Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 1.
2
tro och, a ena sidan till försvarare mot
otrons, ii don andra mot påfvens an-
grepp. Sådana och liknande ädla, sym-
patiska ord, föllo lik helande balsam
och skola ej glömmas.
Donna kyrkofråga jemte allmänna va-
len hafva sysselsatt menniskornas sin-
nen och nära nog uteslutit alla andra
ämnen ; tvifvelsutan skall denna diskus-
sion bilda sera i engelska nationens hi-
storia. Utgången står i Guds hand;
han skall veta att utföra allt till sin
ära och menniskoslägtets bästa.
Resultatet af allmänna valen, livad
beträffar England (Skottland och Irland|
icke inbegripna) har varit ett stort ne-
derlag för de radikala. Landet är ännu
ej moget — och låt oss hoppas att det
aldrig blir det
— för ett sådant pro-
gram af hänsynslöst tillspillogifvande
och sociala omstörtningar. som det af
dem föreslagna. Valmännen hafva iI
allmänhet funnit att dylika mått ochI
stég sro fullkomligt öfverflödiga under
vår fria styrelse, hvilken närmar sig|
en republik, ehuru med ärftligt statsöf-:
yerhufvnd, samt skyddar den fattigaste
medborgares rätt lika troget som fur-
>tt us. Programmens upphofsmän hafva
slagit öfver målet, ty förrän Englands
hjerta alltigenom förtorkat, skall det
blifva omöjligt att i sin helhet genom-
drifva ett system som, långt ifrån att
vara ett verkligt framsteg, snarare är
ett tillbakaskridande till medelålderns
röfveri och klassförtryck. Särdeles Ing-
nande — såsom bevis för hur litet
verkligt stöd secularisterne och social-
demokratcrno äga bland massorna —
har varit att iakttaga det nästan enhäl-
liga förkastandet af do radikales pro-
gram, i städernas valkretsar. Folket
känner sjelft att våra städers elände
och lidanden ej kan athjelpas genom
;itt förtrycka jordägare ocb kapitalister)
ty orsaken Jiirger i öfvcrbefolkning, det
öfverallt rådande tryckta affärsläget ochi
ytterligare dryckenskapen samt slöseriet,
Vi sta ej i behof af nya lagar tillagda
de gamla statuterna, livad vi behöfva
är praktisk tillämpning af redan bestå-
onde lagar. De som arbeta för bättre
bostäder för de fattiga, arbeta i nyk-
terhets och sedlighets intressena, hindras
mycket i sitt arbete af det tunga, kost-;
samma maskineri som erfordras för att
genomdrifva våra lagar. Man säger att
parlamentsakter redan förefinnas, de der
kunna bota allt det onda, hvarunder|
våra städei- sucka; allt livad vi således
behöfva vore en fjäder nog spänstig att
underlätta deras användning,
Slutresultaten af valen, ga ut på att
bevisa det do fattige icke stå fiendtliga
gentemot de rika, att arbetare icke bilda
nn klass motståndare till arbetsgifvare
— och vi kunna ej vara nog tacksamma
för kunskapen om detta faktum. Vi
glada oss desto mera deråt emedan det
hufvudsakligast måste tillskrifvas den
’
kristna anda hvaraf vart folk besjälas
[
och med hvilken, trots mänga synder,
värt nationela lif är nära förbundet,
M. L. C.
Vi mJnrnn nnommiomAn
jj()|j 1110061001 PfflKMli,
I
A c i p.j«,_j ti^™*™
Af j Radford Thomson,
Den del af menniskoslägtet som vant
sig att göra iakttagelser och reflektio-
ner samt draga slutsatser, kan icke
undgå att dervid bilda sig en lifvets
filosofi. Naturbarnen kunna väl göra
nya erfarenheter utan att uppställa frå-
gor, kunna nöja sig utan harmoni i lif-
vets tongångar, utan nyckel till dess
invecklade mysterier. Men så snart
menniskan börjar betrakta tillvaron så-
som ett helt för sig och verlden som
ett problem, begynner fordra skäl för
sin egen natur, för sina erfarenheter,
sin historia, sina förhoppningar
—raå-
ste hon teoretisera. Och dervid utöf-
var naturligtvis det individvela skap-
lynnet sitt inflytande.
