Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JfcoM6w> vch
JyomnwwtiM^WF’.
Nyåret är önskningarnas och de ädla
föresatsernas tid, och isynnerhet måste
den kristne vid hvarje sådant tidskifte
fästa stora förhoppningar. Det förflutna
pekar uppmuntrande framåt, ett nytt
"Ebenezor" uppreses hvarje gång grän-
sen öfverskrides och medvetandet af att
den högsta handen ännu icke släppt
ledningen af tingens gång, fyllor sin-
nel med tillförsigt. Fins det, med af-
seonde å dagens företeelser en önskan,
som kommer hjertat att klappa högst i
fosterlandsvännens barm, så är det väl
deiij att de ändlösa partifejder som dela
vårt folk en gång för alla matte upp-
höra. Detta partisinne är en af det
politiska lifvets värsta sidor, och så-
långe det tillätes att ntöfva sin makt,
kan Finlands folk icke göra något verk-
ligt framsteg i moralisk godhet och
kraft.
Utan tvifvel måste ansvaret härför
läggas pa den dagliga pressen, som,
ehuru predikande moderation. ständigt
bryter deremot. Det vore ett stort fram-
-tri: om den eviga polemiken tidnin-
garna emellan, Bårekildt hvad huvud-
stadspressen vidkommer, skulle afstan-
na; ty sålängo tidningsfejden fortfar,
jcinnt sä länge skall t. ex. språkfrågan
agitera sinnena och partibitterheten dela
landel i tvenne fientliga läger. Att
stora frågor kunna diskuteras mod sans
och man dessa småaktiga utfall, hvilka
hos oss blifvit hnfvudsaken, visar oss
den stora utländska pressen. Men kan-
ske det är för mycket fordradt att man
äfven i det afteendet skall inslå livad
man kallat "den europeiska civilisatio-
nens kungsväg
71
? Det värsta af allt
detta är, att sålångo partifrågorna till-
latas upptaga sinnena behljflig uppmärk-
samhet icke kan egnas åt de oändligt
vigtigare sociala och moraliska frågor,
hvilka vänta sin lösning och i långt
högre grad beröra nationens lycka och
vältärd.
A näetföljande sida ingår’program-
met för böneveckan 1886, hvilket dess-
utom på enskild väg tidigare blifvit
kringspridt. Vi skulle vara tacksamma
för några meddelanden om huru böne-
réekan litats såväl för att kunna lemria
tidskriftens egen läsarekrets meddelan-
den härom som ock inberätta tillEvan-
geliska Alliansen, till hvilkcn dylika un-
derrättelser, sedermera offentliggjorda,
årligen inlöpa från snart sagdt alla jor-
dens länder. Dessa gemensamma böno-
dagar hafva visat sig vara ett mäktigt
medel till väckande af kärlek och lif
och deras offentliggörande har bl. a.
mycket bidragit att närma kyrkorna till
hvarandra. Vårt folk, så litet kändt,
borde skildt begagna sig af hvarje godt
tillfälle att komma i beröring med kristne
i det öfriga Europa. Meddelanden omi
böneveckan böra, för att icke komma t
för sent, afsändas omedelbart efter dess
afslutande.
De med anledning af nykterhetsrö-
relsens 100-åriga tillvaro nyligen för-
siggångna festmöten skola utan tvifvel
gifva denna menniskovänliga verksam-
het förnyad fart samt tillföra den nya
krafter och resurser. Nykterhetsvän-
nerna hafva allt skäl att hoppas, då,
under de få år rörelsen egt bestånd i
vårt land, så mycket redan blifvit ut-
fördt och vunnet. Redan "Festbladet"
är ett talande vittnesbörd hiirom oak-
tadt det, af lätt förstådda skäl, icke!
har ett ord af erkännande för herr K. i
Werkko, som dock står i nykterhets-1
kämparnes i Finland aldrafrämsta led. .
