Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o ’i Pag. 7
kyrkornas i Lyons, Samt Etienne och
Annonay tidskrift) "Cénevole"’ (Orthez),
"Hugenot" (Millan), "Voix de lii Mon-
tagne" (Tam), "Protestant Bourguignon"
(Dijon), "Hnlletin de I’Eglise Koformée"
(Marseille), "Bulletin Evangélique de
I’Ouost" (Samtes), "Le Protestant Va-
lentinois" (Valonce) m. fl.
General Schmitz af 9:de corpsen i
Toulouse har utfärdat en dagorder, att
officerare och manskap om söndagarne
äga frihet frän öfnings marscher, revyer
m. m. hvilka i stället utföras på lör-
dagarne, på det åt alla må lemnas till-
fälle att, om do önska det, sköta sina
religiÖsa pligtor.
Den moderna pessimismon.
AC J. Radford Thomson.
(Forts.)
Dot finnes ett land i Europa hvarest
pessimismen nedträngt till.de lägre sam-
hällslagren. Detta land är Ryssland, den
absoluta regeringsprincipens land. An-
märkhingsvärdt är att oaktadt slafeman-
(■ipaliuiicn och andra åtgärder, vidtagna
i enlighet mod den mödorna civilisatio-
nens fordringar, missnöjet i så hög grad
behorrskar nyssnämnda rike. Ungdo-
men, intelligenta såväl qvifinor som män,
utgöra revolutionens entusiastiska stöd.
Europa oroas periodiskt af bevis på ni-
hilisternas oförySgenhet, hemlighetsfull-
het och offervillighet. Tillvaron af pes-
simistiska sekter bland den lägro be-
folkningen, är ett symptom af den djupa
oro, som söker sig luft i ett samhälle
dor personlig frihet är inskränkt. —
Det ii r sodan många år bokant att i
Ryssland existera hemliga sällskap, med
anhängare i stort tal, hvilkas mäktiga
föreningslänk utgöres af åsigten om lif-
ve.te värdelöshet, ja förhatlighei Lika
kiiudt är atl inom dylika föreningar,
med hänsyn lill fortplantningens före-
kommande och Blågteta ntödande, herr-
Bka barbariska stympningar- Något mera
iiiij en blott filosofisk teori torde ligga
till grund för dylika fanatiska extrava-
ganserj vi s.ika förklaringen hufvud-
sakligasi i frånvaro, af,lefVande (kristen-
dom, mäktig att ingifva tröst i lidiin
mil meddela Btyrka, undergifven-
liel ocL liopp.
Rj -lands pessimister stå understun-
dom pd högsta litterära skala. Wand
dom må vi nämna den populäre skrift-
ställaren Tplstoi, Man har framkastal
all lians olyckliga sinnesstämning må-
hända haft sin orsak i don alltför.tidiga
framgången på hanrrrtteräTHTömm; hvil-
ken temnade honom litet att vänta af
framtiden. Ehuru han åtnjöt helsa, ri-
kedom, lyckan af familjeförbindelser och
litterärt rykte, fann han ingen tillfreds-
ställelse i sin kallelse, utan erkände att
han hatade lifvet och föraktade mensk-
ligheten. .
Pör att rättfärdiga så förvända åsig-t
ter, är det icke nog att ihågkomma,;
hurusom rysk litteratur och konst på-:
verkas af melankoli, huru naturen för
det mesta är dyster och hård, samt
huru ryska folket genom naturanlag och
uppfostran icke är mottagligt för dessa
, , , , ~. , , , ~, , ,
veslerlandets idéer, dem de bildade och
politiska klasserna snarare adoptera än
sympatisera med. Den cyniska ton som
säges vara karakteristisk för sällskaps-
lifvet i Petersburg, jemte sekternas of-
vannäinnda hopplösa åskådning, utgöra,
inom vida ramar hemtade bevis på en.
stämning, egnad för mottagande ochi
spridning af pessimismens uppfattning’
af det menskliga lifvet.
Emellertid har pessimismen äfven stöd
hos många af våra egna landsmän till-
hörande de bildade och litterära kläs- j
serna, och man ser engelska skriftstal-
lare öppet försvara de pessimistiska lä-
rornas lifsåskådiiing.
Mr James Payn, en framstående lit-j
terär förmåga, anser att det menskliga
lifvot, äfven såsom framgångsrikt, är:
blott en bitter sviken förhoppning. Hani
för detta språk:
’
"Frågan., är lilVet värdt att 1dVas? är
«™Tffilk
lbr!
drar nch erhåller afgjordai svar. Detla var
helt visst ej fallet i vara förfäders dagar."
