Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3711
i liüet, sträckte sinn hufvuden
nf och till och tittade nyfiket på
barnen; s||||ligen blefvo (le
dristigare, smög o sig förbi de
bàdn, som lågo der, ined
tok-roliga åtbörder; en kom upp
oeh satte sig midt framför dem
]iutsande näbben.
»Det är ickePuk," hviskade
Georg, »nen Hickan hörde
honom icke mera. Hennes
ögonlock hade småningom slutit
sig och hon låg med sitt lilla,
blomstrande anlete lått sluten
till honom. Ilnn såg flyktigt
pà henne neil; seilnn lade hån
sitt hufvud närmare mot
hennes och riktade blicken
uppmärksamt på mösset, som kom
nllt närmare honom och
nickade med sitt gråa hufvud.
Detta varade en lång stund,
sedan såg ban belt tydligt att
det ej var något möss utan
ett litet snedt menniskoansigte.
Denna figur tog ur en smal
sidoficka en liten mössa, så
stor som en fingerborg och
körsbärafärgad, samt hviskade
med en lunn, knappt hörbar
stämma: „Jng är Niss, Georg,
känne|- du mig icke? Se här,
jng år Niss Puku.
Dervid stötte ban med den
gråa tassen mössan på
hufvudet; då sig gossen ej annat
än den röda fingerborgen, som
tycktes sväfva i luften. Men
ban hörde hvarje rörelse som
dvärgen gjorde och höet
frn-sadc lätt när mössan kom allt
närmare.
»Georg," sades det nu
förnimbart tätt invid honom, »i
tias år den råtta dagen och
om I viljen hjelpa mig, så
knn det lyckas; annars rnåste
den stackars Hickan åter vänta
eit år innan han kommer
tillbaka."
»Till hvad skola vi hjelpa
dig?" frågade gossen.
»I inåsten komma med till
skogen", svarade Niss; »der
skolen I få veta det." Men
tant sknll gräln, »menade
Georg," hon har förbjudit osa
det.
»Vi äro före solnedgången
åter hår," sade Niss hastigt,
»och jag skickar humlan att
surra för henne en
slum-inersång, ntt hon ej må vakna
före vår återkomst."
»Men Willn skall blifva
trött, hon kan icke gå så långt."
..Då sätta vi henric på hö
hästen," hviskade Niss;
kommen bara med, vattenrosen
skall tacka er herrligt när hon
ändtligen kan tala. Men I
fån ej tala ett ord, förrän jag
ger lof dertill, annars är allt
förgäfves och kan sluta illa
för oss."
Detta lofvade Georg med
klappande hjerta." Kom,"
Willn, sade ban och tog flickan i
handen. Så kommo de längs
gångstigen och smögo sig
hastigt fram öfver gården till
gångstigen på ängen. Niss
hoppade gladt förut; än tog
han mössan af, än satte ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
