Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 1.
före alldeles obefogadt af Eder att pfi grund
’
af vår artikel begynna fara ut emot kyr-
kan.
Men vi fråga med förundran: livad för i
fasligt ondt hafva vi då gjort, när Ni far
så illa med oss i er artikel? Vi hafva
blott, emedan Ni vägrade att ställa eder
tidskrift pil kyrklig grund, uppkastat den j
frågan, huru kyrkans Ijenare da hafva att
förhålla sig till densamma. Oss förefaller
det helt naturligt att under sinlati förut
sättning ingen kyrkanß tjenare hade bort i
kunna skänka ilen sitt understöd. Da så-
dant likväl skett, var det icke alldeles pil
sin plats att vi. för att klargöra saken,
framkastade den till offentlig diskussion?
Hafva icke kyrkans Ijenare ratt att råd
göra angående dess bästa? Eller är Ni så
fullkomlig, att det skulle vara en så faslig
synd att våga sätta i fråga, huruvida eder j
tidskrift skall komma att lända kyrkan
till fromma? Dä Eder unnas yttrandefri-
het, så låt andra vederfaras detsamma.
Vill Ni ej giiia det, ar Ni ju sjelfobestrid-i
ligen den förföljelselvstne, om bar skall
komma i fråga all tala om förföljelse.
Men det var just detta vi anade, alt om
kyrkan skulle vägra att gå i Ederl led
band, eder kärlek till den straxt skulle
framstå i sin rätta halt.
Angående d,et oberättigade uti värt upp-
trädande i tidningen Finland hafva vi i
samma blad redan yttrat oss. Vi vilja
här blott tillägga, att Edert program ej
allenast gifver löften, utan det framlägger
äfven den ståndpunkt tidskriften kommer
att intaga och de idéer, den kommer att
uppbära. Och särskilt har Ni i profbladet
uttalat, hvilken hållning eder tidskrift skall
intaga i kyrkliga frågor: skulle dä ej kyr-
kan med ledning deraf kunna bestämma
sin hållning? Hvarföre vore väl program-
met eljest framlagdt? Nar Ni derföre på-
står, att vi uttalat en Inrkastt Isedom öfver!
en verksamhet, hvilken vi ej ännu känna. ;
Så liar Ni förvrängt saken, för all la kasta
en förhatlig dager öfver vari uppträdande.
Ni liar synnerligen misstyckt det af oss
använda uttrycket "föregifvande". Dermed
ville vi uttrycka, att vi ej i Eder kunna
se en sann representant för den kristliga
världsåskådningen, såtillvida som Ni ej vill
intaga en afgjord ståndpunkt pa grund-
valen af kyrkans skriftenliga bekännelse.
Dessutom ville vi dermed antyda, att Ni
medvetet eller icke gerna använder sådana
allmänna talesätt: "organ för kristlig verlds-
åskådning", "stå pa allmäntkristlig grund"
man sedan efter orsaken, hvarföre en kyrk-
ligt luthersk kristen ej skulle kunna vara
opartisk mot olika tänkande, så kan denna
rimligtvis ej vara någon annan äii den,
att han står på. en alltför osann grund,för
att kunna vara det. För att vederlägga
denna vår slutledning anför Ni "att Ni sjelf
Btälll Er just på samma ståndpunkt, för
så vidl den är iifvcrensstämniajide med
ilen Hel. Skrift.’-1 Men detta är ju en mot-
sägelse till livarl Ni ofta framhållit, att Ni
vill intaga en medlande ståndpunkt emel-
lan kyrkan och separatisterne. Det mot-
säges ock deraf. att Ni uti artikeln "En
blick under ytan" gifver de frikyrkliga rätt
i deras fordran på reformation af kyrkans
lära. Men vi ana, att motsägelsen skall
lösas genom det af oss kursiverade tilläg-
get, för så vidt etc. Detta innebär då, att
Ni i kyrkans lära funnit det, som ej öf-
verensstämmer med Bibeln. Men då blir
del äter en osanning, när Ni påstår Eder
"stå på just samma ståndpunkt". Ni sö-
ker blott med det nämnda tillägget dölja
den motsägelse, i hvilken Ni står till be-
kännelsen. Men detta är etl oärligt spel.
Bekänn Er uppenbarlig!