Och vidare:
"GsTvaii af hög ålder iir ingalunda
önskvärd och utsigten till eti kommande
lif ingen uppmuntran. Det iir en modern
flsigt att det skall fyllas af någon slaga
verksamhet; men älven din det arbete oss
der gafves, skulle utföras med entusiasm,
vi hafva här haft nog af arbete. Deraf
följer helt naturligt att tanken på fullkom-
lig förintelse förlorat sin dysterhet."
Det är icke blott ett antagande att
trötthot och afsmak för lifvot, kunna
loda till något vida svårare än uttalan-
det af bittra ord. Om tillvaron är så
eländig, kan nian väl ej antaga att
menniskor skola hålla ,ut här då, som!
Epictetus uttryckte si-, "dörren står
öppen". Pavn framkastar att sjelfmord’■
antagligen äro mycket vanligare än of- j
fentligen erkännes och hans tanke är
att de skulle förekomma ännu oftare,
afhölls man ej af fruktan att lifförsäk-
skulle undandraga don of-
terblifna familjen, don försäkringssumma
som afser skydd emot brist.
"Spcctaloi’" uttrycker i en ledande
artikel sin åsigt af pfvannämnda dystra
verldsåskådning och hänför den, dels
till brist på hopp om ott kommando
lif, dels till en idéutveckling, don der
öppnat cii klyfta emellan dot livad men-
niskor äro och livad de ville vara om
de blott kunde, en oöfverstiglig klyfta
mellan deras l:
hjernmuskler’ och det
arbete de omedvetet fordra af desamma.
Eichard Jefferies, den intagande po-
puläre skriftställaren på naturalhisto-
riskt område, uttalar i "Mitt hjertas hi-
stona" (The Story of my Heart), en
slags autobiografisk bekännelse af sin
pessimism. Nedanstående djupt smärt-
samma rader äro tagna ur samma skrift:
"Jlot sorg fins ingen känd (röst. Det
är förgöfves vi iylla våra hjertun ined bri-
stnnde bubblor. En älskad har gått ifrån
oss och livad ett kommande In betrniftar
_ om det finneg ett sädant
_ kHmla vi
d.H ej. Att öfvertyga oss sjelfva derom,
är att insöiVa oss i illusioner; för bitter-
het fins ineen tröstegrund",
Tyskland är emellertid den tlieoreti-
ska pessimismens egentliga härd. De
två store tyske försvaranio af dessa lä-
ror
—Schopenhauer och von Hartman —
äga europeisk ryktbarhet; deras arbe-
ten, numera reproducerade på engelska
i utländska filosofiska bokhandeln, skola
tvifvelsutan göra dem mera allmänt
kända äfven i detta land.
Schopenhauers omfattande arbete,
"Die Welt als Wille und Vorstellung"
(Verlden såsom vilja och föreställning)
kan göra anspråk på att anses för ty-
ska pessimismens handbok, emedan den
för sina åsigter lägger såväl metafysisk
grund som ock förklarar do praktiska
följderna.
Schopenhauer var ända till långt
"riden, ålder nästan fullkomligt
obemärkt af filosofiens tillbedjare. En-
dast under de sista tio åren af sin lef-
’
nad var han en ryktbar personlighet,
och detta tillfölje afhans mindre systema-
tiska, eller mera begripliga verk, publi-
ceradt 1851, ""Parerga och Parali-
pomena". I kontrast med denna för-
summelse, åtnjöt Hartman, den pessi-
mistiska filosofiens andra stora ljus,
popularitet; hans arbeten publicerades
1868 och hafva utkommit i många upp-
lagor. Mera än hans mästare en man
jaf verld, ehuru som skrifställare oänd-
ligt underlägsen, tillvann han sig den
läsande tyska publikens uppmärksamhet
och hans skrifter studeras ifrigt af en
! stor skara beundrare.
Pessimismens metafysiska basis.
Pessimismens ethiska doktriner äro
baserade på metafysisk grund. Det är
derföre af nöden att uppdraga kontu-
rerna till Schopenhauers oeli von Hart-
mans filosofi. Dylika metafysiska spe-
kulationer äro något dunkla, och mån-
gon omfattar dessa åskådningar, så som
de göra det med andra ide’or, uttryck
för lifsteorier, utan att bekymra sig om
deras filosofiska grund.
Kant lärde att allt vårt vetande, så-
som betingadt af former för tänkandet
och understödt af vår intellektvela be-
skaffenhet, är en blott uppfattning a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
