Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•397
blef bortkörd, ocb ännu
låt-Budc nybyggarens hustru
ingenting märka. En tid
förgick. Falle fick messlingen, och
presten kom ntt se efter
gossen, ty presten var också
förfaren i läkedomakonst.
Modren hnde två färska lnxnr i
boden och tänkte vid sig sjelf:
skall jag nn ge den lilln eller
den stora laxen åt presten?
Jag tror att den lilla är god
nog.
Stjernöga satt i vrån ocb
hade en tvnge i famn, och
tvagen låtsade vnrn sjuk.
Derpå kom qvnsten och låtsade
vara presten, och Stjernöga
sade åt qvnsten: Skall jng
nu ge dig den lilla laxen eller
den stora? Jag tror, att den
lilla är god nog.
Detta hörde värdinnan, och
hvarje ord stack henne soin
en synål i hjertiit. När
presten gått, kunde hon icke
längre styra sin vrede, utan
sade till Stjernöga: nu ser jag,
att trolldomen aldrig går ur
dig, Lappunge! Derför skall
du icke mera se på mig ined
dina förhcxade ögon. Du skall
bo i källaren under golfvet,
och engång om dagen skall
du komtna upp att få mat, men
då skall du hnfva en tjock duk
för ögonen, 8å att du icke tnern
ser genom menniskor, till dess
att den stygga konsten går
ur dig.
Detta var nu icke vackert
gjordt rnot ett stackars litet
barn, som aldrig gjort någon
för när, men nybyggnrens
hustru var vidskeplig, som
många andra hennes likar, och
trodde fullt och fast, alt
Lapparne kunde trolla. Derför
stängde hon Stjernöga in i den
mörka källaren, incn gaf henne
både kläder och mat och säng,
så ntt hon icke behöfde
hvar-ken frysa eller svälta.
Stjernöga hade allt, utom frihet,
kärlek, menniskors sällskap och
dagens ljus.
(Fortsattes.)
Ur gröngräset.
Öfversättning uf A. C.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:o.)
Men hackspetten, som åter
svingat sig till tallens spets,
afbröt honom.
^De komma,71 ropade han neil
från trädet, "falken är ofvanom
hägern.71
Nu ansträngde äfven de andra
sina ögon, men varsnade endast
en liten svart punkt, son» mer oeh
mer närmade sig ifrån de hvita,
molnen. SnaTt igenkände de
hägern, som med blixtens snabbhet
sänkte sig. Unn hade lagt sin
långa näbb på ryggen och
försvarade sig med den mot falken,
som nedsväfvade tätt öfver
honom, och skickligt undvikande,
sökte att nå honom med sina
klor. Luften fylldes af de
kampandes larm. Hägern försökte
att nå jorden, falken att hindra
honom derifrån. Hade afståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
