Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 1. 3
hinduerna alltid hafva funnit en lätt-
nåd i svårigheterna, ett skydd för sitt
h jelplöslielstillständ i en filosofi som
fullt erkäfmér det onda de erfarit och;
som )iå sätt och vis lär dem uthärda’
dotsnmma. Bramanismen har alltidfram-
’
hållit åé\ menskliga lifvets fåfänglighet’
och elände likasom utsigten att uppgå
i det oändliga väsendet, såsom den hög-
sta möjliga salighet,
Men under det bramalärans filosofi.
fnunsfiiller don skapade vcrlden såsom
ett faktum att sörja öfver, hvilket onda
(inner sitt botemedel i eller rättare neu-
traliseras af ofvan angifna utväg, går;
bnddhaismen vida längre i pessimism.
Detta inflytelserika system för lära och
vandel som uppkom fem århundraden
före Chr. och utbredde sig i Indien,
Ceylon, Thibet och China har blifvit bo-
nämndt ’Orientens stora kätteri". Hvad
än skrifvits och sagts om buddliaismon,
vi kunna vara vissa om att den helt
enkelt är pessimism, att den erkänner
ingen skapare, intet absolut väsonde, j
emedan dess enda önskvärda framtids-
prospoct utgöres af dennaNirvana, eller
en yttersta upplösning, förintelse
— ii
bästa fall, evig, lidelsefri hvila. i
"Buddha, Eckhardt och jag’, säger
Schopenhauer, "hylla i hufvudsak sam-.
ma lära". Pessimismen är också i sjelfva
verkot nittonde århundradets buddhaism.
Buddha var teolog, Schopenhauer filo-j
sof; buddliaismon do vises evangelium,i
pessimismen gör anspråk på att vara j
humanitetens. Man har målande be-:
skrifvit pessimismen såsom ~buddhaism
utan Buddlia".
För att buddliaismen skulle kunna ut-
göra don stora missionerande tron inom
hedendomen, skulle kunna, af många
millioner, antagas som lifvots sanna fi-
losofi, dess religion, kunna under tids-
åldrar och generationer bibehålla sitt
välde öfver folken, kunna åt oräkneliga
tankande dygdiga menmskor skänka na-
gon hlllr.M sstalolse såsom den hasta
lösning på l.fvets gåtor, don bästa led-
ning i iloss svarignöter, for att kunna
detta’, måste den innebära en princip
besläg.tad Med någon djnptrötad klnslä
i människobröst; Anmärkningsvärdt är
filVen att vår tid har att förete bevis
grundade förhoppningar att pessimismen
synes öfverflödig.
j Emellertid måste faktum erkännas ocli
följden öfvervägas. I Tyskland hafva
Schopenhauers och von Hartmans läror
af en stor mängd tillhörande de bildade
klasserna, emottagits såsom ett förtvif-
lans evangelium; en pessimistisk-filoso-
fisk skola har bildats och en dermed
överensstämmande litteratur uppstått.
Samma sätt att betrakta menniskolifvet
och universum har spridts till andra
nationer; pessimismen saknar icke an-
hängare och spridning äfven i Frank-
rike och England. Mycket af det skep-
tiska och cyniska skrifsätt vi påträffa i
vår tids blad och tidskrifter är en frukt
af pessimism. Likaså genomflyter en
pessimismens åder deras samtalston och
litterära produkter, om hvilka man hade
skäl att antaga, det de icke borde stå
under detta inflytande. Ungdomen, de
bildade, de rike, de lycklige och gyn-
nade, igenfinnas äfven bland denna sko-
las lärjungar — en skola uppkommen
femhundra år före Chr.
Den fråga som gifvit anledning till
liflig kamp: "Är lifvet värdt att lef-
vas?’’ kunde aMrig hafva uppstått i en
tid fremmande för pessimistiska speku-
lationer. Att en sådan fråga alls blir
diskuterad och debatterad, är ett bevis
på vanan att tränga ända tillmotsägel-
somas rot. Då nöjet blir ansedt som
det enda eller de!; hufvudelement, hvil-
ket förmår gifva lifvet värde, är det
sjelffallot att många sidor deraf skola
ingå i denna debatt. Herbert Spencer
vidhåller att svaret på frågan beror på
njutningens öfvervigt öfver plågan, el-
ler plågans öfver njutningen. Samma
intyg, begagnadt af Schopenhauers skola,
leder emellertid till don slutsats att
plågan är don förherrskandc makten och
det medvetna lifvet i sig sjelf ett ondt.
pessimismens öfverviqt och försvar
•uU Ryssland, England och
■ rhet T»yslciand.
j Lika omöjligt som obohöfligt vore att
här uppräkna alla iakttagna symptomet-
till pessimism i vårt århundrade. Äf-
I ven ett inskränkt område skall förslå
skränkta och lefnadsomständigheter, i
förening med bruten helsa, bidrogo helt
visst att fördystra hans lifsåskådning.
