Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•414
ännu icke förstå, Då uppgick
dörrer, och en hög, dyster
vnndrnre trädde in och
helsade: „Frid vare ined eder."
Fulla af fasa ingenkånde
moder och son — vandraren. Då
uppgick det gamla
klockskå-pets dörr och stafven befann
sig i främligens hand. Klart
lyste i skymningen stafvens
silfverkors. Främlingen åter
sade ännu engång: „Frid vare
med eder" och vände sig om
och gick. Modrens och
sonens hjerta fyldes nf en helig
frid olychana staf hade åter
blifvit tagen ifrån dem....
(Slut.)
Räfven.
Det àr, om man rigtigt vill,
en af dc angenämaste
sysselsättningar, att upptäcka
angenäma sidor till och med i
sådana saker, om hvilka man
känner blott det som är dåligt.
1 skogen är Mickel Räfjust
en sådan stackare, som
hvar-ochen öfver all hOfvan
föraktar. An skymfas han af
jägaren derföre att han uppäter
cn hare för honom,
fågelfängaren är förbittrad derför att
Mickel tager fogeln från hans
snara, än åter blir bonden
Mickels ovän, för det han
bortsnappat cn förklok
kyckling, som i sin inbilskhet
spatsera! för långt ut i skogen.
Till och med det lilla barnet,
som knappt nog i sitt lif sett
den rödhåriga besten, sjunger
redan: ,,Gåsen som du stulit
har, måst du ge tillbaka. "Och
derför måste mången stackars
räfunge gå i grafven och
lemna sin pels, utan att veta,
huru en gåsstek smakar.
Det är visserligen sannt, att
räfven är en röfvare, mördare
och en erkespetsbof, som
lemnar ieke ens de stackars
sång-foglarna i fred och på köpet
fordrar vin till sin stek. Men
det skall ändock kanske göra
dig nöje att uti den
erkeskäl-men upptäcka några dygder,
som berättiga oss att öfver
honom hålla ett högtidligt
lof-tal.
Det är bekant, att ban tryggt
i berget anlägger sin borg med
en hufvudingång och ett
antal sidogångar, i händelse af
nöd. Vi veta likaledes, att
ban ömt sörjer för sina små,
bäddar deras hviloställen
mjuka med mossa, ger med rikligt
föda, bär bort dem i munnen,
om fara botar, och för dem
I ut i verlden, när (le blifva
1 större. Allt sådant är dygder,
I hvilka Mickel såsom en
omtänksam husbonde och
familjefader eger, och derför hafva
också hans små att tacka
honom. Men vi upptäcka hos
honom äfven sådana prisvärda
egensknper, hvilka lian eger
såsom en medborgare i skogen
och låta honom visa aig såsom
en person af stor vigt.
— Vi veta, att i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
