Ingen menniska erfor det onda
dådet, ty då prinsen kom hem,
sade hnn, ntt hans syster gått
vilse i skogen och skilt sig
från honom. Då hnn
funnit blomman, lindé han
begifvit sig på återväg till hemmet,
och trotl att hans syster redan
befann sig derstädes.
Flera år hade förgått, och
den gamla enkedrottningen
sörjde fortfarande sin förlorade
dotter, som hon fruktlöst hade
låtit spana efter genom bela
skogen. Af sorg hade hon
ünsknt sig sjelf döden, emedan
det var hon, som hade skickat
ut. den lilla flickan i skogen.
Prinsen åter uppnådde snart
myndiga år och blef konung.
Efter många, många år kom
cn hcrdegosse till samma skog,
vaktade derstädes sin hjord,
Och gräfde till tidsfördrif,
såsom herdar bruka, med sin
käpp i den mjuka mossan Då
påträffade han ben af den döda
prinsessan. De voro sa rena
och hvita som snö.
Herdegossen gjorde några små hål
i ett af dessa ben. Benet blef
derigenom en liten flöjt, och
gossen förde sina läppar till
den. Då framströmmade ur
flöjten toner, så oändligt
sorgsna, ntt herdegOB8Cii sjelf
ut-bmst i grät. Han kunde
likväl icke upphöra att blåsa, ty
tonerna läto så underbart,
alldeles som om de härrört från
någon gråtande barnstämma.
Den klagande sången hade
följande lydelse:
O, hcrilc min, o herde min
Mitt döda lien Hr flöjten din ;
Min broder slog mig uti lundell!
Ifrån min haml tog han
lien blomma, som jng fnnn,
Hnn sade, ntt hnn sjelf den funnit.
lian slog mig i sömnen med klubba
uch staf.
lian gjorde i mossan en grönskande
graf
Min broder i fomn dagar.
Nu utur din mund
Skall kring jorden runds
Gud hans dåd för tilia tälja.
Alltid ljöd samma sång ur
den besynnerliga flöjten, och
ständigt blåste herden den åter,
under det hvarje gång klara
tårar trillade ned för lians
kinder. Då den klagande sången
klingade i den grönskande
skogen, tystnade plötsligt alla små
foglar, hängde sorgsna sina
hufvuden och nedfälde
vingarna. Skalbaggarna och bien
surrade icke mer, och sjelfva
den muntra, spegelklara källan
lät ickc mera höra sitt glada
sorl — allt var tyst som uti
grafven. Då boskapshjordarna
fingo höra den klagande sån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
