Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Still
första psalmen, hvilken mnn
bruknr sjunga för de dödas
ro och syndernas förlåtelse.
Denna gång deremot förmådde
riddnren icke att uttala hela
psalmen, hnn snde blott i sin
ångest: „ur djupet — ur
djupet, ur djupet." —
Oeh se, då stego ur djupet
— ur grafvarna hoptals bleka
skepnnder, höga gestalter,
hvilka upplyftnde sina
fruktansvärda armar och stälde
emellan den flyende riddaren och
hans förföljare en mur nfben.
De sistnämnde intogos af fasa,
deras håstnr skyggndc
förskräckta tillbaka oeh tvungo
dem att vända om.
Trygg och säker red den
fromme riddaren tillbaka till
sin borg och aldrig mera
vågade hans fiender lura på
honom. De döda, för hvilkas ro
ban bedit, hade trogna och
tacksamma räddat hans lif.
Om växterna och djuren.
(Forts. o. siat fr. mo 41.)
— För att ett djur skall
lefva, måste det andas, så har
skapelsens herre i sin vishet
förord mit.
— Hvarföre måste djuren
andas?
— Orsaken är ej så alldeles
lätt att förslå. Såsom vi redan
känna, strömmar bindel
oupphörligt i våra ådror och förer
näringsämnen till kroppens alla
delar. Under detta kretslopp
antager blodet en allt mörkare
ocb mörknre färg, öfvergår
från ljusrödt till mörkrödt samt
förlorar förmågan att
underhålla lifvet.
— Ja, det förstår jag nog,
men livnd har denna sak med
andhemtningen att skalfa?
— Mera än du tror! Det
är just andhemtningen som
inverkar på blodet sålunda att
det åter blir ljusrödt och
tjenligt att underhålla lifvet, hos
menniskan ocb djuren?
— Det år märkvärdigt, men
huru tillgår det då?
— Lugna dig, vi skola hafva
reda på denna sak. De högre
djuren nndns, soin du kähner,
genom sina lungor. Dessa
å-ter äro belägna i bröstet,
innanför refbenen. Ett smalt
rör, kalladt luftstrupen, leder
från lungorna upp till svalget.
Dessa stå således i fri
gemenskap med den yttre luften.
Öppnar du munden, strömmar
lulteu genom luftstrupen ned
till lungorna. De sistnämnda
bestå af ett stort antal kamrar,
hvilka äro så små, att vi ej
med blotta ögat kunna
särskilja dem. Vid
andhemtningen fyllas dessa små kamrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
