Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
don kunde vara, så finnes det deremot beträffande de tjenande
och fattigare klasserna så mycken fördom, orättvisa
och lidande, att hvarje röst som höjes till deras
försvar, måste finna ett snabbt och sympatiskt eko. Att
däremot följa fru Canth längre, d. v. s. gilla det mål’■ hon uppställer och de medel hon vill använda, låter sig i icke göra. Qvinnans dominerande ställning’ skulle uppen-i
barligen våldföra en gudomlig anordning — att sådana
lä fl i rågskålen i våra dagar medges för öfrigt utan
tvekan — och dessutom äro knifven och pistolen icke’
just do medel hvilka en kristen kan rekommendera. Hans uppfattning af dessa ting hvilar på helt andra, men der-’i för icke mindre yorkliga, förutsättningar.
Ehuru troligen af mången bland våra läsare kändt,
taga vi oss dock friheten härmed påminna om ett af de
ärbdten tor spridning och fördjupande af Herrens kunskap,
livars välsignelsebringande lifsåder stilla och obemärkt
framflyter äfven inom vårt lands gränser. Vi afse filialen
till Tiibel- och böneföreningen, grundad 1877 i London,
på initiativ af makarna Eichardson. Det arbete, som i kärlek
tog sin anspråkslösa början i det engelska pastorshemmet
bland konfirmander och söndagsskollärarinnor har
sedan spridts kring många länder. Samma år i Oktober
bildades, äfvcnledes å en prostgård, den svenska filialen,
den finska några år senare. Föreningens ändamål är en
djupare och allmännare bekantskap med Bibeln och ett af
modlen härför, en systematiskt ordnad, daglig Bibelläsning.
Medlemskort erhållas i Finland genom fröken Jenny
Ingman, Sordavala, emot en afgift af 40 p. årligen till
bestridände af trycknings- och afsändningskostnaderna.
Medellösa personer erhålla korten gratis. Modlemmarnes
antal i Finland uppgår f. n. till 500.
Ett besök i Åbo domkyrka under högmessogudstjensten
don första Advent måste alltid gifva anledning till
åtskilliga betraktelser. Först det öfverfylda templet, der en
stor dol af do besökande äro tvungno att stående och i tätt packade led afliöra gudstjensten, är i sin mon ett
betydelsefullt vittne till det inflytande kristendomen ännu
utöfvar öfver sinnena. Hvilkon annan idé kan uppvisa
något liknande, — att år ut och år in, livar sjunde dag
draga stora menniskoskaror tillsammans? — i hvilket
ändamål? — för att lyssna till förkunnandet om Guds
oändliga kärlek’, uppenbarad i en korsfäst Förlossare,
för att inbjudas, varnas, bestraffas —hvad mera! —allt
saker dem de hört hundrado gånger förut, mon som det
oaktadt förlorat intet af sin tjusning och kraft! Må
iugfefi Sitta till doms öfver de skaror som, låt värn. af
mindre helgade motiv besöka Guds hus, utan må man
hellre glädjas att folkot alls kommer, samt bedja Herren
låta det landa till välsignelse.
Don trängsel, som vid dessa tillfällen eger rum i
domkyrkan framkallar ofrivilligt tanken på behofvet af
en andra kyrka för Åbo och billig förefaller en sådan
önskan när nian besinnar att församlingen uppgår till
närmare 24,000 pers. Enligt vanlig måttstock borde på
liviirt 10,000)tal finnas en kyrka, isynnerhet i städer
med stor utsträckning, som t. ex. Åbo, och synes oss
frdgaß derför värd allvarlig pröfning. Men saken i fråga
bar derjemto en mindre sida, som likväl icke kati förbigås.
Vi afse härmed oskicket att under pågåondo gudstjenst
stolla opp och ner längs sidogångarna, till anstöt och I verklig fara för personer hvilka rakat derstädes erhålla
plats. Att mindre starka personer svitnna till följd af
den derigenom uppkommande sammanpackningen tyckes
höra till ordningen och vore det hög tid att kyrkobetjoningen
mera verksamt ingrepc till det ondas förebyggande.
Ett hundraårsmiime.
r.
MOcahngsåärgedre,ssbivldängin—genmobtärveljsutseertsflodderang sväller
Det vare så; men fri är andens lag,
DEejsfsöfrrödnetgrgoodtyastas,amspmraiddreageolfvgeärljloerrd;en,
Vid södersol, vid norrskensblink i norden.
SDEoetmtt okloyrdmstfeöfrrdåahngemvie,msftaeåmrn,giedljtetotdacuhnnfkyoeasltteosrrijdno,nrde,;
Ett ord af frid, för hundraårigt minne.
FIödrnaigm,moems hviättrimllsenejadfesdsensteråldt vdei tkätännddee,.
11.
"Herren yedergulde den mannen
hans trohet."
DHVeaidrnFnväilaardrdeeesltftiiabhaahrnansnsasfjväavlegisgdtaeérensrståfhtrtö,igaa söner, DHHeavtnaroasntfdoadbslaarnloldetnfoahlaknseosnmfineegnnermsipattenktittketarpyncåk.ståf,ått.
Hans blick gick djupt, han visste af den lycka,
Som vetandet beredt odödlig själ;
Men samma blick såg äfven ut i lifvet — Han var en studiets man, men ej dess trål — Han säg att allt var icke endast ljus, Såg menskoanden sänkt i stoft och grus.
Då stod han upp, då talte han som ingen,
Entusiasmens glöd gaf ordet färg : HAättrfågälddeenaktrtafföt,rssaokma kaallnt fö"förrsbärötdtaer,berg".
Mot svallet af en verld — ett menskobröst,
Mot tusendens protest — en menskoröst.
HAvfardusveitlslesmlöjaannfreånn? eRnytcökcaknuigndvaenrlfdlik;en Afvälta lidelsernas tunga boja, Af slafvar släpad på vid hemmens härd; I maning att bli fri hans stämma ljöd Absolutism, det lösningsord den bjöd.
Han kände: "offret är som slängdt i hafvet Om icke allt du ger". Han visste väl
Att helt för Ckid det godas väg bör trampas,
Att halfhetstanken släppar hvarje själ.
I kampens löpgraf ensam djerft han sprang,
Och kämpade i ord af stålets klang.
Hvar är hans graf? Af denna verldens store
Förgäten, fjerran om Atlantens våg;
Benjamin Rush, den ädle knapt man nämner
Men mannakraften i en gulåren håg,
Men kärleken, som sådde gladt ett frö För evigheten — den skall icke dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