Hans rykte härleder sig från hans or-
ginela poesier, öfversättningar och några
kritiska verk. Sjelf förnekade han att
hans filosofiska åsigter härflyta ur hans
olyckor: "Jag ber mina läsare hellre
bränna mina skrifter, än hänföra dem
till mina lidanden". Och dock huru
skola vi annars förklara den trötthetoch
[afsmak för lifvet, hvilken öfverföll ho-
-1nom redan i ungdomens första vår. Vid
endast 19 års ålder talade han om "den
omutliga, dystra och tyranniska melan-
koli" som förtärde honom; vid tjugo
skref han: "Jag har genomlefvat år så
fulla af bitterhet att det synes som
kunde de icke följas af tyngre". ■ Samt
■senare: "Jag är trött på lifvet, trött li-
!kaså på liknöjdhetsfilosofin, det enda
botemedel för olycka och ledsnad, men
hvilket slutligen sjelf blir tråkigt. Jag
hoppas på intet annat än döden".
Leopardi misstankes icke för effekt-
sökeri. Det naturligaste blir att anse
hans dystra uppfattning som en följd
af kroppslig svaghet, icke tillfredsställd
litterär ambition, ingen bestraffande Gud
i samvetet och intet hopp om ett lyck-
ligare lif efter detta. Hans filosofi
åtorgifves sålunda i sammandrag af Ed-
wards, öfversättaren af hans arbeten.
"Universum är en helt och hållet olös-
i lig gata. Menniskoslägtets lidandenöfvergå
erfarenheterna om det goda. Framätskri-
dandet, eller som vi benämna det civilisa-
tionen, stegrar menniskors lidanden i stäl-
let för nit minska dem, emedan den for-
mftngfaldigar lidandets förmåga, ulan att i
samma proportion bereda medel för njut-
ning.-1
Med ett ord Leopardi afundados de
döde och beklagade tingens oändliga få-
fänglighot (TJinfinita vanita del tutto).
Och dock var Leopardi patriot, var
en patriotismens skald. Italien på hans
tid uppmuntrade inga förhoppningar.
Hans poesi besjöng Italiens flydda stor-
het och ära; han hyste inga förväntnin-
gar om nationel pånyttfödelse. Händel-
serna hafva bevisat att han misstagit
sig i sitt underskattande; hans pessi-
mism med afseende å fäderneslandet var
oberättigad. (Forts.)
öfvor försök att, utan någon förklädnad,
bland Brittanienä ooh A-tnerikAH bildade
klasßer, införa Buddhas teosophij såsom
den djupaste, mest tillfredsställande af
alla miMiiiisknslfiLrtels och universii kända
tooricr.
Huru förklara att ett tidehvarf afj
upplysning! ut’ vidtomfattando bildning,’
rikt material, mekaniska och vetenskap-
liga framsteg; politisk energi, social]
frihet, siimt misfcionsföretag i stort, i
kunde gifva npphof ftt en Så hesynner-
lig lära. Bland vestliga Europas na-
tioner tinnes sä fftort rum för verksam-
het, intellektuel kraft, framgång och
att öfvértyga läsaren om att den filosofi
vi här afliandla tillhör tidsålderns stor-
makter.
Leopardi, den italienske skald, som
föddes tio åt sonare än Schopenhauer
(1798 —1837) var en genomgående pes-
simist. Han tyckes ej hafva varit be-
kant med sin tyske samtidas spekula-
tioner, icke heller baserades hans lifs-
åskådning1 på metafysisk grund. Sin
ynglingaålder egnade han med förkärlek
åt studier och inhemtade stor klassisk
lärdom; han ansågs för en man med
goni. af hvilken väntades mycket. Ehuru
af ädel börd, voro hans tillgångar in-
Det finnes inom kyrkan stillastående krist-
na, bekännare, som bygga sitt hopp pil
förflutna erfarenheter, ehuru det hos dem
formärkes föga tecken till någon verklig
kristendom. - Kommer iicku brist pS för-
nyelse alltför ofta af brist på lif? Vi må
ej inbilla oss att det fins andligt lif, der-
för ntt det fins mycket som ser så ut.
Konsten förmår frambringa bilder, som i
hög grad likna lefvande menniskor. —
Ereranl.
"Tagen på eder mitt ok och liiren af
mig.iL
Det är icke oket, ulun motståndet
°& Ivdnad-’fe
lydigelarjnngfeftgöririgiifrågor! -Murraj).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
