Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ochLIF
Religiös Tidskriftför Finland.
Måndagen den 1 Mars.
N:o 5. 1886.
Jiadefrågan
ur kristlig synpunkt.
li.
Sedan vi i föregående uppsats till
homiitando upptagit den af tidn."Aura"
i judofrågan hyllade åskådning, öfvergå
vi härmed till en framställning af för-
handenvarande ämne sådant det tor sig
ur rent biblisk synpunkt. Ocli härvid
måste man först göra klart för sig livad
judefrågan egentligen innebär.
På sin nuvarande ståndpunkt är don
mycket enkel. Det finnos i några af
våra betydligare städer, företrädesvis
Wiborg, Holsingfors, Tammerfors och
Åho, on till några hundratal uppgående
judisk befolkning, hvars ställning på
grund af vissa förordningar är i dot
närmaste rättslös. Dp kunna aldrig här
vinna bTrrskap, äga icke rätt att besitta
fast ogondom, få icke idka handel och
näringar, stå i medborgerligt afseende
änder polisens och guvernörsombetots
uppsigt, samt än> i öfrigt, ehuru er-
läggande skal t till krona och kommun,
uteslutna från de allmännaste medbor-
gerliga rättigheter. Frågan gäller nu:
Bör detta tillstånd Tori fura V Detta är
don egentliga judefrågan. A ena si-
dan har man sökt göra troligt att ju-
darna till följd af sin religion icko
böra tolereras i ett land med kristen
trosbekännelse, att doms egendomligt
utbildade affärsanlag innebära en fara
för del öfriga samhället, dorost för dom
öppnades samma utvägar till förvärf
mli näring som för landets öfriga in-
nebyggare, samt att om man on gång
medgifvßT dem medborgerliga rättighet
tor man äfven snart skall blifva tvun-
gen tillåta fremmande judars inflyttning
till landet, hvarigenom vi inom kort
blefvc öfversvämmade af detta folk,
o. s. v. A andra sidan vidhåller man
deremot att just kristendomen, i hvars
liiimn vi uppträda, bör lära oss åtmin-
stone tolerans mot judarne, att deras
befarade öfvervälde på handelns och in-
dustrins områden är en chimére, som
under våra förhållanden icke är tänk-
bar, att frågan om fremmande judars
inflyttning icke är att befara sålänge
vi sakna en lämplig naturalisationslag
hvartill tiden, af flero anledningar, ännu
icke anses kommen, samt att den enda
med rättvisa, humanitet och klokhet
förenliga lösning som gerna kan ifråga-
komma är att i medborgerligt afseende
göra judarna fullt likställiga med lan-
dets öfriga innevånare.
Sådan är i några ord judefrågans
närvarande ståndpunkt hos oss. Be-
klagligtsvis synes icke heller donna
fråga alldeles kunna undgå partigrup-
peringens vådor, om man får döma af
sonaste landtdags förhandlingar samt
pressens ställning till densamma före
och efter landtdagen. Sålunda har lan-
dets sy<msX:språkiga press, såvidt den
alls uttalat sig i ämnet, förordat upp-
häfvandet af jndarnes rättslösa tillstålid
genom att låta dem komma i åtnju-
tande af vanliga medborgerliga rättig-
heter, och å andra sidan fordra de fin-
ska organen icke ensamt bibehållandet
af status quo, utan om möjligt ännu
mera Bkärpta bestämningar, ja, önsk-
ligheten af ingenting mindre än judar-
nos utvisande! Tyvärr har landets pre-
sterskap i fråga härom saknat mod att
intaga en sjelfständig , af kristendo-
mens anda och bud inspirerad hållning
och sålunda ställt sig på do grofvafördo-
marnas och den råa okunnighetens sida.
Det är förnämligast denna omständig-
hei som föranledt oss att söka utreda
huru denna fråga i sjelfva verket ter
sig från kristlig synpunkt.
Intet folk har en mera vördnadsvärd
och storartad forntid än det judiska.
Särskildt utvaldt af Gud till; hans egen-
domsfolk, ur hvars sköte Förlossaren
skulle komma; uppfostradt under hans
direkta ledning och eftersyn, hvilkcn
de dock gång på gång åsidosatte, samt
oaktadt alla sina synder och irringar
likväl ett ständigt föremål för Johovas
kärlek, intager Israel en alldeles säre-
gen plats bland nationernas antal. Och
denna ställning har om möjligt blifvit
ännu mera markerad genom deras se-
nare lidanden, följderna af deras olyd-
nad och hjertas hårdhet då de "förne-
kade den helige och rättfärdige och
bådo en mandråpare gifvas sig", då de
dräpte lifvets furste, den Messias, hvars
utlofvade ankomst i mörka tider hade
lifvat deras sjunkande mod, samt med
berådt mod uttalade öfver sig sjelfve
den förfärliga domen: "Hans blod kom-
me öfver oss och öfver våra barn!"
Vedergällningens timme slog äfven sna-
rare än de hade kunnat vänta sig.
Innan en mansålder förgått förstördes
Jerusalem med eld och svärd, folket
bortdrefs till alla jordens länder och
judarnes senare tragiska öden hade ta-
git sin början. Den straffdom som allt
sodan dess hvilat tung’ öfver dem har
blott utgjort den med förfärande trohet
inträffade uppfyllelsen af fterfaldiga Skrif-
tens varningar och profetior. "Men om
"du icke hörsammar Herrens din Guds
"vöM, att iakttaga och hålla alla lians
"bud och hans stadgar, hvilka jag i
"dag bjuder dig, så skola alla dessa
"förbannelser komma öfver dig och träffa
"dig:’1— — — och här följa sodan:
"Herren skall låta slå dig för dina fi-
"ender", "du skall varda förströdd kring
"alla riken på jorden", "Herren skall
Innehåll:
V-
.liidelVfigan är kristlig synpunkt. 11. ..1.
Bref om kristlig uppfostran. I. nf R. H. 3.
Notiser och knmmentarici* 5.
Korrespondens: Englund 5.
[>■
Den moderna pessimismen, af J. Radford
Thomson (slut) 6.
Förslag till förändringar vid de allmänna
gudstjens terna, af A. E. G 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