Då Ni vidare säger, "att vi likställa
hvarje moderat, oberoende element med
alldeles samma löslighet som hos de fri-
kyrkliga", sa är detta skeft refereradt. Vi
fiirklarade uttrycket med följande ord: för
sanningen och den rena läran har manin-
tet öga och sätter derpå intet värde, me-
dan verkliga eller förmenta brister i kyr-
kans organisation och hos dess medlem-
mar anses vara orsak nog att separera
sig." / detta afscemle således sade vi
Eilcr vara andeligen befrvndnd med sepa-
ratdsterne.
Xi frågar, om vi hafva sa svart att tänka
oss etl moderat mellanparti. Med anled-
ning häraf måste vi uttala vart beklagande
deröfver, att Ni såsom en ytterlighet, jem-
förlig med separatistemes. kan stämpla
det att vilja afgjordt stå på bekännelsens
grund, så länge det ej är bevisadt, att den
strider mot Bibeln. Sådant bevisar, om
något, huru långl man i vår tid är kom-
men, och huru stor klyftan är oss emel-
lan På sjelfva frågan åter lyder vart svar
sålunda, att vi allsicke vilja hafva några
partier, utan vi önska "andans enhet ge-
nom fridens band", enhet grundad pä den
Hel. Skrifts i var kyrkas bekännelse utta-
lade lära. Att vilja i kyrkan införa nya
partier är köttsligt. Vi hafva heller aldrig
fordrat, såsom Ni tillvitar oss. att Ni skail
ytligt oeli oprotestantiskt åskådningssätt.
Edra reformsträfvandeh arise vi oandeliga
och jordiska. Vi tro i rak motsats .till
Eder, att ifri- elller statskyrka härvid föga
har att betyda. Kyrkan har blomstrat un-
der begge formerna. Den första kristna
kyrkan var fri. reformationskyrkan var
statskyrka. Vill Gud lata den finska stats-
kyrkan falla, faller dermed icke lians fin-
ska Zion. Vi tro, att det småningom kan
gå derhän, att statskyrkan måste uppgif-
vaB. då staten tyckes alltmera ställa sig i
verldsandans tjenst. Men vi hvarken ön-
ska eller frukta det, vi hemställa det åt
Guds allvisa ledning. Kyrkans nyfödelse
anse vi kunna komma allena från en all-
mim religiös väckelse ibland vårt folk.
verkad af Guds ord och Hans Ande. Om
kyrkans lärare och medlemmar i stället för
att med Eder ställa sig på allmänt krist-
lig grund och sålunda förflygtiga den Herr-
liga skatt de i kyrkan rena lära hafva, ro-
pande på ylfre reformer: om, säga vi, de
i stället derför bekänna sina synder och
söka sin tröst, sitt lif och sin kraft i Guds
ords oförfalskade sanning samt öfvergifva
sill syndiga viisende. då har den rätta re-
formationen skett. Och en sådan folkets
väckelse och andliga nyfödelse kan ske
under kyrkans nuvarande ställning, såsom
sådant redan flera gånger i skilda delar
af landet skett och äfven nu sker. Då Ni
påstår, att "kyrkosystemet hindrar upp-
komsten och utvecklingen af lifvet i Jesus
Kristus", så bevisar detta blott, huru man.
då man tror på sina doktriners ofelbarhet,
kan komma i strid med en daglig erfa-
renhet. Men en religiös folkets nyfödelse
skulle naturligtvis medföra en omgestalt-
ning af kyrkans yttre angelägenheter efter
ett nyvakadt lifs fordringar. Brister och
missförhållanden, öfver hvilka Guds barn
nu klaga, utan att få se dem aflägsnade.
skulle då snart masta vika.
Men invändas kan: om en sådan reli-
giös väckelse dröjer eller uteblir, skola vi
dä lata det gå sin gång förblifvande lik-
giltiga åskådare? Ingalunda. Genom yttre
lappande hjelpes dock intet. Det existe-
rar i kyrkan redan ett lefvandc religiöst
medvetande, som icke nöjes med det när-
varande utan önskar aflägsnandet af många
missförhållanden. Det är enhvar kyrko-
medlems pligt att i sin ställning arbeta pä
att detta kyrkligt religiösa medvetande vin-
ner i styrka och utbreder sig allt mera.
Och derpå arbeta alla de lärare och lek-
män, hvilka med Guds ord uppbygga sin
m. 11. lin- att dermed maskera skefhelen i
edert förhållande till kyrkans bekännelse.
