Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. Pag.
N:o 6. 5
tens bjelp icke tagas i anspråk, utani
borde församlingarna, för Herrens skull,
frivilligt offra till lärames underhäll.’
Vårt folk kan i vanor och lyx göra’
ansenliga inbesparingar och medel be-
höfver derför aldrig fattas för en mis-
sion till Sibirien. "Verker mitt verk,
medan dagen är", lyder Jesu konungs- j
liga uppmaning till de sina, — det!
verk, som är för hans rike och ära. j
Må énhvar å sin ort påbörja missions- j
insamlingar för Sibirien. Äfven red.
har öppnat en lista härför och skall
mod tacksamhet redovisa för influtna
bidrag.
Ankomsten af en främling sådan som
d:r Baedeker, kan ofta uppenbara många
hjertans tankar. Menniskofrnktan, brist
på broderlig karlek, köttsligt dömande,
äro fatala symptomer hos kristne och
kunna ej annat än på det högsta mot-
verka tillvexandet i den helighet, "utan
hvilken ingen skall se Herren". "Icke
varder livar och en kommande in i
himinelen som säger: Herre, Herre!,
utan den som gör min Faders viljasom
iir i himmelen’; äro förhållningsregler
om hvilka det ingalunda är öfverflödigt
att erinra, sålänge de kristne ännu icke
synas vara "rättsligen frie".
Siividt vi varit i stånd att bilda oss
en egen åsigt, förefaller det oss som
om d:r Bcedekers föredrag, frånsedt sa-
kens språkliga sidor, d. v. s. talandet
genom tolk, uppfyllt alla de fordringar
man väl kan ställa på on kristens vitt-
nesbörd. Det utgick från varm och
brinnande tro, innehöll ett rent ovan- j
gelhun, delvis illustreradt genom bilderi
ur lifvot, samt frambärs med all den
ödmjukhet medvotandet af egen skuld
förmår skapa. Hvad mera kan on kri-
sten fordra? Vi tro derför äfvon att
d:r B:s allvarliga, på långvarig erfa-
renhet hvilande vittnesbörd om Kri-
stus kan, i (iuds namn, varda till större
välsignelse än mången annans till stor
del ondast för örat afsedda ord, och i
dotta afseende var hans uppträdande
här en verklig nåd, om man blott vill
förstå dot.
Ett särskildt intresse anknyter sig
vid biskop Johanssons som bäst på-
gående rosa i landets nordligaste de-
lar, vaggan och härden för den numera
bekant vordna lestadianismen. Att don
företagits med skild hänsyn till denna
omständighet kan nära nog antagas som
gifvet, och svart hade dot äfven blif-
vit att för detta ärende finna on lämp-
ligare porson, än den man som nu är
iw väg dit, hvars djupa bibelkunskap,
grundliga lärdom och oskrymtade öd-
mjukhet väl <|valificerar honom att föra
i striden mot osund lära, bestraffande,
! förmanande och undervisande. En an-
-1nan fråga är dock, om den lestadian-
! ska rörelsen numera, med den utbred-
ning den erhållit, skall kunna återfö-
ras inom skrankoma af ren biblisk
lära? Må blott detta såväl som andra
| förefallande tecken endast bringa kyr-
jkan till insigt om sina brister samt
jmana till allvarligt arbete i och för de-
ras afhjelpande! Då skall villolärornas
och separatismens makt varda bruten.
Ett förhållande, som utan tvifvel må-
ste hafva fäst den tidningsläsande all-
mänhetens uppmärksamhet, är det öf-
verdrifna beröm, som kommer aflidne
personer till del i tidningarnas nekro-
loger och som föranledt hr E. G. Pal-1
men att i "Valvoja" taga frågan till tals
i sammanhang med det föreslagna tid-
ningsmannamötet. Sä allmän liar denna
sed blifvit att man kunde tro endast
stora och dygdiga män hade sitt hem-
vist i Finland. Ett falskt skimmer ka-
stas härigenom ufver den oförtjente,
med påföljd att den sanna förtjänsten
icke kan framstå som sig bör, då dess
tur någon gång kommer. Att göra
mera rättvisa åt de döda skulle må-
hända hafva en helsosam verkan på deI
lefvande, hvilka icke synnerligt kunna:
sporras till ädel, oegennyttig kamp, då
de veta att det offentliga ordets bärare
i alla fall skola nedlägga sin cypress
på deras bår.
