Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•357
riksi Sångare och spelmän voro
församlade, och cn stor mängd
gäster inbjudna. Enligt
allmän sed hade den unga
konungen aldrig underlåtit ntt
hvarje gång inbjuda sin
moder till sinn fester, men hon tog
aldrig del i den, emedan en
alltför stor sorg bodde i
hennes hjerta. Då cn inbjudning
åter denna gång framfördes
till henne, låt hon såga, att
hon skulle deltngn i festen.
Detta förundrade oeh
förvånade konungen, hnn visste icke
riktigt, om ban skulle glädja
sig deröfver. Då nu alin
gä-sterna i brokig prnkt voro
för-sainlade, alla sångare och
spelmän i beredskap, och hofvet
inträdde i den herrligt
smyckade konungasalen, hvarest
festen skulle ega rum, uppväckte
det en ängslig frutnu, ntt den
gamla drottningen uppträdde
i en svart, högtidlig sorgdrägt
med långt släp. Instrumentens
jubel, harporna och pukorna,
flöjtarna och violerna bröto
löst, och en kår nf sångare
uppstämde en lofsång till
konungens ärn. Hvad gjorde
den gamla drottningen? Hon
sutte sig icke, hon stod stel
som en marmorbild. Ilvnd
höll hon då för en sållsnm
spira i sin hand? Det var ingen
spirn, utnu ett ben af en
död. Hvarför för hon detta
ben till munden? Hvarför
håller hon det p& samma sätt som
spelmännen sina flöjter? Lyss-
nn! En ton — och alin pukor
och harpor tystna — ännu en
ton, ocn hvarje sångnre
för-stummns. Der borta sitter
kolningen, och blicknr förskräckt
och gcnomisnd nf en oerhörd
fnsn på sin moder. Allns
blicknr äro fästade på den gamla
drottningen.
Ilon spelade solo på sin flöjt.:
O, moder min, o moder mini
Mitt dOdn lien ftr flöjten din.
Då darrade redan nlla
hjertan, då blifver intet öga tort,
hofstat och gäster, sångare och
spelmän, nlla gråta.
Min broder clog mig uti lundén.
Ila, utropade konungen,
spiran sjönk ur hans hand, och
ban fattar med båda händerna
omkring sin gyllene kronn.
I från min hund tog ban
Den blomman, som jng fann
Och stide, ntt ban sjelf den funnit.
Då rullade kronan från
konungens hufvud, föll på
mar-morgolfvet och
söndersplittrades i tusende bitar.
Unn klug mig i sömnen med klubba
oeh staf.
Hnn gjorde i grönskande mossan cn
graf.
Dä föll konungen sjelf ned
från tronen, stönade och
jem-ratle sig.
Min broder i fornii dagar.
Konungen vred sig under
dödsryckningar och skrek:
Sluln, moder — sluta! Den
gnmla drottningen kunde lik*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
