Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledsamma uppfattningen, att den heliga
skrift ej är Guds ord; och sålunda är
man borta från den helsosamma och
alltid orubbliga grunden, hvarpå all
kristendomens bygnad bör byggas, hvaraf
vi således böra förstå, att Guds ord ej
är ett blott ljus, ej heller en tom bok-
staf, utan Guds ord är en le/vande
kraft.’ Med anledning af dessa och
dylika uttalanden kan man endast ön-
ska att rörelsens målsmän måtte pre-
dika dessa sanningar äfven för sina
anhängare i södra delen af landet, der
under namn af laestadianism en lära,
i alla punkter motsatt den ofvan fram-
hållna, förkunnas; i livilken Guds ord
framställes som "dödt", "bara tryck-
svärta" o. s. v.; der frälsning utom ge-
nom laestadianismen bestämdt förne-
kas, ni. ni.
som närmare följt med nyk-
terhetsrörelsens utveckling hos oss på
senare tider, liar kunnat undgå att märka
den brytning i åsigter beträffande ar-
betets beskaffenhet och omfång, som
allt tydligare börjat framträda de le-
dande personligheterna emellan. Me-
dan den ursprungliga stommen fasthål-
ler vid ett program, som endast afser
att på öfvertygelsens väg, förnämligast
genom föredrag och skriftspridning, söka
förmå allmänheten att, omfatta den ab-
soluta nykterheten, fordrar den yngre
grenen derjeihte att rörelsen bör upp-
bära ett angenämt sällskapslif med åt-
följande förströelser, Bamt att man i all-
mänhet icke bör vara så nogräknad i
fråga om medlen, blott saken vinner
terräng. Det färskaste exempletpå denna
brytning i nykterhetslägret kommer från
Helsingfors, der don nyvalde ordföran-
don för föreningen "Eos", pastor E.
Bergroth, afsagt sig hedern med anled-
ning af alt nämnda fören. beslutit emot-
taga on af utskänkningsbolaget erbju-
den gåfva af ettusen mark. Till ny
ordf. valdes derpå lektor V. Heikel.
Ombytet är betecknande i mer än ett
afseeiide och i vår tanke har "Eos" icke
vunnit pä ntVilron. Det värsta är alt,
krafterna oundvikligt måste splittras till
förfång för den gemensammasaken. Pa-
stor Bergroth skall dock utan tvifvel
liitt trösta sig öfver dot skedda i med-
vetande! af atl hans handlingssätt varmt
senteras af do flesta och äldsta nyk-
terhetsvänriér i landet.
Utrymmet tillåter oss icke mera än
atl påminna »indel behjertansvårda,upp-
rop; som bestyreisen för flaska sjö-
mniismissiiinen i dagarna riktat tilllan-
dets allmänhet, att med frivilliga bi-
drag bispringa våra i England f. n. vi-
stande sjömän mn hvilkas svart nöd-
at&llda belägenhet pustor 0. Kjäldström
i Hull inberättat i "Sjömansvännen".
Bidragen insändas antingen till hrkap-
ten J. Pontan eller hr direktor Emil af
Forselles, i hvardera fallet under post-
adressen : Helsingfors, samt ined bifo-
gad uppgift att bidraget är afsedt för
’Fonden för nödstäldefinske sjömäns
bispringande i London och Hull .
I händelse någon af våra läsare skulle
hafva fäst sig vid den i profnummern
påbegynta artikeln: "Herrens Nattvard,
ett oföränderligt intyg om Kristi död"
samt väntat att se den införas, anhålla
vi härmed få underrätta att sagde ar-
tikel endast tillsvidare är lagd åsido,
för att när omständigheterna tillåta,
återupptagas. I denna nummer påbör-
jas en af d:r A. B. Bruce skrifven kri-
tik öfver den s. k. Tubingen skolan,
en riktning med hvars allmänna ten-
denser många i vårt eget land, och der-
ibland t. o. m. prester, synas vara starkt
anstuckna.
Ferdinand Christian Baur
och Tiibingenskolan.
Af teol. dokt. A. B. Urucc.
Ferdinand Christian Baur föddes 1792
i byn Schmieden nära Stuttgart, men
efter åttonde året tillbragto han sinbarn-
domstid i en småstad i Schwabens syd-
liga alpland, kallad Blaubeuren, icke
långt från Ulm. Hans fader var prest
och skötte sitt höga kall å hvardora or-
terna på ett intresseradt, samvetsgrant
sätt, bland sina öfriga pligter äfven fin-
nande tid att leda sonens uppfostran till
fjortonde året. Vid denna ålder sattes
gossen i skola i ortens seminariumsamt
kom senare, år 1809, till Tubingen.