En korrespondent, livars lekande pen-
Ina dock icke är fremmande för lifvcts
allvar, anmärkte nyligen i ett af sina
bref i Å. U. på tal om teater: "En
fråga är, huruvida äfven det allvarli-
gaste och bästa teaterstycke upprättati
någon fallen eller förebygt en dålig[
handling. Mellan detta höga mål och
publiken stå alltid — skådespelarne,
som, de må vara hur hyggliga som
helst, man dock är van att scute i
det dagliga lifvet och på offentliga stäl-
len, skrattande, pratande, skämtande |
och obekymrade". Om de "allvarligaste
och bästa" teaterstycken icke ens förmå
förädla karakteren eller förebygga för-
fall, huru mycket mindre kan detta
blifva frågan om sådana oblygt lätt-
sinniga stycken som "Téblomma" samt i
hela raden af komiska operor; och livad j
är under sådana omständigheter i all-
’
mänhet don positiva vinsten af "drama-
tisk konst"? Men om dess insats i i
mensklighetens stora hushållning är lika
mcd noll, om den endast konsumerar
utan att producera lycka, hvilket värde
kan då rättvist tillerkännas den sceni- .
ska konsten? Visst är att den icke
utöfvar något helsosamt inflytande, och
ur derma synpunkt, är Fröbergska tea- <
i dessa dagar skeende af-
resa från Åbo icke att beklaga.
Ett litterärt pris, stort 150 mk, har
nykterhetsföreningen i Tavastehus an-
slagit ledigt till ansökning före d. 1
December innevarande år. Den täflande
skriften bör helst i berättelseform be-
handla nykterhetssaken.
I en af södra Österbottens lands-
kommuner anstäldes nyligen, enligt hvad
man meddelat oss, diverse teaterföre-
ställningar i och för hopbringandet af
medel till en — altartafla för försam-
lingens kyrka. Här, om någonsin, göra
reflexionerna sig sjelfva.
cåottespondens.
England.
(Fortß. fr&n föreg. n:r.)
Särskilda bemödanden göras denna må-
nad af sällskapet Church Missionary So-
ciety för att väcka landet till lifligare in-
tresse för missionsangelägenheter. Detta
vördnadsvärda sällskap tyckes aldrig kunna
åldras, utan är lika verksamt och rikt på
resurser som i sina yngre år. Att beräkna
det arbete det utfört låter sig icke göra,
men sedan flere år tillbaka har det gått i
spetsen för alla missionssallskap både i
IEngland ocli annorstädes. Ändamålet med
de för närvarande pågående mötena är att
sammankalla Guds barn till gemensambön
om välsignelse i missionsarbetet. Luther
brakade säga, att ju mera arbete han hade,
desto större var behofvet af bön. Detta
är äfven sagde missionssällskaps öfverty-
gelse och bön är den dolda källa, som
hittills hållit det vid lif. Nya fält hafva
öppnat sig i hednaverlden och penninge-
bidrag inflyta ständigt; men allt arbete är
fåfängt, om Gud icke gifver vexten; häraf
uppmaningarna till förenad bön till missio-
nernas store Upphofsman. En intressant
och tidsenlig skrift, som just sett dagen,
är: "Missionsarbetets välgörande återverk-
ningar". På ett synnerligen klart och öf-
vertygandi’ sätt visar den att hedningarna
icke äro de enda, hvilka skörda frukterna
af missionssällskapens verksamhet, de ut-
öfva’ äfven ett afgjordt och välsignadt in-
flytande på kyrkan i allmänhet. De afri-
kanska kyrkornas tidiga förfall kan till
stor del tillskrifvns deras ljumhet i mis-
sionssaken. Det hände en gång att någon
i närvaro af hertigen af Wellington utta-
lade sig tviflande om nyttan af hednamis-
sioner, hvarpå segraren vid Waterloo ut-
brast: "Hvilka äro edra förhällningsor-
ders? Äro de icke: "Gån ut i hela verlden
och prediken evangelium för hela skapel-
sen?" Huru kuhnen I vänta framgång, då
1 icke åtlyden order?"
Engelska kyrkans årsbok för 1885 har
just utkommit och iir ganska lärorik såsom
visande huru stor och allmän offervillig-
heten är inom denna kyrka. Man finner
nemligen att medlemmarnes bidrag till
allmänna välgörenhetsinrättningar, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
