Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 6.
4
sats, att begrepp utan åsigter äro torna
former. Sammanträngda utdrag ur dog-
matiken, sådana de såsom ledtrådar er-
bjudas åt våra högre skolor, göra ju
icko saken begripligare, utan blott ab-
straktare. Icko heller skall eller får
katekesen vara ett dogmatiskt system
i vanlig mening, voro den än så po-
pulärt framstäld; ty icko det logiska
systemet såsom sådant egnar sig till
rätt förarbetando af det uppväxande
slagtet, det bör endast vara psykolo-
giskt förmedladt. Mot denna enkla for-
dran felar man emellertid mycket!
Du frågar: "livad afses med psyko-
logisk förmedling?" Jag svarar med
en bild: då man bygger ett hus bör-
jar man icke med taket, utan lägger
först grunden solid för att regelrätt
derpå uppföra huset. Det logiska tan-
kesystemet är taket i vår idévcrld och
kan icke sväfva fritt i luften, utan må-
ste hvila på den solida byggnaden af
konkret åskådnings- och erfarenhets ma-
terial.
— Dock låt oss nu sjelfva för-
söka konkret åskådliggöra vart problem.
Dä man afser kristlig uppfostran, hvar-
före förelägger man sig ej frågan huru
Kristus undervisade? "Då man vill
föra lärjungarne till trosöfvertygelse
hvarföre frågar man icke: huru ledde
och uppfostrade egentligen Jesus sjelf
sina lärjungar till religiös kunskap?
Denna tanke är icke i sig sjelf något
nytt, men ännu blott alltför litet be-
aktad; man har tillochmed talat med
biblisk metod, men beklagligtvis låtit
det bestå i blotta ord. Helt visst un-
dervisade Jesus, och det vida djupsin-
nigare än alla dogmatici ; men huru
undervisade han det omyndiga släglet,
de oförståndige lärjungarne? Gjorde
han det genom färdiga satser ocli form-
ler, genom meddelande af svårare dog-
mer i sokratisk metod? gjorde han det
ej snarare genom åskådliga liknelser
tagna från naturen, genom konkreta
tilldragelser ur lifvet och framförallt
derigenom att han träffade samvetet,
såsom hos den rike ynglingen, hos de
frågvise skriftlärde samt i det djup-
sinniga, ehuru derjemte så enkla läro-
samspråket med den samaritanska qvin-
nan! Öfverallt öfvergår han från hi-
storia till lära. Huru enkelt vidfogar
han ej i Johannes’ evangelium det svåra
lärosamtalet till de historiska tilldra-
gelserna d. v. s. underverken vid spi-
sandet, den blindföddes helande, etc!
Helt visst söker han bringa sina lärjun-
gar till insigt och bekännelse ; mm upp-
ställer han, som vår keteches, försi
den färdigt ordnade, abstrakta bekän-
nelsen, förklarar don dcrofter och inlär
den utantill? låter han ej snarare lär-
jungarne sjelfva finna svaren på de
vigtiga frågorna, sjelfva uttala sin på
egen erfarenhot stödda bekännelse. Tro
mig käre vän, det är en upphöjd njut-
ning att engång grundligt genomgåvåra
fyra evangelier, om ock blott i den af-
sigt att se huru enkelt, åskådligt Je-
sus öfverallt samtalar med vän och
fiende, huru han förstår t. ex. i bergs-
predikan, i liknelserna med förklarin-
gar, i stridsfrågorna med fariséerna, m.
fl., i så enkel, konkret formkläda him-
melrikets djupaste hemligheter, att de
derigenom verkligen afslöjas för åhö-
rames sinnen. Dessa utgöra exempel
på psykologisk förmedling; och livad
vi se så mästerligt utfördt i dessa till-
fällighetssamtal och läror, detkan myc-
ket väl på metodiskt sätt användas vid
den systematiska katechesundervisnin-
gen.