Såväl i skolan som vid universitetet vi-
sade han on utvecklad smak och stora
anlag för klassiska och filosofiska stu-
dier. Då han 1814 lemnade universi-
tetet verkade han nnder par års tid som
assistent predikant i en landsförsamling)
Vid fadrens död 1817 kallades han till
en profession vid seminariet vid Blau-
beuron, der han mycket snart gjorde sig
bemärkt som lärare och bland sina ele-
ver räknade några unge män, senare
ryktbara. En af dem var D. F. Strauss,
författare till "Den mythiska teorin om
Jesu lif. Är 1826 kallados Baur till
don lediga historiskt teologiska profes-
sorsstolen i Tubingen, hvilken han bi-
behöll till sin död 1860.
Baur var, tillochmed för Tyskland, en
ovanligt ifrig studiernas inan. Efter
förflyttandet till Tiibingons lärostol, ha-
de han för vana att sommar och vin-
ter stiga upp kl. i på morgnarna, hvar-
under han vintertid, för att icke störa
tjenstefolket, arbetade flera timmar i
oeldadt rum, ehuru kölden stundom var
så stark att bläcket var fruset! På detta
sätt arbetade han från tidigt på morgonen
tillsent på aftonen, blottmedde nödvändi-
gaafbrotten för offentligapligter, måltider
samt förberedelser för att vid undervis-
ningen beherrska sitt ämne för dagen;
tillbakadragen, blygsam och skrupulöst
samvetsgrann, ansåg han sig så litet
fullkomlig, att han vid tiden för sin
kallelse var sinnad afböja densamma.
Hvilka bristfälligheter han än sjelf må
hafva varit medveten om, är det lätt att
inse, det en skicklig man genom denna
ovanliga flit skulle innan kort blifva
en man af stor lärdom och tillika en
voluminös författare. Hans verk för-
råda såväl stor lärdom som förvånande
förmåga och de äro lika talrika som va-
rierande, behandlande olika ämnen inom
teologins allmänna gränser. I båda dessa
afseenden är han en af hufvudfigurerna
i den tyska teologiska litteraturens hi-
storia. I huru hög grad och huru af-
gjordt vi än skilja oss från hans se-
nare åsigter, hvilka egentligen skapat
hans rykte, är det blott en enkel gärd
af rättvisa att från början erkänna hans
stora skriftställarerykte.
Senare åsigter säga vi, ty Baur be-
gynte mycket tidigt sin litterära bana
och hans teologiska utgångspunkt var
mycket olika målet. Hans första ut-
kast förekommo 1817 i en teologisk
tidskrift och voro i ortodox supernatu-
ralistisk anda, enligt gamla Tubingen
skolans traditioner. Grundläggaren af
den nya Tiibingeu skolan öfvergick grad-
vis från supernaturalism till uteslutan-
de naturalism; den process, hvarigenom
hans slutliga tankebyggnad restes i hans
sinne, har en lång historia. Bland de
inflytelser man tillskrifver förändringen,
måste framförallt ihågkommas Sclileier-
macher, hvars 1821 publicerade "Glau-
benslehre" Baur studerade mod ungdo-
mens lifliga entusiasm, underBlaubeuren-
perioden afhans professorbana. Schleier-
machers lärjungar hafva gått åt alldeles
olika håll; några uppåt mot en fullare
trosvisshet än hans egen, andra nedåt
mot don teologiska förnekclsons djup.
Den impuls som meddelades Baur var
den nedåtgående. Tendensen och ver-
kan af Schleiermachers framställning af
den kristna tron går ut på att till ett
minium reducera dot öfvernaturliga samt
att låta det lilla som återstår synas så
naturligt som möjligt, för att derigenom
tillfredsställa vetenskapens och filosofins
fordringar, på samma gång han gör rätt-
visa åt de troendes känsla. Kristendo-
men framstår sålunda helt enkelt som
en, ehuru visserligen den bästa af de
former det religiösa medvetandet danat
i nionniskoslägtets religiösa historia; Kri-
stus är idéal-menniskan, slagtets full-
ändning och krona, framstäld i råhets-
TRO och LIF. Pag. 5.
N:o 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