Det erfordras mycket liten erfarenhet
till iakttagelsen af huru mångfärgadlif-
vets väf upprullas; huru dess lysande
lyckoränning korsas af sorgens och
smärtans dystra, mörka inslag. Stun-
dom är menniskokroppen svagoch opas-
sande för de fordringar som ställas på
densamma; eller intelligensen besväras
af tvifvel som ej kunna lösas; hjertat
hyser önskningar hvilka ej kunna till-
fredsställas; lifvets lott är förbunden
med oändliga skiftningar och motgångar.
Hvilken förklaring kan gifvas öfver
vår tillvaro? livar finna dess kärna?
nr hvilken synpunkt skärskåda dess in-
nehåll och afsigter? Är en lifvets filo-
sofi möjlig? och om så är, hvem skall
hjelpa oss att fullända den?
Såsom kristna, tillerkännande Guds
Ord gudomlig auktoritet, bero vi i dy-
lika frågor icke af den ledning det
hjclplösa menskliga förnuftets spekula-
tioner förmå gifva. Vi göra anspråk
på en uppenbarad religion, hvars fram-
ställning af inenniskolifvet är noggrant
öfverensstämmande med verkligheten,
samt tillfredsställande för såväl förstånd
som samvete. Detta, emedan Skriften
företer den sundaste, mest upphöjda för-
ståndsundervisning och till densamma
fogar förklaringar, bekräftelser, motiv
och inbegropp tillhörande sjolfva lifvet.
De kristne veta att upphöja menniskaus
andliga natur, på samma gång de er-
känna synden som ett faktum. För
dem är menniskans, jordiska bana en
läro- och pröfvotid — hennes morali-
ska förhållande till sin Herre och Gud
af utomordentlig betydelse och detta
tillstånd en blott förberedelse till ett
fullare, rikare, odödligt.
Naturligt är att i alla bildade sani-
tlen, såväl hos de gamla som nya
ten, skrifvits olika system öfver lif-
vets filosofi. Dessa hafva, så till skön-
het, i afseende å uppfattningen af den
menskliga tillvaron, som till den inblick
af vishet hvarmed de uppfattat den gu-
domliga mening som underligger det
synliga, varit olika hvarandra.
Närmare angifna, existera tvenne
hvarandra motsatta teorier, kända un-
der namn af optimism och pessimism
— dessa bada skärskåda fakta i full-
komligt motsatt ljus. Enligt den först-
nämnda af de båda doktrinerna, är
denna den bästa af verldar, lifvet är
fullt af lycka, menniskan i stånd af ut-
veckling ända till fullkomlighet och den
menskliga racens utsigter glada och löf-
tesrika. IJet är emellertid för den fi-
losofi som är nyssnämnda diametralt
motsatt, vi anhålla om läsarens benägna
uppmärksamhet.
Pessimismen är det uttrycksfulla nam-
net gifvet åt läran att denna verld är
den uslaste af alla, att det menskliga
lifvet medför mera plåga än njutning,
att det finnes ingen utsigt till förbätt-
ring i menniskans lott här, att lifvet
ej är värdt att lefvas, samt att det
sjelfmedvetna lifvet är det värsta af
allt ondt. Vi afse härmed icke den
cyniska konversationstonen, icke ovan-
lig bland den bildade klassens pessi-
mistiska andar, utan ett genomtänkt,
utarbetadt trossystern, som har preten-
tion på att vara filosofi.
Pessimismen, den antika buddhais-
mens gengångare.
Tecken till pessimismens ande, igen-
finnas understundom i don antika litte-
raturen. I gamla test. Jobs bok och
Predikaren finnas öfvergåendo uttalan-
den om lifvets elände, erfarenheter dem
vissa karakterer nödgats göra. Några
af de stora grekiska tragedierna skil-
dra menniskans hjelplöshet gentemot ett
oblidkeligt och påtagligen olycksaligt
ödes skickelser. Men allmänt erkännes
dock att tonen i den tidigare hebreiska,
liksom i den antika litteraturen snarare
är optimistisk. Lifvet var, isynnerhet
för don grekiska åskådningen, skönt och
värdefullt i och för sig sjelf, och men-
niskan ansågs född att vara lycklig.
De gamles mest utvecklade pessimism
igenfinnes i den aflägsnaste österns teo-
sofior och religioner. Under årtusenden
har Indien varit härden för hopplöshe-
tens filosofi. Detta kan tillskrifvas dels
den fattigdom, brist och elände, hvilken
under tidsåldrar utgjort en gifven lott
för Orientens oräkneliga myriader, dels
det rådande tyranniska förtrycket i de
politiska relationerna; i alla fall tyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
