- Project Runeberg -  Tro och Lif. Religiös Tidskrift för Finland / N:o 1-24. 1886 /
6:7

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRO och LIF. Pag.
N:o (i. 7
fa, ai- lätt att förutse följden. Miss-1
nöjet är allmänt, förhoppningarna till-
intetgjorda och den nationella liflighe-;
ten dämpad. Medvetandet derom, har
föranledt municipalrädet i Paris till ett;
egendomligt steg, tillsättandet af en
permanent festkomité. Den första af
dessa municipala folkfestligheter, som
räckte fem dagar och upptogs mycket
väl, hölls nyligen i industripalatset; an- j
dra skola snart följa. Att på detta!
Hatt söka motverka eländet och nöden j
lietraktas af förståndiga menniskor som j
ott i högsta grad .skadligt experiment.
Begäret efter nöjen behöfvor ingen ex-
tra stimulvs, det är redan mer än nog i
utveckladt. Att ytterligare uppmuntra j
det, förtager all smak för allvarligt ar- j
bote, gynnar ett lättsinne för hvilket:
parisanio redan äro alltför böjda, lie-!
fordrar dryckenskap och last samt ver- \
kar upplösande på familjelifvet. Det ]
farliga och mest diaboliska uti syste-
met är att barnen, särskildt eleverna
Eran alla offentliga skolor, föras tilli
dessa fester, att der fritt förplägas med
kakor och sötsaker, spela, dansa, or-
hålla priser samt öfvervara teatraliska j
föreställningar. De äldre eleverna fö-
ras ofta till teaterrepresentationer på\
söndags morgnarne. Allt detta utgörI
en dol af den uppfostran republikens!
municipalråd ger de unge parisisko med-
borgarno, såsom en förberedelse till
upptagandet af lifyets kamp! För do
barn i de offentliga skolorna, hvilkas
föräldrar äro troende kristna, uppstå
derigenom otroligt stora svårigheter.
Det erfordras något af de gamle hu-
gonotternes jernfasta fromhet att mot-|
stå denna mäktiga frestelsernas ström, j
Men livar är väl våra fäders anda?
Kommunen Neuilly har haft nog för-
stånd att afsäga sig barnens offentliga
soldatöfningår, emedan den insåg att
cigarrökande och drickande skulle blifva
en demoraliserande följd deraf.
Schweiz.
lek råder bland dem, äfvensom bland j
underbart vederqvickta och lifvade krist-
na af alla .sekter, att vi sällan, om nå-
gonsin förut bevittnat scener, så lika de
i apostlagerningarne beskrifna, som des-
sa. Stora bibelklasser af 4 a 500 med-
lemmar åskådliggöra det djupa behofvet
af Skriftens tröstegrunder personligt
tillämpade ; dessa klasser ledas af män
hvilkas egenskaper synas enkom gifua |
bjuda ett tusental af dem som vanli-
gen besöka evangelii möten. Damer
och herrar samt medhjelpare från alla
kyrkosamfund betjenade gladt folket,
män, qvinnor och barn sittande i glada
grupper. Salen, brilliant upplyst af
gas, var prydd med flaggor och mur-
grön m. m. Kärleksfulla öfvertygande
tal, evangeliska inbjudningar samt nyk-
terhetssånger slöto den lyckade sam-
maiikomsteu, den första af detta slag i
Genäve. Följde så i januari en väl-
ordnad bönevecka och i slutet af må-
naden anlände herr Wood från Austra-
lien. Helbregdagörelse genom tron och
händers påläggning, åtföljd eller icke
af begjutande med olja, är intet nytt i
Schweiz: Dorothea Triidel, Blumhardt,
Stockmeyer, Zeller, Graff, fru Malherbe,
fr. Cecile Paroz m. fl. äro bekanta namn
bland oss. Några af vara pastorer,
utan att vara medvetna om någon sär-
skild gåfva, hafva i enkel tro följt apo-
steln Jacobs uppmaning i 5 kap. 14,
15, och Gud har låtit dem ske efter
deras tro. Då derför herr Wood kom
och af Herren användes, särdeles ikan-
tonerna Berne och Neuchätel, såväl i
uppmaningar till ett i Kristus helgadt
lif, som ock i helande genom tron, ut-
gjorde detta endast ett steg i samma
riktning. Märkvärdiga fall, omöjliga
att bortresonera — af hvilka vi per-
sonligen iakttagit flera — ådrogo ho-
rom uppmärksamhet. Efter mötena i
Lavsanne och Montreux inbjöds han
till Geneve. Den dame i hvars hus
han bodde hade glädjen att so sin son
och hans hustru kort derpå omfatta
Herren. Dagligen nollos möten i ett
hus, der en broder blifvit helad och fått
bortlägga utom andra hjelpmedel en
hjulstol, utan hvilken han dittills ej
kunnat gå. Ämnena för mötena rörde