Alltså, käre vän, jag hoppas vi full-
komligt öfverensstämma deruti att vi,!
för att rätt kunna undervisa de oss an- !
förtrodda själar till salighet, för att icke
göra den kristna tron till blott vetan-
de, utan till hjerte- och samvetssak,
måste med beslutsamhet lösgöra oss från
det traditionela, dogmatiserande förfa-
ringssättet såväl i dess tidigare bruk-
liga naiva form af utan vidare erbjud-
na abstrakta trossanningar, med åtföl-
jande analytisk ordförklaring, som i dess
ännu nyss omtyckta dialektiska verba-
lism. härstammande ur konstkatechesen,
hvarigenom de heligaste ting blefvo
neddragna till objekter för begrepps-
tankeöfningar. Vi få ej förblanda ord
och tecken med sjelfva saken, icke som
grund lägga det logiska begreppssy-1
stemet, i stället för att göra det tilli
slutpunkt (till tak); vi måste medall-!
var och flit söka finna en, för stånd-
punkten af gradvis andeutveckling hos
barnen afpassad psykologisk naterenlig
väg, istället för den abstrakt skolasti-
ska. Men framför allt måste vi erin-
ra oss, att den kristna religionen icke
i likhet med Konfucii och andra reli
gioner framför allt är lära, utan grun-
dar sig på historia samt är afsedd för
lifvet; att den kristna läran är det sam-
manfattade uttrycket för den historiska
gången af Guds rådslut angåendefräls-
•
ningen, sådan den uppenbarats oss icke
i ord och bokstäfver, utan i lefvande
personligheter och verk. Undervisnin-
gen bör således åter anknytas till samt
byggas på dessa lefvande personlighe- j
ter ’och verk, måste utvecklas historiskt
icke abstrakt logiskt, samt söka per-
sonligt och verkligt fatta och öfvertyga,
lärjungarne.
Men du frågar tviflande huru jag
tänker mig en sådan behandling, ett
dylikt historiskt förfaringssätt vara möj-
ligt i den systematiska religionsunder-
visningen. Derom mera i nästa bref.
Med en hjärtlig holsning, trofast din
R. H.
En af tidens störste talare samt en
af de vältaligaste försvarare nykter-
hetssaken någonsin haft, har plötsligt
blifvit kallad att aflägga räkenskap, i
det att den genom sina nykterhetsföre-
drag i Europa vidt kände John B. Gough
d. 18 Febr. afled i Filadelfia. till följd
af ett slaganfall tre dagar förut, under
det han höll ett nykterhetstal. Född
1817, hängaf han sig i yngre år, el-
ler ända till 1843, lidelsefullt åt dryc-
kenskapslasten, men i och med nämnda
år börjar hans verksamhet som talare i
den saks tjenst, åt hvilken han deref-
ter egnade hela sitt lif. Byktet om
hans sällsynta oratoriska gåfvor spred
sig efterhand och många tusen äro de,
som genom makten af hans ord lemnat
syndens väg. Hans skrifter, af hvilka
en del torde vara under öfversättning
till svenskan, skola bära hans minne,
välsignadt och ädelt, till kommande
slägten.
Pastor Granös bref från de finska
kolonierna i Sibirien, intagna dels i
Å. U. dels i ’’Finland", kasta en hemsk
dager öfver det andliga och moraliska
tillståndet derstädes. "Många byar hafva
nästan försjunkit i hedendom" äro de
betydelsefulla ord, hvarmed han afslu-
tar sina på fakta rika meddelanden och
på hvilka han stöder sitt upprop till
hemlandet att sända flere prester till
Sibirien: "Tron I att I kurmen rätt-
färdiga eder för Gud och efterverlden
i edert handlingssätt mot edra olyck-
liga landsmän i Sibirien? I skicken
dem väl till ett bördigt, men till ett i
andligt afseende mörkt och olyckligt
land. Här läten I dem sedan lefva och
dö, utan ledning och lärdom i lifvet
och utan tröst och hjelp i döden. El-
ler tron I att. en person, som skall resa
omkring 10,000 verst pr år, kan fylla
det andliga behofvet här? Jag erkän-
ner nyttan och en kristens pligt att
!arbeta för hedna- och inremission. men
|tror att en mission för finnarne i Si-
birien vore mera nödig än någondera
af dessa, o. s. v."
I
Sådana ord påkalla allvarlig uppmärk-
samhet. Att endast en finsk prest skulle
finnas i hela det vidsträckta af våra
landsmän till tusental bebodda Sibirien,
är ett förhållande, som länder kyrkan
häl- hemma till allt annat än heder,
och kärleken måste i sanning vara svag
och likgiltigheten stor, om intet likväl
göres till det ondas aflägsnande. I en
angelägenhet af denna natur bör sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