Som chef för absoluta nykterhetsför-
eningen i Abo med dess filialer, samt
blåbandsrörelsen med sina förgreningar
öfver hela landet, redaktör för "Suomen
liaittiuden Lehti’, och dertill en pro-
duktiv öfversättare af den utländska nyk-
terhetslitteraturen, har herr Werkko på
sina frän lärarekallet lediga timmar gjort
nykterhetssaken betydande och aktnings-
värda tjenstcr. Äran af fostbladets re-
digering och öfversättning tillkommer
honom äfven nästan onsam och hafva
vi sålunda ansett oss berättigade att
nämna hans namn i förening med de,
nykterhetsvänners som genomsagda fest-1
blad meddelats publiken. Måtte den fö- j
reslagna och.förvisso rätt behöfliga kur-
anstalten för drinkare snart blifva en
’
verklig-het!
På tal om barmhertighotsinrättnin-
gar, våga vi dock som ett förhastadt
förslag anse det härstädes projekterade
hemmet för pauvres lionieux, till hvil-
ket sparbankens i Åbo principaler kon-
ditionolt anslagit den vackra summan
af 20,000 mk. Det ligger nemligen i
naturen hos sjelfva den klass bär åsyf-
tas att hålla sig på afstånd från of-
fentliga välgörenhetsinrättningar och man
kim förutse att de hellre skola före-
draga att underkasta sig de största för-
sakelser, med bibehållande af sitt hit-i
tillsvarando oberoende, än inträda i den
föreslagna asylen, der de visserligen
skulle hafva det mycket bättre, men
deremot känna sig degraderade och det
är denna känsla, som hufvudsakligast
bestämmer hela deras handlingssätt. Vi I
känna specielt att sådant är förhållan-
det på en annan ort der ett likadant
förslag bragtes å bane, med det resul-
tat likväl, att enhälligt förkastas af
alla med saken förtrogne. Deremot an-
togs ett annat och som man måste anse
förnuftigare system, att genom mindre
penningebidrag understöda hjolpbehöf-
vande fruntimmer, hvilka för dessa me-
del finge bo och hushålla för sig sjelfva.
Med dylika iakttagelser för ögonen be-
fara vi att den kostsamma anläggnin-
gen för medellösa qvinnor i Åbo kom-
mer att stå tom, såvida man icke ser
sig tvungen att fylla den med ännu
mera vanlottade personer än från bör-
jan var ämnadt. I sig sjelf vore detta
ingenting att beklaga, men det egent-
liga ändamålet blefve dock förfelad*.
Längre fram i bladet läses en ur
H:fors Dagblad för slutet af fjolåret
lånad artikel benämnd ’’Djurplågeri i
östra Finland", hvars innehåll är så-
dant att det borde framdragas för of-
fentligheten gång på gång tills ända-
målet vore vunnet. Man kan omöjligt
vara likgiltig för tilldragelser af denna
upprörande och fasansfulla beskaffenhet,
och sakens omständigheter fordra att
nödiga mått och steg genast vidtagas
till det ondas förebyggande. Saken
bringar ånyo i belysning den beklag-
liga bristen på lämplig djurskyddslag-
stiftning och huru behöfligt det vore
att landets djurskyddsvänner anordnade
ett allmänt möte, ju förr dess hellre,
för att dryfta hithörande frågor och
vinna enhetlighet i plan och åtgärder.
En periodiskt återkommande före-
teelse är den allmänna sedekänsla, som
jultiden uppenbarar sig i tidningarnas
spalter under rubriken: Julböcker för
barn, eller dyl. Derom är i sig sjelf
naturligtvis ingenting annat än godt
att säga, men denna ängslan att till—
försäkra barnen endast goda böcker och
hålla de dåliga fjerran, ställer i skarp
kontrast den försumlighet och vanvård
som på andra områden och tider gör
sig gällande i afseende å barnens upp-
fostran. Den smula omsorg, som utöf-
vas vid valet af jullitteraturen, är mor
än uppvägd af den slapphet och oef-
tertänksamhet, som deremellan råder
oeli som gör att de unga tidigt vänjas
att betrakta lyx, öfverflöd, förströelser,
m. m. som lifvets högsta goda. En
falsk och sjuklig tankeriktning inslås
då man borde utså allvarlig säd, den
der skulle befordra en kraftig moral.
arbetsamhet och mannasinne, och följ-
den blir ett sliigte alltför klent både
till fysik och ande att kunna bryta sig
en sjelfständig väg i lifvet. Vill man
derför vara konseqvent måste samma
omsorg som uppenbarar sig vid valet
af barnböcker, äfven utsträckas till de
N:o 1.
TRO och LIF.
Pag. A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