sig kring det "högre kristendomslifvet"
och så stor var trösten efter lifvets
vatten, att den enas efter den andras
hjorta öppnades för att emottaga Guds
ande; denna impuls endast tilltager se-
dan Wood lemnat oss. Etthelgadt lif,
följden af hjertats renande genom tron
och Kristi inneboende, hvars kraft att
behålla de sina hos sig är allsmäktig,
tedde lifvet i en ny dager af ljus och
värme
— med ett ord åstadkorn en ny
tillvaro, hvars rot sökte djupet och hvars
frukter sträfva uppåt, värdiga Kristi
evangelium.
< I uds ando utför i Geneve ett un-
derbart york, kraftfullt, mildt bevekan-
de, vorkando och lifvande. Själar dra-
gas till Kristus, pånyttfödas, helgas
och tillväxa, emedan Kristus blifvit de-
ras lif. Ett Bådant york pågår för
närvarande märkbart på denna ort. Pro-
fessor Bardo måste i stället för att gif-
va sina vanliga loktioner ät de sex-
tio frikyrkliga studerande, sysselsät-
ta sig med do bekymrade bland dem,
bedjande tillsammans med dem, tills
:vil:l närvarande lemnat sig åt Kristus.
\inlni ange mftn, sysselsatta med olika
slags studier, leddes äfven till Gud.
Det är till stor välsignelse att flera af
do ledande pastorerno äro sanna an-
dans mftn; en så stor enighet och kär-
! ofvanfrån för detta ändamål. Inom fa-;
|miljerna hållas möten af mellan 80 å;
j 100 personer, der livar och en broder
som syster talar ur egen erfarenhet,
;eller förklarar något svårfattligt
—ett I
jslags andliga samtalsmöten — samt der j
Ikorta af stundens behof påkallade bö- i
iner göras. Ett hjerta, en själ utgöra t
; dessa, de mest fullkomliga möten af dy-,
’’
likt slag vi öfvervarat, och det bland i
alla klasser af Geneves kristna.
Pastor efter pastor, evangelist efter
\ evangelist har öppet erkänt sitt för-
gångna lifs misstag och beskrifvit sitt j
nyfunna lif från ofvan; deras besök, un- j
dervisning och predikningar blifva stor- j
ligen och kraftigt välsignade.
Hvaraf allt detta?
Vi måste gå tillbaka i tiden tillhö- I
sten 1883 då efter till trängsel fylda, i
betydande möten, hållna af en aktnings-1
värd församling framstående kristne från !
andra kantoner och från Geneve, den j
andliga, väckelsens flod växte stark och
genombröt alla hinder. De, som i hög
grad känt den vederkvickande nåden,
föreslogo ett öppet erkännande af brist
på broderskärlek och öfverseende. Till
följe doraf begingo flera hundrade per-
I söner, tillhörande sju olika riktningar,
j förenade Herrens nattvard jemte fräls-
ningshärens lilla afdelning. Mötet hölls
i den stora salen på Casino S:t Pierre.
Denna aftons tårar, böner, bekännelser, I
skriftstudier och högtidliga allvar sko-
,la aldrig förgätas af dem som deltogo
dori. Sedan denna tid har man iakt-
tagit ett fördjupande af kristligt lif samt
större välsignelse vid kristliga verk, i
jemtc längtan efter allt mer. Bruk, som
i evangeliskt afseende i England Bro
ingenting nytt, men här ej varitkända,
hafva småningom införts, så t. ex. ef-
termöten, ur eget lif aflagda vittnes-
börd vid nykterhetsmöten och evange-
liska möten, alla af stort gagn; försök
att bringa själar att genast emottaga j:
Kristus och icke vidhålla det en lång i
förprocess är af nöden; enskilda sam-

tal med bekymrade själar; bruket af
glada, lifvande hymner, samt frångåen- i
:do af de långtutdragna talen till för-

mån för korta, på populärt språk och \
af kärlek flödandeföredrag, gåenderakt

till åhörames hjortan. 1
Sista julen hyrde herr Favre, den

bekante ordnarén af folkmöten, jemte
sina värdige medhjelparc, den storare- j
formationssalen för att dit på thd in-
Det är en hård strid som den kristne
iir kallad att utkämpa; icke en lätt. skär-
mytsling, vunnen blott genom att gifva sig
ut på slagfältet en klar dag, se på striden,
samt derefter återvända för ntt i all be-
qvämlighet hvila ut i sitt tält. Det är en
lifstidslång kamp. som fordrar all vår krafi,
om vi skola vinna seger. Den tappraste
kunde fälla modet om han ej ihågkomme,
att Herren är på hans sida. Gud är hans
lifs kraft. — Spurgeon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1886/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free