Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•390
stnfvens handtag
varmedsilf-verstift inslaget ott kors nf
följande utseende:
Dessa stift glimmade klart,
och stafven föll gossen i
smaken, hans nyfikenhet
förvandlades till begär att ega
densamma. Skygt blickade ban
ftä främlingen, som stod
orörig vid fönstret. Skygg
sträckte Jakob, sà hette gossen, sin
hand efter stafven. Straxt
bredvid stod ett gammalt, högt
väggur. Jakob öppnade
försigtigt dörren till skåpet, i
hvilket vägguret befann sig,
fattade stafven med darrande
hand och stälde den i skåpet,
samt tillslöt äter dörren.
Stafven var borta. Nu
inträdde värdinnan, Jakobs moder,
och hemtade främlingen hvad
han åstundat. Bakom henne
smög sig Jakob ur stugan.
„Sehär skulle vara!" sade
värdinnan till sin gäst. »Gud
välsigne er", svarade främlingen,
böjde till tecken på sin
tacksamhet hufvudet, förde glaset
till sina bleka läppar, men
satte sig icke. Den gande
värdinnan började att frukta
mannen, ty derute skymde det
redan. Värdinnan önskade icke
att främlingen skulle dröja
under hennes tak, det oaktadt
frågade hon: „ Vill ni här till-
bringa natten?" »Kall är
aftonen." »Ar ni ej trött, då
ni joke sätter er?" »Knn icke
dröjn, måste vidnre. måste
vandra — hvem frågar efter
om jng är trött?1* En suck
af-slutnde svnret. Värdinnen
förskräcktes ännu mera.
Främlingen lade en penningeslnnt
på bordet, men värdinnan grep
icke efter den. Derefter gick
hnn mot dörren, sökte i
stugans vrår och frågade: »Hvar
är min vandringsstaf?" »Hnde
ni en staf", frågade värdinnan.
»Jag hade en staf och stälde
den i detta hörn", svarade den
höge, dystrc mannen med
allvarsam stämma. »Min Gud!"
»Hvar kan den vara",
utropade don förskräckta qvinnan.
»Sök den, måhända misstager
ni eder." »Den är borta och
bringar den hand, som tog
den, ingen lycka", sade
främlingen dystert. »Tagen",
utropade qvinnan häftigt. »Hvem
skulle hafva tagit den."
»Ingen annan har varit
närvarande än ni och jag och" —
orden ville qväfva henne. „Och
er son", fullföljde främlingen.
»Gud i himmelen", utropade
frun, och sprang ur rummet
och hennes röst genljöd genom
bela huset: nJakob! Jakob!"
Jakob svarade ieke — han
hade gömt sig och visste
hvarför hans moder kallade
honom samt intogs af fruktan.
Andlös återvände modren och
9ade: „Jng hvarken hör eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