Ty naturligtvis skulle det väcka mångas
betänklighet, om Ni öppet förklarade, att
Ni i flere eller färre punkter ej gillar denna.
Men emedan det nämnda uttrycket i alla
fall, om man så vill, kan missförstås på i
ett siitt, sura ej varit vår afsigt, sa åter-
taga vi det i så måtto med ödmjuk an-
hållan om förlåtelse.
Ni påstår, att vi "i hög grad skeft och
godtyckligt’- tolkat Eder artikel "En blick
under ytan". Då Ni ej tvekat att emot
oss framkasta en sådan beskyllning, hade
Ni ock bort bevisa den. Men till ett så
dant bevis finner man i Ederl genmaie ej
ens en tillstymmelse. Vi kunna försäkra,
att vi återgifvil Edra egna tankar ben del
med Edra egna enl
Blott då det gäller de af oss gjordaslut-
ledningarne af Edra yttranden i A. U. sö-.
ker Ni bemöta oss. men Förmår ej öfver-
bevisa. Ni sade Eder ej kunna utgifva etl
specifikt kyrkligt organ. Hvarföre icke?
Derföre att Ni i så fall ej skulle kunna
vara opartisk. Alltsii kan man ej såsom
kyrklig lutheran vara opartisk mot de fri-
kyrkliga Detta synes oss vara en så bin- !
dande konklusion, att vi ej fatta, huru Ni
skall kunna slippa undan den. Frågar
Btälla Eder vårt partis (vi upprepa det
äter. vi tala ej å något partis vägnar) for-,
dringar utan kyrkans lära till efterrättelse.
Ni synes hafva stort nöje uti att kämpa
mot Edra egna fantasifoster. Så gör Ni
ock med följande ord: "för hvarje kristen,
som ställer lifoch lära öfver formen 0. s. v."
Hafva då vi ställt formen öfver lif och
lära? Hvar och med hvilka ord har så-
dant uttalats? Det är ju tvertom just Ni
sjelf, som står på en sådan ståndpunkt.
Ty om Ni ock. hvar sa af de frikyrkliga
fordras, synes vara beredd att reformera
läran, så anser Ni dock det mål, hvartill
kyrkan bör sträfva. framförallt vara det
att fii införda förändringar i kyrkans or-
ganisation och andra yttre angelägenheter,
(lem N.i uppräknar. Sådant är väl formen
i motsats till lära och lif. Men ju.st häri
gå vi olika vägar Alt kyrkan för närva-
rande icke är, hvnd den kunde och borde
vara, derom äro vi ense. ehuruväl vi ej
kunna vidkännas edra öfverdrifter. Men
om sättet alt rådo bol på del onda gå vi
åtskils. Ni fäster härvid ej så mycken
vigt vid den rena läran och dess tilleg-
nande uti ett sant lif. ulan tror att ett nytt
lif skall födas i kyrkan, om den blir fri
fråu staten och i öfrigt till det yttre om- ■
organiserad. Detta stämpla vi eåsom ett!
egen och andras tro. livilka med bekän-
nelse och kristlig vandel söka befordra
själars frälsning. Detta är det rätta re-
formationssträfvandet. som lägger en fast
grund för kyrkans småningomskeende om-
gestaltning i yttre måtto. Således inifrån
Utåt skall reformationen gå, ej såsom Ni
vill, tvertom. Allt skall verkas af Guds
Ande genom Guds ords rena lärd) som
vi redan hafva. Ben skola vi älska och
omfatta, omkring den skola vi sluta oss
såsom omkring vår fana, med den skola
vi strida och — segra. Men Edra förnum-
stiga reformsträfvanden, genom hvilka Ni
vilseför, utsår tvedrägt och verkar partier,
dem hata vi.
Vill Ni höra sanningen af rationalister-
na, så är delta Eder olycka, vi vilja höra
den blött’ af Guds eget ord.
Ni hotar att blifva farlig för kyrkan,
om denna ej låter reformera sig efter Edra
grundsatser. Kyrkan fruktar intet hot, så-
länge den är grundad pft sanningen. Lyc-
kas det någon att beröfva henne den dyra
skatten, då är allt förloradt. Men vi hop-
pas, att den Gud, som hittills hägnat det
iinska Zion, äfven härefter skall förmå göra
det. "Den i höjden bor. bespottar dem."
; h\ A. T.
Åbo, Q. W. Wilén 4 Co:8 boktryckeri, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
