Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obetingadt ställa sig hans partis fordrin-
gar till efterrättelse? För hvarjo kristen,
prest eller lekman, som ställer lif och
lära öfver formen, måste det under så-
dana förhållanden till slut blifva ett
val emellan den kärlekslösa, (örföljel-
selystna statskyrkan och frikyrolighets-
idén, der man, med bibehållande af lä-
ran, skulle ikläda kyrkan en för det
panna kristliga lifvet gynsammare för-
fattning. Det envisa motstånd som
från visst håll kommer hvarje lifs- och
reformyttring till del innan man ännu
ons hunnit framlägga sina förslag, sy-
nes oss i det afseendet endast påskynda
händelsernas utveckling. Den makt
man söker hämma kan blifva farlig, om
den icke tillätes fritt yttra sig, sedan
man engång gifvit garantier för att
den icke skall lodas på villospår.
Det framgår ej ur hr K. A. T:s arti-
kel huruvida han erkännor eller förnekar
de af oss i uppsatsen "En blick under
ytan" skildrade förhållandena inom den
evangelisk-lutherska statskyrkan ; men
det synes nästan som om han tigande
skulle samtycka dertill. Att dessa våra
skildringar voro "påståenden i hvilka
rationalisterna gerna instämma’1
minskar
för ingen del deras sanningsvärde. Det
är ej ensamt hr K. A. T:s olycka att
misstro och som osanning stämpla allt
hvad "rationalisterne" anföra emot kyr-
kan; samma blindhet vidlåder tyvärr
en stpr del af hennes anhängare; men
den är delvis äfvon förklaringen på hen-
nes närvarande tillstånd) i »erfor att
det varit otron, som blottat hennes fel
och refvor, har hon förkastat alltsam-
mans som af den onde ingifna lögner,
utan att i sin indignation bry sig om
att efterse huruvida någon sanning lik-
väl icko låg till grund derför. Hon
har derigenom blifvit så misstrogen mot
allt livad kritik och förbättring heter,
att t. o. m. när allvarliga röster till-
ropa henne en kärleksfull varning, hon
tillskrifver det fiendeinflytande, betrak-
tande deras i öppen dag liggande sträf-
van att verka i kristendomens intresse
som ett blott "föregifvande1,hvilket na-
turligtvis döljer mörkare anslag. Med
hvad rätt hr K. A. T. för öfrigt vå-
gar hysa en för hvarjo redbar menniska
så kränkande tanke, som den han ut-
talar i de ord hvarmed han Öppnar sin
artikel mn Tro och Lif: "Med ofvan-
stående namn framträder, såsom kändt,
från nästa års början en religiös tid-
skrift, föregifvande sig vilja blifva
den kristna verldsåskådningons organ
och försvarare11 skall han t. o. m. sjelf
hafva, svart att redogöra för. Dot är
dock någonting ovanligt när en ordi-
narie prestman i kyrkans tjonst vågar
mot-en inedkristen, för hvilken han är
fullkomligt obekant, offentligen fram-
komma med sådana insinuationer. Men
så långt kan man gå när partisinnet
får öfverhanden. Nödvändigt hade dock
varit att säkert veta livad förf. tänker
t den närvarande ställningen, ty dpp-
tningen härom måste naturligt in-!
verka pä uppfattningen af reformfrågan
i sin helhet. Äfven i denna sistnämnda
punkt är förf. tyst, antingen han nuI
deroin icke bildat sig någon bestämd
föreställning eller ock, livad som synes
antagligare vara, icke i förtid vill blott-
ställa sig. Vi skola väl framdeles få,
höra livad det parti inom den finska
kyrkan, för hvilket han gjort sig till’
målsman, tänker i dessa saker.
Angåonde statsbegreppet samt sta-
tens och kyrkans ömsesidiga ställning
till hvarandra, få vi i framtida artiklar
tillfälle att behandla dessa, äfvensom’■,
åtskilliga andra, derined sammanhän-
gande, grundfrågor. Här vilja vi blott’
för att förtydliga livad vi i den ofta-
nämnda artikeln "En blick under ytan"
sagt om kyrkans förhållande till staten,
att Kristi kyrka visserligen, i statens
eget intresse, bör skyddas af lagarna,
men för öfrigt till organisation, eko-i
nomi, förvaltning, embeten och verk-
samhet, stå lika oberoende af staten
som hvarje annan laglig korporation.
En evangelisk-luthersk national- och,
folkkyrka, frivilligt uppburen af folket,
hvars prosterskap icke utgör ett privi-
legieradt riksstånd och der församlin-
garna ensamt hafva rätt att utse sina
lärare, — sådant anse vi i hufvudsak
vara det mål hvnrtill den finska kyrkan
bör sträfva på sin väg genom tidenia,
mötande sin himmelske Brudgum. Ho-
nom vare ära!
"Verdandi" om tidens frågor
Kort före jul utkom ett häfte — det
fjerde i ordningen — af den skönlitte-
rära tidskriften Verdandi, utgörande,
som bekant, organ för föreningen af
samma namn, livars första artikel, be-
nämnd "Några tidens frågor", utgör en
öfverblick öfver tidsandans företeelser,
bl. a. på religionens och den sociala
sedlighetens mark. Föreningen Ver-
dandi representerar don grupp af yngre
vitterlekare, som, brytande såväl med
den krassa realism, hvilken på senare
år gjort sig bemärkt inom den skandi-
naviska litteraturen, som mod den kristna
idealismen på grund af dess "otidson-
lighet", söker intaga en ståndpunkt,
närmast lik den af ’’dot unga Sverige’1
pä andra sidan Botteuhafvet företrädda.
Man igenfinner sålunda här samma vakna
intresse för tidens frågor ocH företeel-
ser, samma vidsträckta sympatier, lifs-
friska åskådning och synbara upprik-
tighet i afsigter som fördelaktigt ut-
märker nämnda svenska litteraturrikt-
ning, men derjeinte ligga äfven de svaga
punkterna lika blottade för ögat, som
hos "det unga Sverige". Hvilka dessa
sistnämnda äro och hvarnti deras svag-
het ligger, utgör närmaste föremålet för
dessa rader.
Till en början måste man obetingadt
förena sig med artikelförf. i Verdandi,
då lian, ledd af sin instinkt, ställer den
religiösa frågan främst på dagordnin-
gen i vårt land såsom den, hvilken
"mest kommer att upptaga sinnena och
bilda djupasto grunden för vår framtida
partibildning". Att sa en dag måste
blifva fallet kan icke undgå en upp-
märksam betraktare, elmruväl en längre
tid än Verdandi synes vilja medgifva
—"inom ett decennium" — torde der-
till behöfvas; ty sålänge personer och
partier finnas, hvilka sörja för att na-
tionalitetsfrågan icke får dö, skola de
nya strömningarna blott mödosamt bana
sig väg till en beherrskande ställning
och förrän detta skett, kan kampen icke
på allvar upptagas. Visserligen skall
den religiösa frågan dessförinnan, som
hittills, tillrycka sig ett ögonblicks
uppmärksamhet, då händelsernas gång
stundom förer den på dagordningen,
men den är ännu för litet förstådd och
beaktad för att i hast kunna framkalla
nya partibildningar. Men redan dess
offentliga framträdande i denna under-
ordnade form är ett vigtigt moment i
vår) lands historia emedan den slutliga
utgång frågan får i hög grad måste
boro af den riktning och behandling
man från början gifver densamma. Ur
denna synpunkt sedd är Verdandis ut-
talande on uppfordran, som icke kan
lemnas obesvarad. Men äfven frånsedt
denna omständighet, kan man instämma
i förf:s yttrande att "det är väl bland
de största framsteg, som vår tid tagit,
då den bragt till tals en fri diskussion
i den fråga, som alltid varit och all-
tid kommer att vara den menskliga an-
dens förnämsta vitalfråga." Just så.
En fri och öppen diskussion kan ej an-
nat än lända kristendomen till gagn
och på vilkor att fakta erkännas och
hypoteser uteslutas från bevisföringen,
kan hon lugnt upptaga kampen med
sina motståndare. Det är både ovär-
digt och onaturligt att, i likhet med
hvad fallet är hos en del kyrkans an-
hängare, söka undertrycka en diskus-
sion, hvilken de borde göra allt för att
väcka till lifs. Jesu religion har intet
att fördölja, intet att blygas för. och
dess bekännare måste alldeles hafva
svikit sin ställning för att, just på
grund af densamma, högdraget vägra
att gifva skäl för det hopp, som uti
dem är.
Öfvergående till den egentliga frå-
gan, fortfar förf.: "Insigten att staten
icke äger rätt att herrska öfver själar,
att bestämma om folkets religiösa tro,
att föreskrifva en viss formel för det
N:o 2.
TRO och LIF.
Pag. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
